Chateau Gratien är ett kompromisslöst vin. Relationen till vinet avgörs för evigt i den första munnen. Antingen ryggar du tillbaka för kärvheten och den respektingivande fruktsyran eller också rycker du till dig flaskan och avslutar den ensam i toppen av ett träd. Jag är inte beredd att komma ner än.
För ner näsan i glaset och ta ett djupt andetag. Inandningen kommer att växa till en mäktig vind som lägger dina flimmerhår rotlösa i en skoningslös stormfällning. Detta vinet kräver inte respekt, det kräver intensivsjukvård.
Att producera ett vin som består av enbart Cabernet franc är som att göra sushi och utesluta allt utom wasabin. Det är en sjuhelvetes idé. I Bourdeaux kryddar man ibland med fem procent av denna druva och tio procent händer. Inte ens i Loiredalen får man särskilt ofta för sig att låta Cabernet franc dominera men på Chateau Gratien i Saumur Champigny lät man det hända. Vi kan kalla det epicentrum.
Vad gör man då med ett vin som detta? Nio av tio saker man kan göra med det är förbjudna av genevekonventionen men jag antar att man dricker det till mat som tål omild behandling och som inte själv behöver stå i centrum.
Att ta en mun av detta vin är som att bita för hårt i ett grässtrå som man satt i munnen i slutet av en period med för mycket banjobaserad musik i hörlurarna. Först blir det beskt men när beskan lagt sig stiger en örtig gräsarom upp ur syrorna.
Det är inte nödvändigtvis en lätt smak att ta till sig och den har inget att erbjuda den som tycker att livet i stort har förlorat sin sötma. En flaska vin en fredag framför TV:n funkar mot det mesta men detta vin tappas inte i en flaska formad som en katt. Detta är i Jarl Kulles ord en TIGER.
Chateau Gratien är inget vin man dricker fem glas för mycket av i soffan för att man har haft en jobbig vecka. Chateau Gratien är ett vin som man utan att reflektera över det klär upp sig för innan man öppnar det. Urkorkningen blir en liten ritual som avslutas med en givakt. 89 kronor på systembolaget, nummer 2236 i katalogen.
Fyra frätskador av fem möjliga