Kanske är det livet såhär i förskingringen, i de italienska alperna, som sätter sina spår – efter tillräckligt många nära-vattnet-upplevelser, blir man liksom beredd att gripa efter varje halmstrå. Plötsligen sitter man där med en nyöppnad rauchbier, trots att man tidigare haft milt sagt blandade upplevelser av rökt malt i ölen.
Men egentligen är det faktiskt inte så pjåkigt. Det knepigaste är helt klart doften: man undrar om man tryckt huvet ner i en nygarvad läderväska, eller om någon gömt vältjärade båttampar i ens sinusar. Tankarna går till många saker, och inga av dem är menade för mänsklig förtäring ens på skoj. Men smaken är betydligt vettigare: rejält maltig, med en torr fin beska, allt inramat av en tung, oljig rökighet. Det blir ett rätt sympatiskt giftermål mellan single malt-rökighet och torr, besk, maltig öl. Nej, det här är inte den skrikröda danska salamin jag minns, det är riktigt sympatiskt faktiskt, om än inte i klass med De Molens skapelser i besläktade genrer.
Tre och en halv överraskning av fem möjliga. Pröva en rauchbier idag! Kanske gillar du det också?
Liknande inlägg:
- Karnera av zonk den 8 mars, 2011
- Aecht Schlenkerla Rauchbier Weizen av zonk den 12 oktober, 2014
- 400 pound monkey av zonk den 18 augusti, 2013
- Golden Kenya av zonk den 31 maj, 2019
- Zeitgeist (1578) av zonk den 28 januari, 2012
