Författare: zonk

Mohawk Extra India Pale Ale (1419)

av zonk

mohawk-extra-ipaEfter en del bisarra, stundom ganska påfrestande utsvävningar i gränslandet för var öl kan och bör få vara, är det skönt att åter känna fötterna på fast mark. De av Mohawks brygder jag läppjat har, om de än inte varit några storverk, ändå lämnat mig belåten, och deras extra IPA fortsätter fint i den stilen. Det är en humleodyssé av sällan skådat mått, åtminstone för oss som huvudsakligen håller oss söder om alperna, och de 7.5% alkohol är knappast framträdande i sammanhanget. Maltigheten är måttlig, så huvudsakligen sitter man där och klämmer med tungan på diverse torra, fina humlesmaker, inga fruktiga utsvävningar, nej, stramt och militäriskt.

Fint så.

Tre och en halv marsch av fem möjliga. Nr 1419 på systembolaget.

Fulölen

av zonk

slalom-strongJag såg den där på hyllan, och kunde bara inte låta bli. Det var inte höga förhoppningar, det var inte ett intryck av exklusivitet eller hög kvalité, det var kort sagt inga goda intryck som drev mig. Slalom Strong. 9%. Bara känn på det. Någon som vill tippa på om det är en bra öl? Inte? Då kan vi göra spänningen kort och avslöja att bra, det är den inte. Doften är märklig, en vagt humlig, sur arom, lite påminnande om en taktiskt placerad papperskorg bredvid en likaledes taktiskt placerad parkbänk. Smaken .. ja smaken. Först är det lite öligt, men sen drämmer Slalom till.. billig polsk fulvodka, nån slags kemisk smak av sega råttor, lösningsmedel, aceton, och en påträngande, obehaglig, skelögd sötma, och man drar liksom en liten inre lättnadens suck när eftersmaken liksom inte dyker upp alls. Mycket kan sägas om Slalom, men det är inte den bästa ölen som Gödsvinet syd inmundigat i år.

Ett rakt streck av fem möjliga. Finns inte på systembolaget.

Slumpölen

av zonk

gosser-dark-beerJag har en tysk bekant, och ibland ser vi film. Det överraskar kanske ingen att detta brukar åtföljas av ett modest antal öl. På tyskars maner har han en enkel, robust inställning till öl: den ska vara enkel, och robust. Med detta i åtanke plockade jag ner en flaska Gösser i varukorgen. Först senare insåg jag att jag råkat ut för slumpölen. Ty detta var icke en gul, ganska anonym, inte alltför skummande öl. Nej, det var en Gösser Dark beer. Existensen av denna mörka öl hade gått mig så fullständigt förbi att jag vid åsynen av ”Gösser” på etiketten helt enkelt inte läste vidare. Står det Gösser, är det lager. Men icke.

Slumpölen kan vara god, den kan vara rätt beklämmande, och är kanske sällan den mest spännande öl du druckit. Ungefär så är Gösser Dark Beer. Det bästa man kan säga om den är att den åtminstone inte är övermåttan söt och maltig, som mörka öl från bryggerier mest kända för lager ibland annars är. Eftersmaken drar dock åt det vattniga hållet, och humlen är det inte mycket bevänt med. En liten bismak av knäckig malt gör sig vagt påmind. Likväl smakar den påfallande lite, speciellt i relation till färgen, som leder tankarna till Guinness, eller rentav nån slags imperial porter. Nåväl. En riktigt dålig öl är det inte heller.

Har slumpölen drabbat dig?

Två och en halv slump av fem möjliga. Nr 1282 på systembolaget.

Dupont Saison (1689)

av zonk

dupont-saisonEn saison ska ju vara en lite frisk öl att dricka på sommaren, och vad gäller friskheten kan jag inte ge belgarna på Dupont hemläxa, det är friskt på gränsen till vattnigt. Smaken påminner inte om mycket annat i ölväg, snarast nog om geuze. Hur stavar man geuze förresten? Jag har sett det stavat på två olika sätt på samma flaska, närmare bestämt en från Oude Beersel. Hur det nu är med den saken, påminner Duponts saison verkligen inte om italienska bryggarna Baladins försök i samma genre.

Nu kan det kanske för den uppmärksamme läsaren verka som att jag försöker låta bli att säga för mycket om hur det smakar, och där kan jag bara ge vederbörande rätt. Dupont saison smakar synnerligen utspädd geuze, och har en eftersmak som för tankarna till alkoholfri öl, dvs extremt vattnig, trots att den klockar in på 6.5 % alkohol. Likheterna i smak ter sig förstås inte osannolika, då båda ölsorterna tar sin början i lambic, men där varje klunk geuze – låt oss stava det geuze – är som en explosion av intryck, sitter man med dennna saison och smackar med tungan runt ett rätt stort intet. Det doftar lite källaraktigt, äppligt, knepigt spontanbryggt, men smaken är helt enkelt inget att skriva hem om.

