Tagg-arkiv för: blekinge

Gödsvinet Vällingby går ut i sympatistrejk!

ARTHUR-Scargill_1960038a

På tisdagen den 17:e juni beger jag mig på en resa till min gamla heimatsort i östra Blekinge. Det är en lång och svår resa även under perfekta omständigheter men ingen i Karlskrona kan komma ihåg några sådana.

Östra Blekinge är en vild och avlägsen plats sällan besökt av utomstående. Vi som kommer därifrån bär genom livet en tyst förståelse av utvaldhet och ansvar för alla de enklare blekingar som av ödet förpassats till ett liv väster om Listerby.

Stamsammanhållningen är stark och den levs ut i en förenande misstro mot alla andra stammedlemmar.

Östra Blekinge är en sådan där plats där väderfenomen tillskrivs en personlighet.

Östra Blekinges viktigaste naturtillgång är tid. Folk har helt obegränsat med den där.

Jag kan fortsätta men jag avlägsnar mig från ämnet. På tisdag åker jag alltså dit men den även vanligtvis strapatsrika resan har försvårats ytterligare genom den pågående strejken vid Öresundstågen.

En av de många farofyllda delsträckorna genom Smålands mörka skogar har inställd trafik och den inleds på en plats där man inte vill bli lämnas på stationen.

Den enkla lösningen vore förstås att banna denna brist på bekvämlighet och den tågpersonal som har orsakat den. Så kommer inte att ske. Enkla lösningar är inget vi på Gödsvinet hänger oss åt och – vilket är viktigare – personalen har rätt.

De franska tåg-tayloristerna hos arbetsgivaren Veolia har rånat sin egen personal för några få Euro till och de förtjänar allt dåligt som sker med dem.

Det är av denna anledning som Gödsvinet har beslutat att ta ut sin Vällingby-sektion i sympatistrejk med omedelbar verkan. Inga av de öl som dricks kommer att recenseras och sådant som sker i Vällingby eller andra platser vi befinner oss kommer inte att kommenteras i för långa texter med ambivalenta bildillustrationer. Vid fortsatt konflikt kan även andra Gödsvinetavdelningar tas ut i en successiv upptrappning av stridsåtgärderna.

Det är en kostlig pålaga vi lägger på allmänheten men detta är en kamp som måste vinnas.

Tills så sker finner ni mig på en plats som inga andra i djupaste sydost.

Posted in Okategoriserad | 1 Kommentar

Alkoholister utan gränser

Jag fann mig alldeles nyligen tvungen att gå igenom mitt personliga arkiv vilket är något jag inte gör om jag inte är just tvungen. Eftersom arkivet är organiserat i enlighet med en sedan länge död muntlig tradition hittar jag nästan aldrig det jag söker. Det gör dock inte så mycket när man hittar en så fin lapp som den på bilden.

Lappen i fråga sändes från Lund till mig i Kalifornien som någon sorts internationell solidaritetshandling. Internationell spritsolidaritet. Jag har berättat den här historien mer än en gång redan men den här gången har jag gjort mig besväret att fotografera lappen i fråga så jag drar den en gång till. 

En gång i en avlägsen forntid bodde jag i ett litet hus på prärien i Kalifornien. Jag var utbytesstudent och det är varje utbytesstudents öde att förr eller senare presentera sitt hemlands traditioner och seder för värdlandet, speciellt i USA där de är helt tokiga i sådant.

Jag var först inte road av tanken men så kom jag på att om jag blandar tillräckligt mycket snaps så kommer ingen att fråga efter köttbullar. Det var åtminstone vad jag trodde. 

På något sätt kom jag att stöttas i mitt värv av en person vi i brist på fantasi kan kalla Johan, som jag kände från den Blekingska nationen i Lund. Det var som om han insåg under vilka andefattiga och inte minst snapsfattiga förhållanden jag levde där på prärien strax utanför Sacramento. Han bestämde sig för att dela med sig av sitt överflöd. 

I en generös solidaritetsgärning skickade han mig en hel uppsättning hemmagjord essens att blanda snaps med. Detta direktbistånd stoppades tyvärr av vad jag förmodar var mycket förbryllade, amerikanska tulltjänstemän. Den andra laddningen, innehållande diverse torkade växtdelar, kom dock igenom.

Snapsen blev mycket lyckad och en stor personlig framgång på den fest där jag serverade den. Jag har medvetet dolt de två recepten på baksidan av lappen eftersom de nog inte bör spridas till icke-blekingar.

