Jag har precis läst Måns Wadensjös bok ABC-staden. Mina förhoppningar var att den skulle innehålla allt man behöver veta om att överleva Stockholms västra förorter. Istället tror jag boken handlar om att allt hopp redan är ute. 

Vällingby byggdes inte över en natt men det tog å andra sidan inte hela dagen heller. Den gröna kullen i närheten av Hässelby slott gjordes på mycket kort tid om till ett helt nytt samhälle som var precis så genomtänkt och planerat som människor på 1950-talet tyckte att hela Sverige skulle vara. Wadensjö nämner en kort period då Vällingby var helt färdigbyggt och inrett in minsta detalj utan att några människor släppts in än. När man läser hans bok så framstår denna period som några gyllene ögonblick då allt var precis som det var tänkt. Sedan kom människorna till den socialdemokratiska edens lustgård. Efter rätt många år flyttade även Wadensjö in och sedan också jag. 

Hans beskrivningar av den nya staden för Arbete, Bostad och Centrum är subtilt gastkramande. Vällingby framstår som ett asocialt experiment som gått fruktansvärt rätt. Jag vet inte om man ska fyllas av skräck inför hans fokusförskjutna skildringar av hans egna arbete, bostad och centrum men det är så jag reagerar. Ibland får jag för mig att han verkligen ser något vackert från utkiken i Grimsta och då är det förmodligen Måns Wadensjö man bör vara rädd för istället.   

Det är alltså ingen överlevnadsguide men boken ger en historia och ett sammanhang till en plats som skapats för att inte behöva det. På sådant sätt så är dess vardagliga berättelser en liten del i en själ åt det Frankensteins monster till stad där jag skriver detta.  

ABC-staden är Wadensjös andra bok under en 22-årig levnad. När man kommit över den irrationella lusten att skjuta någon som åstadkommit något sådant så måste man erkänna att boken är en väldig bedrift.