Mariestads Alkoholfri Påskbrygd (11940)

Mariestads. Det är inte ett namn som uppfordrar, eller ens uppmuntrar, men det är ändå inte så tokigt i de sammanhang där det är ett alternativ. Hur är då deras alkoholfria påskbrygd? Tja, det är i vart fall ingen humleraket som Nils Oscars d:o, men istället verkar det som att de valt att luta sig på syran. Jag vet inte om det är ett vist val, men jag är likaledes lite osäker på vem den här drycken är till för, och likaledes vem som köper den och varför, utöver då samhällsinformatörer som Gödsvinet, som tagit sig an något slags projekt att dricka all alkoholfri öl som det går att få tag på utan alltför stor ansträngning. Men jag misstänker att den köps av de som annars skulle köpt Mariestads, men som behöver något lite alkoholsvagare, och som ska hålla en liten påsksupé. Kanske kan den passa till mat, jag är osäker, syran viker efter hand och i den hittar man diverse smaker från bordet, bröd och sillinläggning ligger inte långt bort. Enligt förfädernas visdom ska man ju till sådant dricka ljus lager, evt något mer humlad än den var i urminnes tid, men därom kan man ju tvista. Att svara Mariestads alkoholfria påskbrygd på den frågan känns dock något långsökt. Men det är något slags öl och det är en variation till den förra, och det är väl inte så dåligt, även om det nog inte borde vara såhär syrligt.

Två och ett halvt rönnbär av fem möjliga. 11940 på systembolaget, 13:90 kr.

Nils Oscar alkoholfri Påsköl (11998)

Den kom plötsligt, insikten om att det fanns alkoholfria påsköl och att tiden för att recensera dem var knapp. Att bege sig ut i trafiken en skärtorsdagseftermiddag för att besöka ett systembolag när i princip alla gator är uppgrävda och ens medtrafikanter behandlar det på för orten sedvanligt sätt, med ett lite mer kärnfullt och livligt sätt att köra, kändes också som något minnande om påskens ursprungliga syfte, som jag bestämt har för mig inte var något om lättsinne eller njutning. Att stega in på systembolaget var en märklig känsla i dessa tider, det var tyst sånär som ett ständigt klirrande av flaskor, likt änglasång och trumpeter, och det var uppenbart att vi som var här inte tänkte genomlida långfredagen utan något att döva sig lite med. Helt ensam var man väl inte med att plocka på sig alkoholfritt, men en korg utan annat fick en uppmuntrande kommentar från personalen, som sig bör på vår ädlaste institution för att motverka alkoholens skadeverkningar genom att endast sälja den sex av veckans sju dagar, och inte mitt i natten. Som ett välsmort maskineri och under hovsam stillsamhet utdelades således denna dags dryck till en hord av behövande, och snart var man på väg ut med kassar stinna med prövad och oprövad alkoholfri öl.

Men det var ju påskölen vi kom hit för, och först bland dessa blir Nils Oscars variant, detta bryggeri kanske mest känt för sin gedigna ogedigenhet, med höga toppar motsvarade av minst lika djupa dalar. Hur är då deras påsköl, anno 2020? Ja. Enligt flaskan är det ju en brown ale, vilket ju inte precis är en öltyp som fyller en med förhoppningar, och det är alltså med viss överraskning vi finner en relativt njutbar öl. Humlighet av den här plåtighetskalibern hade nog kunnat få de flesta exempel i genren att kantra och visst övermannar den fullständigt den sirapsaktiga maltigheten man först förnimmer, skeppet lutar fort och rätt snart sitter man med någon slags DIPA-känsla och undrar om tungan är felkalibrerad, och det är tur att man dagen innan tagit sig en NAPA för att säkerställa att smaklökarna är på rätt kaluv. Humlighet är ju i allmänhet behagfullt men här tar man kanske det goda ett par tre steg för långt, och det blir just inte mycket annat med ölen. Likväl är det inte dåligt, men huruvida det just är en påsköl vet jag inte.

Tre och ett tredjedels obalanserat ägg av fem möjliga. Nr 11998 på systemet, 15:90 kr.