Tagg-arkiv för: Johanneshov

Vi kallar den Kenta (82687)

Kenta Gustafsson dog 2003 men han är mer levande här i Johanneshov än någon annanstans. Hans helt outhärdliga sång ”Just idag är jag stark” spelas helt utan ironi inför Hammarbys hemmamatcher. Det är priset man betalar för att bo här.

Jag blev därför inte förvånad när jag idag under en räd mot systembolaget Globen hittade en flaska med hans avbild på etiketten. Fotboll klarar jag mig utan men när man nu kan anknyta till lokalsamhället med en öl så är jag naturligtvis den första att foga mig.

Det är förresten en vacker bild, tagen någon gång under tiden då även folk man inte vill slå i ansiktet hade mustasch.

Kenta Gustafsson är förstås mest känd genom Stefan Jarls modstrilogi, i vilken hans tuffa uppväxt och missbruksproblem dokumenteras. Det är enligt dekret från stadshuset obligatoriskt att se den om man bor eller uppehåller sig i Stockholm under mer än sex av årets månader. Det är ingen smärtsam pålaga, filmerna innehåller några av de mest minnesvärda scenerna i svensk filmhistoria, flera av dem med Kenta Gustafsson.

Ölen bryggs av Kentas svärdotter, enligt uppgift från en lokal reklamtidning som någon trots hot om ond bråd död fortsätter att lägga i mitt brevinkast. Utan att veta skulle jag tro att det inte är hon själv som brygger den eftersom ölen är från Tjeckien. Om man vill sätta en egen etikett på en öl så är det ofta någon i Tjeckien som tar anbudet.

Det var inte den öl jag hade väntat mig. Jag vet inte vad jag väntat mig för öl och vi kommer aldrig att veta för nu blev det den här. Det gör ingenting, det här är inte så illa.

Vi kallar den Kenta är en kraftigt besk och brödig öl som på det stora hela smakar rätt mycket som en sådan där tjeckisk folköl man kunde hitta i lågprisbutiker i slutet på 1990-talet. Det kan finnas ett element av nostalgi när jag dricker och säger att det är gott.

Det är en öl för vuxna och inte den mest publikfriande de kunde ha valt men det är ett val värt att applådera. Det är inte svårt att föreställa sig att mannen på etiketten hade uppskattat det, det är en öl för folk som gillar att dricka öl.

25,90 kronor på systembolaget, nummer 82687 i katalogen

3 rivningshus på Regeringsgatan av 5 möjliga

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Vårflodens veteöl (33016)

Sverige står i lågor och utanför mitt fönster har områdets gröna lunga av träd förvandlats till något som mest liknar en lunga från omslaget till ett cigarettpaket. Det är hett i Johanneshov och andra platser där människor dväljas i plågor. Klimatförändring är roligt tills någon tvingas se min solbadande granne i höghuset intill.

Personligen har jag beslutat mig för att göra något åt saken, mitt klimatfotavtryck måste minska med minst en europeisk storlek. Ett första steg är förstås att börja handla mer närproducerat och det är i den andan jag finner mig sittande med en Vårflodens veteöl från Gamla Enskede bryggeri.

Gamla Enskede bryggeri ligger sådär 2-3 kilometer av slakthusområde och blandad villabebyggelse söderut från där jag skriver detta. Vårflodsparken som gett ölen dess namn ligger ytterligare några hundra meter av samma sak bort. Miljömedvetenhet har inte varit så här enkelt för mig sedan jag bodde inom synhåll av Spaten-fabrikens skorstenar i München.

Insatsen underlättas vidare av att Vårflodens veteöl är mycket lätt att dricka. Det är en rätt platt men uppfriskande fruktig veteöl för människor som egentligen hellre dricker en ale. Jag dricker inte hellre en ale men när en veteöl är så här humlestark finns det egentligen inte längre någon anledning att kategorisera. Vårflodens veteöl är för all del också delvis gjord på kornmalt jämte vetemalten. Vi behöver inte fördjupa oss i detta.

Det är en het eftermiddag i en lång rad av heta eftermiddagar denna sommar men jag tror att jag har hittat en lösning på problemet som jag kan leva med.

28,50 kronor på systembolaget, nummer 33016 i katalogen

Fyra Sockenplan av fem möjliga

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

En sommar i plast

En sommar i plast har blivit höst och är redo att gå vidare. Det var i juni som den nästan men bara nästan transparenta byggplasten slöts om mitt hus i Johanneshov. ”Inga större renoveringar planerade” hade mäklaren sagt två månader tidigare så jag har slut på gissningar varför det stått byggställningar runt min allvarligt belånade bostadsrätt i snart ett halvår.

I början var där ställningar men ingen plast för fönstren. Jag upptäxte det en dag en lätt sfärisk polsk byggarbetare passerade utanför mitt fönster på sjunde våningen. Då kunde jag fortfarande öppna fönstren och jag roade mig ett tag med att locka på byggisarna genom att lägga små bitar saltgurka på fönsterbrädet. Efter några veckor var de nästan som tama. Sedan kom plasten upp och nu ser jag bara lätt sfäriskt skuggor gå förbi. Jag undrar om de minns mig?

Vad gör man en sommar i plast? Man spenderar den någon annanstans men för det krävs resurser och mina var utbytta mot lån. För sådana som mig återstod bara att slå sig ner i fåtöljen med ett glas riesling och stilla blicka mot den nästan men bara nästan transparenta horisonten. Solen går ner i polyeten.

En vecka bröt jag mig ut ur min höghuskokong länge nog för att flyga till Krakow. Det var en vecka att minnas och jag önskar jag gjorde det. Förmodligen satt jag mest och drack Zywieck och blickade stilla mot den helt och hållet polska horisonten. Det passerade säkert en och annan lätt sfärisk polack. Sedan kröp jag tillbaka in i min puppa av plast.

Hösten kom men mycket lite med den. De lätt sfäriska skuggorna fortsätter att passera och tiden med dem. Ibland borrar någon ett hål, gud vet i vad. Då skruvar jag upp musiken och den äldre damen i den överbelånade lägenheten intill tror nu att borrljudet tillhör Jason Isbell.

Värst var när de förintade balkongerna med hydraulisk bilning. Ingen ska behöva höra Jason Isbell så högt.

Det är en beständig tillvaro, inget åldras i plast. Här inne finns ett litet stycke sommar kvar, nästan färsk.

De ska vara färdiga snart och bara för att det kostar mer att betala sådana som dem efter den första december. Ställningarna skall rämna och plastridån falla från mina ögon. Ärligt talat fruktar jag dagen, hur ska man kunna se den verkliga världen efter månader av skuggor? Fråga Platon, han förstod de här sakerna.

Tills vidare bidar jag min tid här inne. Solen går ner tidigare nu men dess ljus är lika suddigt som tidigare om man kan se det. Jag är redo att komma ut.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.