Festen i fråga är förstås en historia i sig. Jag hade tappat upp snapsen i tre plastdunkar om 1,75 liter vardera. De hade tidigare innehållit den typen av bourbon som man dricker om man bytt Lund mot ett litet hus på prärien och har svårt med omställningen.

Den färdiga snapsen hade också en färg som liknade den hos sådan bourbon, åtminstone för den som inte är någon stor kännare. Den som är en stor kännare dricker inte heller den sortens bourbon. Det var med andra ord upplagt för missförstånd.

Den sista gången jag såg flaskan med ”Johans taffelsnaps” var den på väg bort med två utbytesstudenter från Hong Kong vars kunskap om bourbon, snaps och alkohol  i stort var fullständigt obefintlig. Jag såg dem aldrig mer.

När jag tänker på det föreställer jag mig att minst en av dem vaknade upp ur malörtsruset flera år senare bara för att konstatera att han var svinfarmare och lokal förtroendevald för Sverigedemokraterna någonstans i Göingebygden. 

Eftersom jag hann pröva rätt mycket av snapsen själv vet jag inte om det var den festen som någon hittade en väska med golfklubbor. Alkohol är inblandat i nio av tio golfolyckor och detta var inget undantag. 

Det peggades upp vid det svåra 300-metershålet vid den öppna köksdörren och efter ett par halvhjärtade innebandyfösningar började golfbollar landa runt om i kvarteret. Polisen var där på mindre än tio minuter. De har en speciell larmkod för golffylla i Kalifornien. 

Detta är dock långt mer än vad någon behöver veta om en handskriven lapp jag precis hittade längst bak i ett köksskåp. Jag tror jag lägger denna historien till handlingarna nu. Förresten minns jag inte så mycket mer. 

Posted in Okategoriserad | 9 Kommentarer

Fotbollsölen

Mjällby AIF

Mjällby AIF

För någon som dricker så mycket öl ser jag rätt lite på fotboll. Det har aldrig slagit mig som något man måste göra. Har jag fel?

När jag träffar människor med en patologisk passion för sporten så kommer jag alltid att tänka på rollspelare. Ni vet sådana där som kan helt försjunka i en låtsasvärld och föreställa sig att den är på riktigt. De blir också upprörda när man påpekar att den inte är det.

Det betyder dock inte att jag inte kan uppskatta en match och en kall öl. Jag kan till och med uppskatta det mer än bara en kall öl. Så jag antar att jag är en fotbollsvän i det lilla.

Fotbollsintresse av långt våldsammare proportioner omger förstås mig och oss alla hela tiden. På Södermalm i Stockholm, dit mitt arbete tvingar mig dagligen, håller man på ett lag som vi kommit överens om att inte driva med mer. Det är inte roligt längre.

Här i Vällingby där jag bor håller man nästan uteslutande på AIK. Det har jag inga åsikter om men när jag från mitt fönster ser Grimsta idrottsplats upptänd för kvällsträningen kan jag inte låta bli att undra över det. Någon här borde hålla på Brommapojkarna men inte ens pojkarna själva gör det. Ungdomarna går i rödsvart till träningen men i gulsvart till tunnelbanan för se på match i Solna.

Själv har jag en irrationell dragning till Malmö, staden och indirekt även deras lag. Det talar jag förstås inte om för någon, folk blir bara förbannade.

För att undvika att åka på en snyting i sociala sammanhang brukar jag säga att jag håller på Mjällby och det är en halv sanning. Jag kommer från Blekinge och kan tala språket på ett övertygande vis.

Framför allt är det dock helt ofarligt att hålla på Mjällby. Ingen blir provocerad. Istället för raseri väcker man artig nyfikenhet.

En gång för inte så länge sedan nämnde jag för en liten grupp med främmande, berusade AIK-supporters att jag höll på MAIF. Jag kunde lika gärna ha nämnt att jag var frimärkssamlare. De betraktade mig med samma irriterade likgiltighet som en rottweiler betraktar en skällande tax. Som en fluga man inte orkar vifta bort. Och så vidare.

Denna attityd håller på att skifta bland de stora klubbarna i södra Sverige nu lagom till Mjällbys tredje raka säsong i allsvenskan men till Stockholm har inte nyheten om att MAIF är ett lag ännu nått allmänheten.

