Efter 50-60 år av massbilism finns det fortfarande ingen tydligare frihetssymbol för män i 30-årsåldern än bilen och den öppna vägen. Det finns inget att göra åt den saken. Sätt en 30-årig man bakom ratten med en skiva med Bruce Springsteen i spelaren och du kommer att få ett antal lite för långa blogginlägg på halsen. Jag har förstås skrivit hundratals.

Allt står dock inte väl till ute på vägarna. En farsot sveper från vägren till vägren längs med Sveriges många, långa vägar. Jag talar om motorvägsdöden som har krävt livet på säkert hundratals svenska vägkrogar och som hotar att avsluta dem helt.

På mina resor mellan Jämtland, Skåne och Blekinge har jag sett mer än ett par vägkrogar. Med musiken strömmande från högtalarna och vinden i håret har jag tryckt plattan i botten ut på den vidöppna vägen för att aldrig se mig om… nej förlåt, jag måste försöka låta bli.

Med vägkrog menar jag en restaurang som serverar dåligt lagad mat med ett fruktansvärt näringsvärde och bristfällig kökshygien. Trevliga ställen helt enkelt.

Dessa vägkrogar har försvunnit och ersatts av snabbmatsrestauranger som McDonalds på många platser runt om i Sverige. Ett par vänner till mina föräldrar berättade om hur deras vägrestaurang konkurrerades ut när en sådan amerikansk restaurang öppnade en liten bit nerför 45:an vid Kungälv, där de bor.

De enda som stannade vid deras vägkrog var mot slutet tyska turistbussar som sålde sitt eget kaffe till resenärerna och utnyttjade toaletterna i restaurangen. En man kan inte leva på urinerande tyskar allena och med tiden packade de ihop och blev fastighetsskötare istället.

Denna utveckling har sin förebild i USA där snabbmatsrestaurangerna nu nästan helt tagit över vid de större vägarna. För ett par år sedan körde jag ett par hundra mil på bland annat I-40 genom sydvästra USA. Vägen rullade ut sig mot horisonten när jag lät 200 hästar under huven stegra sig till tonerna av Thunder roa…., nej, helvete vad svårt det är att låta bli.

Hur som helst, längs med amerikanska motorvägar ser man med 2-3 mils mellanrum en grupp av de vanligaste snabbmatsrestaurangerna och något av de vanligaste motellen som ligger grupperade vid vägen, ofta helt för sig själva ute i vildmarken.

Ett klassiskt exempel är Kettleman i Kalifornien som ligger längs med I-5, ungefär mitt emellan Sacramento och Los Angeles. Där har säkert ett tiotal kedjerestauranger grupperat sig som en liten by där fritydimmorna aldrig lättar.

Passande nog finns en av USA:s största ansamling av slaktkor bara någon mil därifrån. Tiotusentals kor sprider ut sig öven den platta prärien i Central Valley vilken ger en mäktig syn och en obeskrivlig stank för alla som kör förbi.

De genuina syltor som man kan se i dåliga amerikanska filmer som The Cannonball Run verkar helt enkelt inte finnas längre. De är ersatta av max ett dussin olika kedjerestauranger som serverar samma mat som överallt annars. Låt vara att den håller en jämn kvalité och att toaletterna är rena men försvinner inte en del av romantiken med långfärder i bil tillsammans med fettfällorna och vägtoaletternas alldeles egna bakterieflora?

Är detta framtiden för Sverige? Jag syftar nu inte på korna, som strängt taget inte har något med saken att göra, utan snabbmatsrestaurangerna.

För min del vill jag inte se det hända. Tanken på att få samma standardiserade hamburgare vid varje stopp längs med vägen går helt enkelt inte ihop med den bilburna frihetstanken.

Nästa gång jag svänger ut på motorvägen och låter tankarna spridas av fartvinden vill jag göra det som en fri man i 30-årsåldern. När ljudet av motorn blandas med en röst från New Jersey uppstår en musik vars toner är…

Det är trist med samma restauranger överallt, ok?