Endast väldigt lite är egentligen känt om denna snabbmatsinrättning och dess självförklarande namn. Det är ett sådant där ställe som man kan passera tusen gånger utan att riktigt lägga märke till det. Kanske har det alltid legat där, ingen vet.

Grillen är hur som helst placerad i ett mycket litet skjul mellan Hökarängens tunnelbanestation och Farsta brandstation. Det var där jag fann den en gång för länge sedan då jag för första gången bytte från tunnelbana till buss på min väg till Sköndalsbro. Åren gick och endast nyligen kom jag mig för att testa menyn där, då jag blivit akterseglad av buss 182 med nästan 20 minuter till nästa.

Från utsidan av den skokartongstora byggnaden framstår inte T-banegrillen som ett särskilt attraktivt lunchalternativ men då alternativen aldrig många och i bästa fall bara delvis skräckinjagande i Hökarängen så valde jag att gå in genom den för låga dörren.

Insidan av T-bane grillen ser ut att ha inretts i ett samarbete mellan Sibylla och Tännäs sameby. Allt är gjort av omålat trä vilket också kan indikera att lokalen tidigare tjänstgjort som busskur.

Jag kände mig modig och beställde en tunnbrödsrulle och en coca-cola.

Tunnbrödet var något torrt men välstruket med smör. Potatismoset kom med ett glatt pling från en lucka i väggen. Den smala korven som lite resignerat blickade ut över brödkanten såg ut att ha haft en svår sista tid, helt utan värdighet. Grönsakerna tillförde mycket lite vitaminer och ännu mindre färg till anrättningen.

Det hela var dock acceptabelt under omständigheterna, låt vara att de var eländiga, och saken var trots allt över ganska snabbt. Den sista stumpen av smulande tunnbröd offrade jag till den gröna holken på busshållplatsen.

Jag lämnade den och T-banegrillen där och steg på bussen utan att se mig om.

Två kulor mos av fem möjliga