Rullkorven

Det finns en korv bortom stödkorven, en desperatare och hungrigare korv, en enklare och grymmare, och det är rullkorven. De lever ett liv helt utan värdighet, roterande i sitt eget flott på valsar hos de allra mest rationaliserade av korvförsäljare, på mackar och franchise-kiosker i tunnelbanestationer. Blotta anblicken av deras perfekt cylindriska kroppar bannlyser varje tanke om en produkt med någon slags kontakt med sitt ursprung som handgjort livsmedel. Dess geometriska, symmetriska form leder tanken till vandringssägnens syntetiska organismer som växer för evigt i industriella tankar med näringslösning, så att perfekta segment kan avknoppas för konsumtion med jämna mellanrum. Korv är förvisso ett livsmedel vars ingredienser man sällan vill gå på djupet med i anslutning till någon form av måltid, men det känns som böjen och de små oregelbundenheterna i formen är den där sista gränsen, bortom vilket korven hamnar i någon slags matens uncanny valley, och inte längre ser ut som något menat för mänsklig konsumtion.

Kort sagt måste man vara ganska desperat för att ge sig i kast med en rullkorv. Kan man hitta en aldrig så enkel kiosk med ett grillbord eller ett varmt bad, där lite lätt sneda och vinga korvar kan få plats, är det alltid att föredra. Men ibland är tiden kortare än kort och magen tommare än tom, och då står man där med en vagt animalisk cylinder och prisar den själ som uppfann senapen, och tänker att det i varje fall är bättre än att vara hungrig. Sen äter man, och undrar om det verkligen var värt det. Oftast har man tillräckligt brått för att snart ha blivit distraherad, vilket väl får sägas vara silverkanten på molnet.

Liknande inlägg:

Publicerat i Verklighetens korv och taggad , , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Trackbacks är avstängda.

2 Responses to Rullkorven

  1. Ola säger:

    Tänker att brödet man får till nästan är en värre styggelse än rullkorven. Som svullen oblat.

  2. zonk säger:

    Brödet är onekligen sorgligt och svampigt och i vilket annat sammanhang som helst hade det nog dragit ner helhetsupplevelsen, men som anfang till rullkorven tänkte jag inte ens på det. Korvbrödet är kanske ofta så, ganska blekt och tråkigt men bortglömt i bakgrunden. Man reagerade onekligen på den schyssta baguetten man fick på Korvspecialisten på Östermalm (som jag märker att vi inte skrivit om). Kanske är man invaggad i en Törnrosasömn vad gäller smaken på korvbröd och behöver en prins-kyss från en frasig baguette för att vakna upp? Hm. Liknelsen haltar något, men jag hoppas ni förstår..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.