En av höstens verkligt viktiga ölnyheter har hittills gått helt okommenterad här på Gödsvinet. Jag syftar förstås på Systembolagets senkomna men ändå välkomna beslut att introducera Hofbräu Original i det ordinarie sortimentet. Hur det har fungerat utan den är en obesvarad fråga.

När jag bedömer en öl så gör jag det utifrån Hofbräu Original. Jag gör det eftersom det är ölen som bäst beskriver alla ölsorters essens. Hofbräu Original är arketypen som alla andra öl grundar sig på. Det är ölen som den smakar i sin allra renaste och mest avskalade form. 

Medan jag skriver detta kan jag för mitt inre höra de upprörda och oroväckande andfådda rösterna från hundratusentals av Gödsvinets läsare. Jag är förstås medveten om att Hofbräu Original är en filtrerad och relativt modern typ av lageröl och jag inser också att den första ölen förmodligen smakade och luktade som den armhåla den faktiskt jästs i. Det har inte heller gått mig förbi att man kan utveckla smaken hos en öl oändligt mycket mer med hjälp av humle, malt och alkoholiserade belgiska munkar. 

Det är dock just detta som är kärnan i mitt resonemang, sådant som det nu är: Hofbräu Original är världens renaste öl och endast i världens renaste öl kan man skönja nyansera i ölet i sig. Det finns inga excesser men inte heller några kompromisser. Enkelheten är fulländningen. Ja, jag fick Steve Jobs-biografin i julklapp och jag använder den redan.

Hur recenserar man då en öl som Hofbräu Original? Det är som att recensera öl i sig. Om man gillar öl så gillar man Hofbräu Original. Om man inte gillar öl så säger man förmodligen att världens bästa öl kommer från Belgien. Personligen gillar jag öl.

14,90 kronor på systembolaget, nummer 1537 i katalogen

Fem zen av fem möjliga