Svenska flaggans dag

I måndags var den svenska flaggans dag utan att jag eller någon annan i Wien direkt uppmärksammade det. Som ateist är det förstås en skön omväxling med en helgdag som inte grundar sig i religion. Desto mer beklagligt är därför att jag också är anti-nationalist. Tur att man fortfarande har Towel Day.

Visst är det rimligt att ägna en dag om året åt att minnas att man är svensk, inte minst eftersom man ägnar 364 åt att glömma det. Så länge som dansband, medeltida statsskick ochJimmie Åkesson inte är inblandade så är jag ombord.

Denna 6:e juni firade jag alltså i Österrike och dagen till ära ägnade jag mig åt svensk kulturimperialism.

Det hade visat sig att jag missat att packa tillräckligt med sockor för resan, kanske för att jag misstagit antalet dagar jag skulle vara borta eller för att jag packade i ett semi-vegetativt tillstånd till följd av kryssningen med Viking line.

Så jag gav mig ut på Wiens stora shoppingstråk Mariahilfer Strasse för att korrigera denna enda av många brister i min garderob. Att försöka handla kläder i den tysktalande kultursfären är lite som att försöka handla alkohol i den muslimska. Vid de tillfällen man hittar något alls måste man fråga sig själv hur desperat man är och det är aldrig mindre än en omskakande upplevelse. Sommarreorna rasade redan och jag trängdes med namnlösa massor ända från herrmode till en rad med kassor helt befriade från intelligent liv. Enorma drivor med osunt färgade skjortor i konstmaterial skuggade mig och de blandade livsformer som rotade runt bland korgar och hyllor efter vad vi behövde. Det är där någonstans kulturimperialismen blev aktuell.

Jag gick till Hennes och Mauritz. Den svalt skandinaviska butiken var sparsamt inredd och den bar en helt annan värdighet än de burleskt centraleuropeiska köphusen på samma gata. I högtalarna spelade de svensk pop sjungen på den sortens bisarra indie-engelska som bara kontrolleras av svenska au pairer och ett par miljoner japaner. Det var inte The Concretes och det var inte The Knife men det skulle kunna ha varit båda. Jag fann nästan genast vad jag sökte och mer.

Visst försöker jag också leva av landet där jag befinner mig men kom igen, något måste sägas till försvar för bekvämlighet också.

Det är redan den 8:e juni och jag är tillbaka i Sverige. Solen går ner över Hässelby Gård och endast enstaka rusiga röster hörs ännu från Solursparken. Från den 13:e våningen är Stockholms västerort lika grön som någon annan plats på jorden. Det här är en bra plats att bo men vi behöver inte göra en sak av det.

 

Liknande inlägg:

Publicerat i Okategoriserad och taggad , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Trackbacks är avstängda.

One Response to Svenska flaggans dag

  1. Robin Simonsson säger:

    Du skulle givetvis handlat strumporna på Lanz eller Loden Plankl (www.lanztrachten.at resp. http://www.loden-plankl.at)!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.