Två sommarmoln av fem möjliga.Vi dricker gärna läskande öl, men nån slags eftersmak får den allt ha. Finns i systembolagets beställningssortiment, nr 1689.

Guinness Special Export Stout

av zonk

guinness-special-export-stoutDirekt från Guinness i Dublin (inget licensbryggt trams här, inte) kommer denna svarta bomb. Långt ifrån deras draught, med närapå dubbla alkoholen (8%), är det en blytung stout, inte riktigt en imperial (därtill är den, trots att den är rejält besk, inte tillräckligt humlig), men absolut ingen lättviktare. De där som omtalar vanlig Guinness i ordalag som innefattar ”en hel måltid” hade antagligen imploderat om de försökt dricka en Special Export Stout. Den är inte lika torr som en draught, men har samma fina maltighet – inte en miljard knäckiga toner. Smaken är syrlig, beskan rejäl, och en vag eftersmak av salmiak infinner sig.

Tre och en halv kanonkula av fem. Finns inte på systemet.

 

Biscara

av zonk

Ett skepp kommer lastat, med morbida & gentile. Det är inte så illa som det låter, italienarna menar härmed ungefär ”mjuk och fin”, och inte på det där lealösa gotiska sättet som man skulle kunna misstänka. Nej, det lena och fina är india pale ale, fruktig, blommig, lika återhållen som en stormönstrig sjuttitalstapet. Sex komma fem procent alkolhol döljer sig bak prunkande grönska, kikar fram runt ett mossgrönt monstera-löv, medan jästen svävar, gyllenbeige, bland kolsyrebubblorna, glada celler hand i hand, deras dans långsam, hypnotisk, stundom svävande, stundom konvektiv, stundom a’la Brown.

biscara2

Nej, illa är det absolut inte – det här är tvärtom kungen av alla de italienska öl Gödsvinet syd druckit, otvivelaktigt bäst, blickande ut från en alptopp över ett hav av smärre ölsorter. Bryggarna birra Amiata får nog kallas ojämnast i italien – med odrickbart citronblask på sitt samvete, likväl som denna imperator av bleka ales, som Gödsvinet syd skulle hålla för likgod eller bättre än all IPA vi smakat även norröver – men med brasklappen att vi, p.g.a. geografiska förutsättningar, inte kunnat avnjuta så många som vi helst skulle velat.

Fyra och en halv humletripp av fem möjliga. Det här är ytterst nära perfektion. Finns inte på systembolaget, men ev. kommer Gödsvinet syd sörja för en viss, om än begränsad, export norröver, förutsatt att vår något opålitlige handlare erbjuder några fler flaskor. Med Monella fick vi vänta både två och tre veckor innan den dök upp igen.

O’Hara’s Irish Red (89455)

av zonk

oharasFrån Carlow-bryggeriet på Irland kommer denna red beer, anspråkslös, men trevlig. En del röda öl blir aningen å den söta sidan, men inte O’Hara’s, inte. Nej, den är torr och rejält besk, lätt maltig, med en lång efterbeska. Det drar lite åt ale-hållet, och karamellmalt gör sitt till, utan att ölen för den skull blir knäckig eller söt. Icke desto mindre är det helt klart inte någon tungviktare – det här är en utpräglad session-öl, som kan drickas i stort antal utan att trötta gom eller lever, god men okomplicerad i smak, och med bara 4.3% alkohol.

Tre och en halv trevlig öl-session av fem möjliga. Finns i systembolagets beställningssortiment, nr 89455.

 

St Bernardus Prior 8 (89246)

av zonk

prior-8St. Bernardus Prior 8 är en ganska belgisk öl, fast inte sådär utpräglat, vilket sannolikt förklarar varför den hittas här vid foten av de italienska alperna, där karaktärsstark öl inte alltid står så högt i kurs. Det är dock en schysst belgisk dubbel, mörk och maltig, om återhållet så, mellansöt – mindre så, och med ett visst riv när det kom med en aning bottensats i andra glaset – ett tydligt tecken på att den faktiskt är refermenterad på flaskan. Mjae, mjäe. Tror hellre jag tar en röd Chimay eller en Rochefort 6, om det ska va dubbel.

Två och en halv dekadent munk av fem. Finns i systemets beställningssortiment, nr 89246.

 

 

 

Judas

av zonk

judasAv en eller annan anledning kunde Gödsvinet syd inte låta bli att låta denna flaska slinka ner i korgen, bredvid salami, pancetta, och ett otal andra delikata italienska varianter på gris och ko, och ett par andra öl. Men vi ska inte uppehålla oss vid anledningar. Vilken anledning som helst är en god anledning till öl, även om det förvisso finns öl man kan säga mer om, och öl man kan säga mindre om. Judas, från belgiska bryggarna Alken-Maes, kan sammanfattas som en något mer sötsliskig Leffe blonde, ungefär. Tyvärr är det inte en förändring till det bättre, men visst slinker den ner, och dess modiga 9.5% alkohol sticker inte ut alltför mycket.

Två och en halv förrädiskt stark öl av fem. Finns inte på systembolaget.