Som för så må
nga tyska öl är min främsta känsla inför Schloss Eggenbergs Urbock 23° förundran. Varför? Varför bryr någon sig om att brygga det här? Sådär lite halvbeskt, tråkigt, fyrkantigt tyskt – vem släpar sig ur sängen varje morgon för att göra det här? Enligt baksidetexten kallar “många” det “the cognac of beers”, men jag ställer mig frågande till vilka dessa människor är. Vad vill de egentligen med sina liv? Sinnet är tomt, och man sitter och smackar med en märkligt däven sötaktig honungs-besk eftersmak på tungan, och tittar på glaset, som ser alldeles för fullt ut. De 9.6 procenten alkohol gör sannerligen ingen hemlighet av sig. Tydligen har den lagrats nio månader innan den förlösts men huruvida det är på flaska, ståltank eller ekfat framgår inte. Smaken lutar nästan lite åt det sista, men dessvärre är nog sanningen att det har en betydligt enklare bakgrund än så.
Två mähän av fem möjliga. Finns att beställa på systembolaget för den som framhärdar, nr 74835.
Jag har en flaska i förrådet, fick ett gäng blandade flaskor av mina österrikiska kamrater när de var på besök. Hittills har det inte varit några höjdare.
Eggenberg är förresten österrikiskt.
Österrike? Där ser man. Som så alltid, är vi på Gödsvinet mer lagda för urkundsförfalskning är källgranskning. Jag står dock fast vid att det smakar tyskt. Sen har ju Tyskland och Österrike en lång fin historia tillsammans, men det behöver vi ju inte gå in på närmare här.