![](http://godsvinet.radium.se/wp-content/uploads/2010/05/kebab-300x204.jpg)
Sittandes på Folkets kebab på Folkungagatan drabbades jag av en insikt. Jag mindes att en infödd södermalming en gång sagt mig att just Folkets kebab borde vara förebild för alla andra kebabförsäljare i Sverige. Jag hävdade då och jag hävdar fortfarande att Folkets kebab inte skulle ha klarat konkurrensen i Malmö i mer än någon vecka. Det finns dock något mycket spännande i denna motsättning.
Jag känner personer från Karlskrona som på fullt allvar menar att det inte går att få tag på en anständig kebab utanför Karlskrona. Med den sortens självsäkerhet som bara finns i en regional centralort hävdar dessa människor att det just i den blekingska residensstaden görs kebab på ett unikt och överlägset sätt.
Jag känner på liknande vis personer från städer som Sundsvall, Sölvesborg, Växjö och Östersund som tillskriver just sina lokala kebabförsäljare särskilda och storslagna egenskaper. Detta är bara några exempel som jag känner till, helt säkert råder samma inställning i alla svenska städer.
Möjligtvis är Malmö ett undantag. Malmös befolkning har ställt sig unisont bakom falafeln som idag betraktas som mer malmöitisk än något annat livsmedel. Principen är dock densamma. Ingen som bott i Malmö, mig själv inkluderad, skulle någonsin röra en falafel som tillagats norr om Arlöv. Om man försöker kommer man att serveras en industriell potatisburgare som doppats i skämd olja. Fast nu tror jag att jag illustrerar det fenomen som jag kom till insikt om sittandes där på Folket kebab idag: Snabbmatschauvinismen.
Snabbmatschauvinismen är inte vacker men det är viktigt att förstå den för att förstå Sverige. Vi är bönder. Det är den enkla sanningen. Vi är bara ett par generationer från en nästan helt agrar tillvaro i små lokalsamhällen och det präglar fortfarande hur vi tänker. Sverige är ännu glest befolkat och en klar majoritet av sveriges befolkning bor fortfarande i små och medelstora samhällen. Som en illustration av detta går gränsen för “storstad” i den svenska kommundatabasen vid 50 000 invånare.
I små städer skapas små identiteter och den som innehavare av världens enda riktiga kebab är en av dem. Att kebaben förmodligen inte uppfanns i varken Karlskrona, Sundsvall, Sölvesborg, Växjö eller Östersund är förstås en historia i sig.
Denna slutsats tar mig dock tillbaka till Folkungagatan. Hur kan snabbmatschauvinismen vara ett småstadsfenomen om den verkar även på Södermalms gator? Det är enkelt: Stockholmare är bönder också och ingenstans skyr man det faktumet så mycket som på Södermalm.
Man kan köpa sitt kaffe från anarkosyndikalistiskt kooperativ i Etiopien, man kan jaga skivor annars inte hörda utanför Brixton och man göra alla andra saker som definierar en urban världsmänniska söder om slussen. Det har i slutänden ingen betydelse. Kebaben kommer att avslöja dig.