Tennent’s Super

Jag läste häromdagen att en irländare druckit ihjäl sig, bland annat på öl med vodkashots nerslängda i. Detta påminde mig om att jag drack en Tennent’s Super i helgen. Du kanske inte tycker det låter så trevligt, och det är det inte heller. Tennent’s Super, bryggd och buteljerad av Tennent Caledonian Breweries i Glasgow, klockar in på 9% alkohol, och om man missar det, behöver man nog ta sig en funderare på vad man egentligen gjort med sitt stackars smaksinne. Den skryter vidare med att vara dubbelmalt, och efter tidigare upplevelser av multipelmaltar börjar jag i mitt stilla sinne misstänka att detta är kodspråk för ”riktigt tråkig öl”. När man häller upp denna mörkgula brygd skummar den friskt, men det är det sista friska eller uppiggande man kommer uppleva av den ölen. Den har en vagt spritig maltig doft, med lätt sura toner av, ja, antingen humle eller nåt annat fanskap, som får mig att minnas min barndoms billiga fulöl, druckna utomhus, i trots och brist på bättre. Smaken är nåt åt samma håll, kraftig och krutig, huvudsakligen av alkohol, men med en viss brödig maltighet, och nåt slags besk, vag humlighet. Eftersmaken lyser i stort sett med sin frånvaro, och det är bra, för den vagt klistriga, besk-sura klang som lurar på tungroten vill man sannerligen inte lära känna närmare..

En fulöl av fem möjliga. Eller möjligen fem av fem, det blir inte mer fulöl än såhär. Bra är det i vart fall inte..

Liknande inlägg:

Publicerat i Okategoriserad och taggad , , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Trackbacks är avstängda.

2 Responses to Tennent’s Super

  1. Lew säger:

    Tennents är ju överlag en jävligt sopig birabärs. Det enda bra med den är väl rimligtvis att den görs i Glasgow, dessutom ägs den inte av InBev längre vilket även det är ett plus. De sponsrar för i helvete båda sidorna i Old Firm (INTE coolt).

  2. zonk säger:

    Usch, sport? Ja, man känner sig alltid lite smutsig när ens dryckesvanor bidrar till sådana dumheter. Jag drack en annan Tennents på fat härförleden, exakt vilken undslipper mig, och den smakade sådär misstänkt beskt att man undrade hur ofta den blev beställd, varför jag inte riktigt ville rescensera den. Men jag har börjat undra hur mycket bättre den egentligen skulle bli på flaska.. I nuläget tvivlar jag om på att det är värt att göra sig omaket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.