Är det terroiren eller är det Assamplantorna? Det återstår att säga, men det finns klara drag av breakfast-te i de flesta svarta teer som hittills passerat vår kopp, och det alla dessa breakfast-aktiga teer har gemensamt är att de inte är från Kina. Nu är vi inte på långa vägar klara med att testa oss igenom världens svarta teer, men hittills är det nog bara Keemun Hao Ya som stuckit ut rejält. Keemun kommer från Qimen-trakten i Kina, och egentligen hade nog de båda orden stavats likadant om inte folk i olika tider haft olika idéer om hur man ska skriva kinesiska ord med vårt latinska alfabet.
Det finns ett flertal varianter av Keemun, och Hao Ya är nog bara näst mest känd, Mao Feng smäller högre, men enligt hökarn på Tea Centre var senaste skörden undermålig. Då Hao Ya sades vara väldigt spruttig i smaken jämfört med Keemun Congou var valet enkelt, avd Bromma är inte en avdelning som säger nej till fräs i smaken.
Keemun Hao Ya doftar kryddigt, åt kanel-hållet, med kanske en hint av kakao och en schucker underton av grönmögelost. De våta löven luktar funkigt, av kål och obestämbara vegetabiliska galenskaper. Smaken är initialt lätt syrlig, men blommar ut i en intensiv räcka toner, även här kanel, lite ingefära och grönmögel, vilket blir en trevlig helhet, lite som gorgonzola på pepparkakan, om inte lika uttalat i de olika nyanserna. Det är ett spännande te och jag har druckit det ett flertal gånger utan att riktigt bli klok på det. Det är inget go to-te först på morgonen eller sist på eftermiddagen, men det har en självklar plats som det fundersamma teet man tar lite senare på förmiddagen eller lite sådär mitt på eftermiddagen. Som ett abstrakt ljudlandskap av Skinny Puppy finns det alltid fler lager att hitta och skrynkla pannan lite fundersamt åt.
Fyra abstraktioner av fem möjliga. 75 kr för 50 g på The Tea Centre of Stockholm.
Ville bara skriva, sådär apropå, att jag uppskattar de fortlöpande te-recensionerna! Jag blir riktigt sugen på att bygga upp ett eget förråd, men har aldrig varit någon riktig tedrickare. En kopp Earl Grey blir det ibland på kvällen, men annars är det svårt att få in te bland dagens kaffekoppar.
Nu verkar det dock som att jag kanske kommer bo i London framöver och då blir det möjligen av nödtvång mer te (för där finns tydligen inte bryggkaffe), blir spännande i så fall.
Kul att höra! Har själv alltid varit en kaffedrickare, men bestämde mig för att testa något annorlunda, bitvis av omsorg om min matsmältningskanal. Blev glatt överraskad av hur många intressanta tesorter det fanns därute, känns knappt som man skrapat på ytan än.
Hade varit kul att botanisera bland Londons tebutiker och tesalar!