Jag är nyss hemkommen från julfirande i en del av landet där årets julklapp de senaste 60 åren har varit en egen skrotbil att skjuta prick på i trädgården. Någon sådan blev det inte för mig, bagagebegränsningen hos blekingeflyg tillåter det inte och förresten ser Solursparken illa nog ut som det är.

Den finaste julklappen jag fick i år var ett V75-system som min mormor gav mig en andel i och det säger jag inte bara för att det föll ut med sju rätt på annandagen. Det krävs ett speciellt sinnelag för att som henne satsa en extremt begränsad julklappsbudget på ett kort och kamma hem högsta vinsten åt alla kring julbordet. Ett sinnelag som inte blir mindre speciellt för att man är 83 år och egentligen borde fokusera på nästa cellgiftsbehandling.

Det blev förstås inga stora pengar att dela på men det är mindre viktigt i sammanhanget. Vad som är viktigt är att julen nu är över och att jag åter sitter bakom skrivbordet i mitt örnnäste i Vällingby. Med en travvinst.

Ett problem med att komma hem är förstås att det jag som lämnade samma hem för några dagar sedan tydligen praktiserade någon version av den brända jordens taktik. Det finns inget kvar inom dessa väggar att uppehålla liv som vi kommit att känna det.

I kylskåpet vilar endast de härskna resterna från en fest på mycket potent mögelost från Winjas på Kungsholmen. När jag öppnade dörren slog en illaluktande vind emot mig. Luften kom för ett ögonblick att innehålla lika mycket mögelsporer som på en genomsnittlig högstadieskola.

I skafferiet vilade en del bröd i ungefär samma skick som osten men med fler kolhydrater. Jag hittade även tre paket bönor, en nästan tom vinbox och en flaska Famous Grouse. Detta kan vara början på en intressant tisdagskväll.

Om SVT-produktionen ”Här har du ditt kylskåp” spelats in här så hade förmodligen den outhärdlige kocken hoppat från min balkong på den 13:e våningen och tv-tablån hade varit lite bättre på grund av det. Nu blev det inte så.

Nu intar jag istället en middag bestående av surt vin och ett industriellt framställt vitlöksbröd från frysen. Och jag är inte en 21-årig student på en lite för dyr restaurang.

Det viktigaste med hemkomsten är dock att arbetet med att sammanfatta Gödsvinets andra kalenderår kan inledas. Vi gick mot en tveksam avslutning på 2011 på grund av blygsamt postande i december månad men Nils avhjälpte en del av det problemet med vad som måste beskrivas som en inspirerad vansinnesspurt dagarna före jul. Nu ska vi nog kunna knyta ihop det här med excellens.

Medan jag skriver detta känner jag hur den näringsrika godheten hos tusen olika sorters transfett uppfyller mig och hur tanninerna tindrar i mitt mellangärde. Middagen har kommit till ända och det är dags att återgå till jobbet.