Om du någon gång undrat varför USA är världens största supermakt så har du antagligen inte tittat på Man v Food. En medelstor man vid namn Adam åker land och rike runt för att prova sig igenom lokala specialiteter. Han besitter inga egenskaper man finner hos en normal kritiker, han älskar allt han får smaka. Varje avsnitt avslutas med att Adam deltar i någon form av tävling, där det brukar handla om att äta extremt mycket av något animaliskt på väldigt lite tid.
Det här låter ju lite äcklande, och det är det visserligen. Men det är också riktigt bra. Jag känner mig inspirerad. Hur starka kan egentligen atomic chicken wings på Quaker Steak & Lube i Pittsburgh vara? Hur snabbt går den tyska korvbuffén Autobahn på Schmidt’s i Columbus, Ohio? Finns ens the sasquatch burger, “the size of a barstool”? Nästa gång jag planerar en USA-resa ska jag åka dit Man v Food tar mig. Det kommer att bli vackert.
Han finns här, tillsammans med bra reseguider. I övrigt är man nog hänvisad till mindre lagliga sätt att få tag i avsnitten. De är ganska fyllda med reklam som det är, så samvetsgranna upphovsrättsentusiaster kan ändå tanka tryggt.
Alltså, Jonas, du får gärna förklara för mig vari folks (och tydligen även så omdömesgilla personer som du) fascination för matprogram består i.
Javisst, om du samtidigt förklarar för mig varit folks (också massvis med i övrigt omdömesgilla personer) fascination för sportprogram ligger.
Risken att vi når samförstånd är dock liten 🙂
Tss, försök inte med politikermetoder, nu! Jag ställde min fråga först. 🙂
Mat är den minsta gemensamma nämnaren för människor över hela världen. Alla äter. Jag antar att alla andas också men det är kanske ett ämne som skulle utarmas ganska snabbt. Underhållning blir hela tiden bredare och mer global vilket gör mat till ett tacksamt ämne.
Ja, men all mat-tv är ju så in i bomben tråkig! Att laga mat är jätteroligt, men jag har ännu inte sett ett enda matprogram som jag har kunnat stå ut med i mer än högst 1½ minut. Jag tycker också om att äta maten, men att titta på andra som äter …
Om Gödsvinet skulle börja göra mat-tv, då skulle jag sannolikt fastna snabbt, men det ser jag som undantaget som bekräftar regeln.
Vad beträffar sport så kan jag bara rekommendera dig att gå på en engelska ligamatch i fotboll eller gå in på en pub där en match visas – skit i matchen, utan betrakta åskådarna så kommer du att förstå. Det är inte anledningen till att jag intresserar mig för landslagsidrott, men jag skulle tro att det förklarar 95 procent av folks idrottsintresse.
Se då detta som ett tips på ett roligt matprogram.
Framförallt tycker jag att det är roligt att se som tips på ställen dit jag vill ta mig. Lite som ett reseprogram. Så visas det också på travel channel.
Tesen att det hela beror på minsta gemensamma nämnare är snicksnack. Alla sover och skiter också, likväl finns det väldigt få program inom dessa genrer (även om det enligt uppgift ska finnas porr för båda företeelserna). Jag gillar matlagningsprogram för att de ibland ger en nya idéer och ny inspiration när man står och inte riktigt vill trilla köttbullar igen.
Sportprogram är för övrigt lite som porr; kul i frånvaron av äkta vara men aldrig mer än ett glättigt och tråkigt substitut. Kanske som att i samma veva på stan köpa både kokbok och hamburgermiddag. Den sportsändningen finns inte som kan tävla med upplevelsen på en riktig sportstadion oavsett om sporten är bandy, fotboll, rugby eller F1.
Haha härlig analys
Håller med dig, Lew, men jag har ännu inte sett ett matprogram på tv som fått mig det minsta inspirerad att laga ny mat (till skillnad från att bara bläddra i en kokbok). För mig är matprogram som modeuppvisningar – helt ointressant.
Angående sport håller jag också med dig och det är en av anledningarna att jag aldrig skulle få för mig att betala för sportkanaler i kabel-tv-utbudet.
Jonas: tyvärr kan jag inte säga att du har lyckats sälja ens Man v Food.
Av din beskrivning att döma förefaller man v food ha sim styrka i att det lyckligt omfamnar den del av amerikansk matkultur som går ut på så mycket som möjligt samtidigt. Ganska kul grepp. Sen får jag tyvärr hålla med Ola i att matprogram sällan är så värst upplyftande.
De första säsongerna av River Cottage (“Det goda livet”) var riktigt bra, detta då det kombinerade karlns försök till odlande, djurhållning och självhushållning med matlagning. På senare år har det kukat ur helt med stor bonnagård, 20-talet anställda och alltför många krystade allitterationer.
“Escape to River Cottage” och “River Cottage Forever”, lysande matlagningsprogram. Inspirerade mig att djupdyka i riktig engelsk och skotsk matlagning för att idag rosta gris, göra haggis och laga så mycket mat jag kan med riktig ale.
@Ola:
För mig är de flesta kokböckerna mest glättiga modereportage. Vill jag ha inspiration i textform plockar jag upp rutiga kokboken eller skickar ett mail till morsan.
För övrigt konsumerar jag sjukligt mycket sport på TV då jag dessvärre inte har deg nog att följa bland annat F1-cirkusen. Dock kan man ju i detta land kombinera sporttittande med socialt samkväm och real ale på puben så det blir mer “live sex show” än porr.
@Lew:
Låt mig bara förtydliga, såna glättiga kokböcker tar jag inte i med tång. Det ska vara “riktiga kokböcker” där matglädjen står i främsta rummet. I princip samtliga mina är numera rejält nedmjölade, flottiga eller har sidor som på grund av stänk numera sprakar som gammalt torrt tidningspapper. När jag letar inspiration slår jag lika ofta upp en matvara i indexet som att jag tittar på bilderna. Och givetvis ska man använda sig av riktig ale när man lagar mat 😀
Det enda matlagningsprogram som jag har varit i närheten av att tycka om var “Two Fat Ladies”, men då var det ju inte huvudsak för maten och receptens skull, utan för de två tanterna som körde land och rike kring i sin mc med sidovagn.
Såg ett inspirerande program på BBC Food för något år sedan, inspirationen var mest det att den sydafrikanska kvinnan verkade helt och hållet inställd på att flambera allt och nyttja det som ursäkt för en riktigt grov vardagsalkoholism. Aldrig har jag sett en så liten kvinna sänka så mycket hemkokt päronschnapps i TV.