Efter att ha kutat till tuben, nätt och jämt fått alla kroppsdelar genom de stängande automatiska dörrarna och som med kapillärkraft sugits in i ett spatie mellan övriga stackars resenärer, var det inte utan besvikelse jag räknade till 15 minuter utan att tåget rörde sig en enda millimeter.

Med mental fradga fräsande i mina hjärnvindlingar insåg jag att det var dags för första taxifärden i min nya hemstad. Jag trängde mig ut, upp för trapporna och ut i den virvlande snö som med årlig precision återigen lamslagit riket.

Utan att se mig så noga för hoppade jag in i en taxi som andra hugade taxispekulanter av någon anledning bara gick förbi. Efter att ha slirat iväg och in ibland medtrafikanter höjde jag blicken och konstaterade snabbt att detta skulle bli min första nyktra svarttaxifärd. Den storvuxne föraren charmade mig lite skönt hotfullt genom att snegla schizofrent på mig, hinta om att han inte gillade min nationalitet och sedan pungslå mig rejält. Pekuniärt då.

Så mycket trevligare då att stiga ur taxin, in i stugvärmen och mötas av vänner från den hemstad vi alla nu tycks flytt. Platsen vi valt är restaurangen med samma namn som tema. Inredningen är i bästa slakteristil med grislampor, köttkrokar och oljemålade styckningsdetaljer som för tankarna till ”Delicatessen”.

En del av konceptet är perioder med temakött, vid vårt besök skånsk kronhjortkalv. Med finfin vinlista, lagom personlig service, gott kaffe, högst rimlig prissättning och föredömligt oknussligt gödslande med smör hade man kunnat stanna hela kvällen.

4 kulinariska vesaliusverk av 5 möjliga