Lär dig känna igen pannal karaktär!

1970-talets reformer av psykiatrivården i Sverige har ofta kritiserats. Även om ingen saknar äldre tiders grymma institutionsvård så sägs den moderna och mer progressiva behandlingen med psykofarmaka och boende i egna hem lett till utslagning och i vissa fall hemlöshet. En av de mest omfattande konsekvenserna av stängningen av mentalsjukhusen är att många människor än idag vägrar använda diskmedel när de diskar sina gjutjärnspannor.

Motviljan till att använda diskmedel när man diskar en gjutjärnspanna är ett beteende som formas redan tidigt i barndomen. Psykoanalysens fader Sigmund Freud (1856-1939) ägnade en betydande del av sin professionella gärning åt denna olyckliga patientgrupp. Han konstaterade att barnet i slutet av sitt andra levnadsår kommer in i en fas då det lär sig reagera på smutsiga föremål i sin omgivning. En allt för pedantisk uppfostran i denna känsliga uppväxtfas kan leda till att barnet inte utvecklar en normal relation till gjutjärnspannor utan fastnar i en lustfylld inställning till dess smuts. Denna koppling mellan icke rengjorda gjutjärnspannor och lustkänlor hos barnet kan sedan det vuxit upp leda till en psykisk sjukt tillstånd vi känner som ”pannal karaktär”.

”Pannal karaktär” eller ”pannal fixering” yttrar sig tydligast genom att den drabbade uppvisar en stark motvilja till att använda vanligt diskmedel då den rengör sin gjutjärnspanna, en motvilja som kan vara passionerad och till och med våldsam. I svåra fall ägnar sig patienten även åt att aktivt tillföra ny smuts till den redan smutsiga pannan genom att ”olja in” den med ännu mer fett som naturligtvis direkt blir skämt.

Bland personer med pannal karaktär finns det en oändlig mängd försök att rationalisera detta beteende. Det finns till exempel sjuka som talar om ”hålrum” i pannan där det ligger gammalt fett som i små reservoarer. Enligt denna sexuellt frustrerade utsaga måste fettet i dessa ”hålrum” i pannan räddas från diskmedel för att att inte matlagningen ska försämras. Det är som frisk lätt att se det komiska i sådana berättelser men för den drabbade är det verkligt och vi måste försöka förstå sjukdomen ur det perspektivet.

Ett annat sätt för den sjuke att själv närma sig sitt problem är att hitta substitut för diskmedel som inte hotar den värdefulla smutsen. Ett vanligt sådant substitut är salt. De sjuka helt enkelt ”tvättar” pannan med salt trots att det så klart inte har någon helst effekt mot fettet. För att klargöra det symboliska i denna handling så avslutar många sjuka dessutom ”tvättningen” med att stryka på nytt fett på pannan. Det är detta sjukdomsbeteende som vi ovan kallar att ”olja in”.

Jag har själv haft många möten med personer med pannal karaktär. Speciellt besvärliga var sådana möten med personer som jag delade kök med under min tid på en studentkorridor i Lund. En särskilt pannal karaktär var en person jag aldrig någonsin haft ett samtal med. I själva verket tror jag aldrig hon sa ett ljud i studentkorridorens gemensamma utrymmen. Hon lagade sin mat och begav sig sedan till sitt rum där hon förmodligen förvarade ett stort antal smutsiga gjutjärnspannor för sin egna tillfredställelse.

Så kom det då en dag då jag stod och diskade i det gemensamma köket. Den drabbade kom in för att hämta föda i ett förmodat avbrott från sin njutningstund med pannorna på rummet. När jag greppade en gjutjärnspanna för att rengöra den hörde jag ett högfrekvent ljud. Förvånat tittade jag upp och jag såg mig omkring. Min förvåning bara växte när jag insåg att ljudet var den drabbades röst. Hon närmast skrek något fullständigt irrationellt om att inte använda diskmedel i rengörning av gjutjärnspannan.

Naturligtvis blev jag rädd men jag försökte låtsas som ingenting. Utan att skapa ögonkontakt fortsatte jag att diska pannan men jag var hela tiden beredd att fly ut genom dörren ifall kvinnans känsloläge skulle slå över i ett våldsamt tillstånd. Som tur var drog hon sig tillbaka till sin lya och jag kunde inte låta bli att tycka synd om henne när jag såg hennes ryggtavla försvinna ner för den långa korridoren. Hon var ändå en av de boende på min korridor som ingen någonsin försökte få inskriven på psykiatrisk anstalt.

Pannal karaktär eller pannal fixering tillhör de vanligaste psykiska problemen vi har i Sverige idag. Det är förmodligen ett problem som vi inte kan lösa helt och hållet. Genom att känna igen symptomen och konfrontera de drabbade kan vi dock hjälpas åt att minska skadeverkningarna av denna olyckliga sjukdom.

Liknande inlägg:

Publicerat i Okategoriserad och taggad . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Lämna Trackback.

4 Responses to Lär dig känna igen pannal karaktär!

  1. Kalle säger:

    När man stöter på något som man inte har kunskaper om, så läser man med fördel på. Läser man på lite om gjutjärn så finner man att renommerade tillverkare som Ronneby Bruk skriver att man inte ska använda diskmedel och om man ändå har använt diskmedel så ska man fetta in pannan.

    http://www.ronnebybruk.com/rb/skotsel/skot_gj.pdf
    http://www.ronnebybruk.com/rb/skotsel/varfor.pdf
    Observera att det krävs ett tilläggsprogram, till exempel Foxit Reader, för att ta del av informationen i ovanstående så kallade PDF-filer.

  2. Johan säger:

    Som karlskronit förvånar jag mig inte över att det finns sinnessjuka människor i Ronneby.

  3. Ola säger:

    De sinnessjuka torde finnas över hela världen, Johan. Det är bara att läsa skötselanvisningarna för närmaste gjutjärnsstekpanna så ska du se att där står att du a) inte diska stekpannan med diskmedel och b) om du ändå inte kan avhålla dig från att använda tensider så ska pannan oljas in efteråt.

    Själv tillhör jag dem som alltid diskar pannan, men oljar in den efteråt. Och nej, oljan härsknar inte.

  4. Martin säger:

    Antar att mitt stekförbud fortfarande gäller. Så jag tänker inte säga om det är rätt eller fel med diskmedel i pannan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.