Många har skrivit in till Gödsvinet och undrat hur det gick med fiskhandlaren jag skrev om i april. Eftersom jag inte har någon praktisk möjlighet att besvara alla frågor i den omfattande brevskörden får jag istället försöka sammanfatta historien om den ekonomiskt utsatta fiskhandlaren här. Han dog.
Egentligen borde jag skriva att hans rörelse dog. Den är inte med oss längre. Berövad på liv har den kastat sitt jordiska skal. Hade fiskaffären varit en papegoja så hade den pressat upp tusenskönor nu. Vad som har hänt med själva fiskhandlaren vet jag mycket lite om. Kanske sover även han med fiskarna.
Det var alltså i april som jag först skrev om livet som fiskhandlare i en tid då ingen köper fisk utom möjligen på restaurang, för att visa sin överlägsna världsvana. Jag gör det själv, JAG TAR FISKEN, varje gång alternativet ges på restaurang. Ingen tar fiskhandlaren.
Den senaste, förlåt, sista gången jag såg fiskhandlaren var när jag som vanligt gick för att köpa min lunch, det var en dag i början på september. En sak som jag observerade den gången var att affären var totalt befriad från fisk vilket, givet att det var en fiskaffär, förvånade mig.
Där fanns dock ett alldeles för stort antal färdiga portioner av olika fiskrätter och jag köpte en. När jag betalade de 59 kronorna mötte jag fiskhandlarens blick och jag önskar den inte hade ingått i köpet. Han såg ut som om den där panerade torskfilén var hans sista inventarie men också som om han uppskattade att göra en affär med mig, för gamla tiders skull. Så värst gamla var ju förstås inte tiderna. De blir sällan det för en fiskhandlare.
Jag var där igen förra veckan men kom inte längre än till en låst port. På dörren satt en lapp: ”Stängt på grund av ägarbyte”. Det brukar heta så och det var inte första gången. Fiskaffären på Borgmästargatan har haft en lång rad ägare under kort tid. Fiskhandlare kommer i stim. Frågan är om det går att hitta någon som vågar ta över butiken. Vem vet, kanske är det någon som nappar. Någon som inte är rädd för att torska. Men vem? Ja sej det…
Kanske någon som inte har något…val?
Kommer säkert någon som är en fena på det där snart.
Jag hajar inte.
Sej inte fler dåliga skämt nu!
Inga fler skämt? Inte ens långa?
Det gäller att väga orden på ens tunga.
Fisk är bra mat, men kött är bra också, bara det är mört.
Fiskbranschen är ju en chansning, man kan dra in flera hundra lax eller nothing at ål.
Ni verkar ju vara bakom flötet allihopa… det borde vara spöstraff på dåliga ordvitsar.
Förlåt, jag bara mal på.
Gä ddaj nu! Förlåt om jag går på i ulkstrumporna, men det är så många som torskar på originaliteten. Man måste lägga manken sill om man ska uppnå verkshöjd, och inte tvingas skrubba tangentbordet med tvål för sina hädelser.
Förstod inte ett ord, rena rama rappakoljan.
Vad spotta’ ni ur er egentligen? Sillmjölkar!
Ska ni rocka i köket så bör ni slå på stort; inget får lämnas åt slumpen i tillredandet av hav-skatter. Det trål att tänkas på.
Jag tänker inte säga ett ord till. Tyst som en mussla.
Den politiska korrekthetens tysta lake-j har slagt till. Det stör mej att du asp-lar ur dig sådana dumheter, den brugd du dricker måtte innehålla alltför mycket alkohol. Men jag tänker inte braxa på mer och göra dig till löja.
Ojojoj… Vitseriet är o-megabra! Undrar om hur ni räk(n)at och nätat upp alla ordkopplingar, eller om det slutar med en stor skampi?
Jag tar kräftigt avstånd från allt ordvitseri och medger att jag bara föll för t-id-ens strömmingar.
Vilken uer-bar replik, forell-ej nog av detta! Det gäl-er att sik-ta och kasta ut efter mer ord-stim-ma bassar till svar. Harr blivit röding-kindad är jag efter allt revande…
Vad tyst det har blivit här, vad la sardin på stämningen?
Den överdrivet te(a)tra-liske faren här hemma erkände utan knot att humorn inte är så s-karp, dock känner jag mig nu lite smörbultad. Tyvärr gös inte så mycket åt denna närmast nors-ka humor, utan de simp(l)a ordvitsarna står som spön i backen. Själv tycker jag det är ganska sött ibland, och det blir bara sutare och sutare. Men jag skänker min sista femtio-öring till den som från och med att jag skickat mitt inlägg kommer med den bästa ordvitsen. Ingen tobis-skatt utgår på denna valutatransaktion.
Själv är jag inte mer bitterling än att jag ska pulvrisera en stenbit till sandstubb bara för att. Onödigt? Ja, så stäm mig då!
Jag har verkligen försökt få en fortsättning på den här tråden men jag har inte lyckats trots att jag har många krokar ute.
Lägg ned. Det är metningslöst.
Det har blivit lite av en fluga att ge varandra på tafsen.