Det kan inte ha undgått någon att det har varit svårt att finna nya ämnen att skriva om här på sistonde. För bara ett par dagar sedan skrev jag om nyårsafton 2001. Ingen ska behöva gräva så djupt.
På liknande sätt använde jag ännu en liten bit av Internets värdefulla utrymme åt en avskrift av en gammal dikt. Det var en mycket fin dikt transkriberad med ett pubertalt syfte. Det är dit vi har kommit. Jag tänker inte ens nämna inlägget som baserade sig på en felskrivning på en av SL:s ljustavlor.
Jag fick ett förslag till ett möjligt inlägg. I en kommentar menade någon att jag borde skriva något om en lakritsbutik på Sveavägen. Även om vi kan förutsätta att denna någon äger en andel i butiken så gick jag dit. Det var lite längre upp på Sveavägen än vad jag räknat med. Jag såg norrsken innan jag såg lakrits.
När jag klev in i lakritsbutiken fann jag en butik med lakrits. Så långt allt väl. Där var svart lakrits, blå lakrits, grön lakrits och…nej, där var nog bara svart lakrits. Lakrits i olika förpackningar. Förpackningar som man kunde köpa. Jag gick ut i snömodden igen. Det var en lång, kall promenad till Rådmansgatans tunnelbanestation.
Det var nog inget större fel på lakritsbutiken. Tanken på en butik som endast säljer lakrits är nog en liten del av den större tanken på att bo i Stockholm. Om en stad är stor nog att ha en sådan butik så finns allt annat också. Själv brukade jag säga att om en stad är tillräckligt stor för att ha en frisör som specialiserar sig på afrikanskt hår så är det en stad stor nog att bo i. Det slutade jag med när jag fann en i Sundsvall.
Jag minns när jag kunde skriva ett euforiskt inlägg om en sjunde korv i ett sexpack med röda pölser. Nu kan jag inte hitta något att skriva om en hel butik med lakrits. Var ska det här sluta?
Malmö har två specialiserade Star Wars-butiker. Det brukar jag tänka på som ett tecken på fulländad civilisation.
Somliga skulle säga att det var ett tecken på raka motsatsen.
Okunnigt.
När skriver du om sopproten?
Det är för tidigt.
Vi behöver mer inslag av dekadens i bloggen. Mer sagor om tjuvfiske, dito -jakt, restauranger som uppenbarligen nyttjar svart arbetskraft/sysslar med pengatvätt.
Hur är maten på stadens porrklubbar? Vilken öl passar best på fetischklubb? Går det att ära kaninerna som skitar ner i Tantolunden? Går det att knäppa sagda kaniner med lagliga luftgevär?
Du ger mycket att tänka på. Tråkigt nog kan jag bara svara på din sista fråga: Ja det går att knäppa kaniner med lagliga (5,5mm) luftgevär, givet ett begränsat avstånd. Jag skulle dock avråda från all form av jakt på Södermalm. Risken att bli steglad av en vegan är överhängande. Testa Rålambshov.
Feh! De där jävla inflyttade lantisarna ska lära sig veta hut. Om jag som grabb kunde fiska mört och braxen i Reimersholmskanalen (morfar från kina stekte dem med soja och åt allt inklusive gälar, ben och skalle. Snacka om nose-to-mouth!) ska jag i vuxen ålder äga rätt att knäppa Stampe och hans vänner. Kräken har ju dessutom vandrat ner från Solna, gnagare (hehe) ska hålla sig borta från sköna/gröna.
Ja dessa inflyttade lantisar *host*…
Käkar man vitfisk i Kina? Eller är man bara öppen för att testa?
Jag är rätt säker på att man får skjuta gnagare från Solna på Södermalm men det är kanske bäst att kolla upp det i de lokala ordningsstadgarna.
Man käkar fan allt i kina, enligt morfar smakade Braxen rätt likt karp men det kan ha att göra med de kriminella mängder chilli han dunkade i grytan (är man från Sichuan).
Det finns två slags inflyttade lantisar.
De som flyttar till Stockholm och förstår att det är en stad bland andra, om än lite större och otroligt vacker. Sedan har vi de som ”hittar hem” bland ANDRA människor från Säffle, Tierp, Vetlanda och Sveg någonstans mitt vackra Södermalm och sedan på något jävla sätt får för sig att de flyttat till Manhattan.
Jag minns det Hornstull jag växte upp i, ett Hornstull som idag inte finns (jävlar! jag låter ju som Jimmie Åkesson!).