Det är idag exakt sex månader sedan det allra första inlägget på Gödsvinet. Det är därför helt på sin plats att vi lutar oss tillbaka ett tag och skådar oss själva i naveln, fasta i förvissningen om att vad helst vi finner där fortfarande är mer värt än det som skrivs på alla andra bloggar vilken given dag som helst. Ifall du känner en trängande lust att påpeka att det idag i själva verket är exakt sex månader och tre dagar sedan det allra första inlägget på Gödsvinet så är du förmodligen bara misslynt, obstinat eller Kalle Bergdahl.
Under sex korta månader har Gödsvinet fullständigt kommit att omdefiniera den västerländska civilisationens sätt att se på mat, dryck och överlevnad samt eventuella kopplingar dessa saker emellan. Det har varit ett omskakande halvår som kommer att gå till historien som en betydande del av 2010. Låt mig berätta historien från början.
I begynnelsen var Nils. Det går inte att komma ifrån. Vem var Nils? Det är egentligen en historia för sig. Nils var en student i Lund som hade för vana att laga mat på den Blekingska nationen under en historisk epok då nästan vad som helst kunde serveras med focaccia. Ingen lagade focaccia som Nils och ingen gjorde det oftare. Åtminstone inte på den Blekingska Nationen i Lund.
Nu raljerar jag, Nils kunde laga mat och det var förstås bara en tidsfråga innan hans matintresse skulle spilla över till Internet. Eftersom den här historien fortfarande befinner sig några skälvande månader innan det breda blogg-genombrottet 2004/2005 så valde Nils att starta upp ett diskussionsforum för frågor om mat och dryck.
De registrerade medlemmarna på detta diskussionsforum var aldrig många och en förvånansvärt stor andel av dem försökte sälja viagra på bruten engelska. Vad som kännetecknade de resterande medlemmarna var att de kände till mer om Nils än om mat. Bland dem fanns Jonas, som jag tror även stod för den tekniska skötseln av forumet, och signaturen Zonk. Båda hade vid denna tid mångårig erfarenhet av Nils men, för att vara helt ärliga, ganska rudimentära kunskaper om matlagning. Själv skrev jag ändå mest om dryck.
Inläggen blev därför inte särskilt många och de handlade inte alltid om mat men de var alltid läsvärda. När jag tänker på det så var de förresten ganska många också.
Åren gick och det blev allt mer glest mellan inläggen tills en dag hela forumet kidnappades av själlösa ryska pornografer. Det tog Jonas flera år att röva tillbaka forumet och återställa det i ursprungligt skick sånär som på en doft av gamla tennisskor som vägrade försvinna.
Detta skedde någon gång i början av innevarande år. Som redan beskrivits här så träffade jag Jonas, Nils och ett sanningsvittne på restaurang Djuret i gamla stan där vi lyckats få bord med hjälp av en rasande snöstorm. Någonstans mitt i anomalierna drog vi slutsatsen som resten av vår generation dragit 6 år tidigare, att forumet kanske borde ha varit en blogg istället.
Bara några veckor senare fann jag mig i begrepp att skriva det första inlägget på vad som då hunnit bli denna blogg. Det var en recension av en flaska franskt rödvin som illustrerar varför många andra vinskribenter inte dricker upp hela flaskan innan de skriver om den. Eftersom jag trots allt var ganska road av resultatet så har jag dock inte kommit att ompröva mitt egna tillvägagångssätt sedan dess.
Mina medförfattare på Gödsvinet, och här känner jag mig föranledd att säga att de är 4 till antalet, har under långa perioder valt att förbli sådana där tysta, starka män som inte sprider ord omkring sig utan att det är fullständigt nödvändigt. Tystast bland de starka männen var Andrea, en annan stamgäst på det gamla forumet. En sådan inställning till kommunikation prisas ofta i dåliga viktorianska romaner men jag har ännu inte hört någon säga något till förmån för den tysta, starka bloggaren.
Därför blev många av inläggen mina och de har förblivit sådana till denna dag. Ett problem med detta är förstås att jag än idag inte direkt lagar mat eller för den delen noterar vad jag äter. Min kulinariska analysförmåga är begränsad till att kunna identifiera vissa varnande ljud när jag tuggar på olika saker men detta är inget man grundar en matblogg på (eller?). Ännu en gång räddas jag av drickat.
Det har blivit många recensioner av öl, vin och sprit och jag är rikare för det. Rikare, rundare och allt mer oförmögen att tala med ett jämt tonläge.
Vart är Gödsvinet på väg? Jag vet inte men jag låter mig ledas. Det var trots allt så jag hamnade här.
Det som är bäst med Gödsvinet är att vi inte låter oss hejdas av simpel måttfullhet. Det ligger i själva definitionen av ett Gödsvin. I övrigt är det ju fritt fram för oss alla att skriva när vi vill och hur vi vill.
De nedrans ryska porrmarodörerna minns jag än idag, måtte deras huvuden rulla.
Även den här bloggen har frekventa besök av ryssarna. Uppåt tio kommentarer om dan fastnar i spamfiltret.
Man kan ju inte låta bli att undra vad de har för nöje av det, dessa slemma ruser.
Jag minns också Nils och hans försök att styra upp Blekingska, gourmetmässigt. Där kan man verkligen tala om pärlor för (göd)svin!
Gödsvinet är en hygglo blogg, men jag kommer inte att känna mig riktigt hemma här förrän den fått besök av en viss I-[de]-F, osalig i åminnelse. Men det är säkert bara en tidsfråga. Att bloggens spektrum av ämnesval inte överlappar med hans torde inte utgöra något hinder för den gamle gode vansinnespostaren.
Jo, det otvungna formatet på forum som blekingskas gamla plank hade ju fördelen att nya ämnen såväl som sätt att avvika från dem uppstod hela tiden. Jag minns IDF men framför allt eftersom du hjälpte mig med det, herregud, fanns han någonsin på riktigt?