Eftersom jag inte ser fotboll på plats så vet jag mycket lite om fotbollsölen. Är den lite som konsertölen? Eller kanske som travölen? Att hälla i sig ett par flaskor Hofbrau framför en landskamp på TV kan inte vara allt fotbollsölen är.

Jag har varit med på en eftersläckning efter en allsvensk match en gång. Det var Kalle som bjöd in mig till Djurgårdsklackens debriefing på Scandic Park vid Karlavägen. Hur det gick till kommer jag aldrig att veta, han är själv IFK Göteborgare.

När jag dök upp hade de redan suttit där ett tag. Kalle reste sig när jag kom och hans ord kom snabbt: ”Det här är Johan OCH HAN ÄR INTE INTRESSERAD AV FOTBOLL”. Det var bäst så. Jag har en tendens att tala om för främmande, berusade AIK-supporters vilket lag jag håller (lite) på.

Det var en match som gått ungefär så mycket åt helvete som matcher gjort för Djurgården och alla andra Stockholmslag under de senaste åren. Fotbollsölen var en Heineken med för lite kolsyra, som jag föreställer mig att den också ofta är. Ölen var dock inte hälften så avslagen som stämningen bland barens Djurgårdare. Jag bestämde mig för att verkligen inte vara intresserad av fotboll den kvällen.

Till helgen startar allsvenskan och det är bäst så. Människor jag vet skulle inte klara en vecka till utan oteknisk fotboll i snöblandat regn. Nu är jag förstås bara avundsjuk. Om än mest för den där fotbollsölen.

Posted in Verklighetens öl | Lämna en kommentar

Hem från jul

Jag är nyss hemkommen från julfirande i en del av landet där årets julklapp de senaste 60 åren har varit en egen skrotbil att skjuta prick på i trädgården. Någon sådan blev det inte för mig, bagagebegränsningen hos blekingeflyg tillåter det inte och förresten ser Solursparken illa nog ut som det är.

Den finaste julklappen jag fick i år var ett V75-system som min mormor gav mig en andel i och det säger jag inte bara för att det föll ut med sju rätt på annandagen. Det krävs ett speciellt sinnelag för att som henne satsa en extremt begränsad julklappsbudget på ett kort och kamma hem högsta vinsten åt alla kring julbordet. Ett sinnelag som inte blir mindre speciellt för att man är 83 år och egentligen borde fokusera på nästa cellgiftsbehandling.

Det blev förstås inga stora pengar att dela på men det är mindre viktigt i sammanhanget. Vad som är viktigt är att julen nu är över och att jag åter sitter bakom skrivbordet i mitt örnnäste i Vällingby. Med en travvinst.

Ett problem med att komma hem är förstås att det jag som lämnade samma hem för några dagar sedan tydligen praktiserade någon version av den brända jordens taktik. Det finns inget kvar inom dessa väggar att uppehålla liv som vi kommit att känna det.

I kylskåpet vilar endast de härskna resterna från en fest på mycket potent mögelost från Winjas på Kungsholmen. När jag öppnade dörren slog en illaluktande vind emot mig. Luften kom för ett ögonblick att innehålla lika mycket mögelsporer som på en genomsnittlig högstadieskola.

I skafferiet vilade en del bröd i ungefär samma skick som osten men med fler kolhydrater. Jag hittade även tre paket bönor, en nästan tom vinbox och en flaska Famous Grouse. Detta kan vara början på en intressant tisdagskväll.

Om SVT-produktionen ”Här har du ditt kylskåp” spelats in här så hade förmodligen den outhärdlige kocken hoppat från min balkong på den 13:e våningen och tv-tablån hade varit lite bättre på grund av det. Nu blev det inte så.

Nu intar jag istället en middag bestående av surt vin och ett industriellt framställt vitlöksbröd från frysen. Och jag är inte en 21-årig student på en lite för dyr restaurang.

Det viktigaste med hemkomsten är dock att arbetet med att sammanfatta Gödsvinets andra kalenderår kan inledas. Vi gick mot en tveksam avslutning på 2011 på grund av blygsamt postande i december månad men Nils avhjälpte en del av det problemet med vad som måste beskrivas som en inspirerad vansinnesspurt dagarna före jul. Nu ska vi nog kunna knyta ihop det här med excellens.

Medan jag skriver detta känner jag hur den näringsrika godheten hos tusen olika sorters transfett uppfyller mig och hur tanninerna tindrar i mitt mellangärde. Middagen har kommit till ända och det är dags att återgå till jobbet.

Posted in Okategoriserad | 1 Kommentar

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.