Ett långt liv av balanserande är över. Mänskligheten har gått vidare och jag med den. Det är inte längre nödvändigt att långsamt vandra mellan köksvask och frys med en isbricka i utsträckta händer som en bakfull bombdesarmerare. Isbrickan med lock är här.

Min hyresvärd Svenska Bostäder skröt i sin egen tidning på ett okarakteristiskt vis om att mitt nybyggda hyreshus skulle vara påkostat och välutrustat. Detta var svårt att tro på när man vet att det skulle gå att hyra ut en uppställd Ford Taunus som bostad i den här staden. Nu börjar jag dock misstänka att de talade sanning.

I frysen av märket Bosch upptäckte jag precis, efter två månader i lägenheten, ett speciellt isfack med två tillhörande isbrickor. Först förstod jag inte vad det var. Jag stod mitt på köksgolvet med ungefär samma ansiktsuttryck som de där människoaporna i 2001 som precis funnit en sinnesutvidgande fasadsten i trädgården. Med fumlande händer delade jag den undre halvan från den övre och långsamt insåg jag att den senare var ett lock. Insikten var drabbande och tankarna drog iväg mig som en tromb mot en köksstol som jag var tvungen att slå mig ner på.

Den revolutionerande locktekniken öppnar helt nya möjligheter inom is och dryckesområdet. Inte längre är människan begränsad i sin istillgång till tillfällen då hon är tillräckligt nykter för att balansera en isbricka med skvalpande vatten. Tänk alla Storsjöyror som skulle ha kunnat sluta annorlunda. Jag är vanligtvis ingen teknikfantast men detta tror jag på. Men det slutar inte här. Nu går vi vidare.