Oh, ljuva bensener! Aromater! Kolvätekedjor, svarta och glittrande! Trögt flytande likt ormar över stekhet sand, puttrande, tjäriga rännilar nerför strupen. Kallt metalliska, salmiak-anstrukna, likt morgonsmogen glidandes längs daggig asfalt, över rostande t-balkar, sotigt, svartnat tegel, spruckna skorstenar som långsamt, nästan motvilligt, utpustar bolmande rökar. Det är postindustriellt vackert – i vart fall för en f.d. industriare (då i bemärkelsen en som lyssnar på sk. industrimusik) – men framförallt ytterst njutbart. Efter en smärre epifani inför ett glas Aecht Schlenkerla Maerzen, när ju avd. Bromma en viss faiblesse för rökig öl, och Nils Oscar rökporter kan vara en av de krutigaste i denna genre som vi hittills hittat. Vackert makar humle på sig, fint inramar malten allra lättast knäckigt den vackert tjäriga torvigheten, ej längre förbehållen maltwhiskyn. Men framförallt visar lakritsen framfötterna, den skälver, riktigt osar, som en kall, våt vinternatt.

Fyra omvändelser av fem. Nr 1473 på systembolaget.