Spuntino, Stockholm

Bild stulen på Spuntinos Facebooksida. Gå dit och stjäl en egen.

Det finns inget ställe i Stockholm där jag ätit fler luncher än på Spuntino på Erstagatan. Det är i sig lite konstigt. Jag borde verkligen inte tycka om det stället.

Observanta och ganska tålmodiga läsare av gödsvinet har förmodligen noterat att jag har för vana att ironisera över saker som helt enkelt är för mycket Södermalm. För att nämna ett exempel så höll jag på att dra på mig ljumskbråck på grund av alla tunga sarkasmlyft i min recension av Spuntinos granne El Mundo.

Kaféer blir inte mer Södermalm än Spuntino. Där finns allt: Glada färger, medelålders män i barnkläder och konst med tillhörande konstnärer. Ändå har jag svårt att säga något ont om detta lilla kafé i utkanten av vad folk inte längre på skämt kallar SOFO (SOuth of FOlkungagatan).

Det är ett kafé men nästan varje dag serverar de lunch även om ingen, inklusive kocken, vet riktigt vad det blir förrän klockan börjar närma sig elva. Det är åtminstone det intrycket jag får. Ingen av de luncher jag ätit där har någonsin liknat någon tidigare eller något annat tidigare serverat någonstans. Det är inte ofta man har anledning att kalla en “intressant” maträtt för “god” men Spuntino lyckas som kanske första kafé någonsin kombinera dessa två beskrivningar i en och samma rätt.

Om den lilla lokalen är färgglad så måste platsen där de kommer på maträtterna se ut som ett avsnitt av Dr Snuggles. Jag kan se det framför mig. Någonstans inne i de inre köksregionerna finns ett maskhål bakom en skärbräda som leder till regnbågslandet där knark-kamelen Puckly förklarar att dagens rätt ska bestå av saltgurkor, böngroddar, sesamfrö, hummus, guacamole, riven parmesan och stekt fläsk. Utan att tvivla för en sekund skriver Spuntinotjejen ner receptet och skrider till verket med vad som skulle vara en ganska genomsnittlig lunch på Spuntino, om man kan tänka sig en sådan.

När jag var där härom dagen stod det “långpannkaka” på en liten griffeltavla ovan espressomaskinen. Med detta avsåg de ugnspannkaka men de kunde även erbjuda linsgryta under disk till tvivlande lunchgäster med traumatiska minnen från skolbespisningen. Jag beställde pannkakan och fick som vanligt något jag absolut aldrig sett förut. Naturligtvis smakade det fantastisk.

Antingen ingår en espresso eller också har jag bara för vana att gå därifrån utan att betala. Ingen har sagt något.

Ni som läst mina tidigare restaurangrecensioner vet också att pengar är en faktor att ta i beaktande. Vad kan då lunchen på Spuntino kosta? Få se: Trendig mat+ konstnärlig inredning+ Södermalm = 139 kronor? Sanningen är att en lunch på Spuntino kostar i sammanhanget skäliga 75 kronor och därmed dunkar de hem en fempoängare.

5 konstfack av 5 möjliga

8 reaktioner på ”Spuntino, Stockholm

  1. Kan rekommendera restaurangen i Teaterhögskolan på Valhallavägen. Även den får fem postboxar av fem möjliga.

  2. ..och den institutionen har absolut INGET gemensamt med italienska prettoställen med knasiga namn på Söder(malm).

  3. Det låter som ett intressant alternativ men det som talar emot stället är att det ligger tre dagsmarscher från mitt jobb. Spuntino ligger 150 meter bort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.