Månad: april 2010

Ytterjärna vaknar

av Johan

Sommarnattens leende var redan förvridet till ett drucket grin då vi vandrade tillbaka mot Ytterjärna kulturcentrum. Jag och en då nästan ung man från Dalarna hade utforskat Järnas nattliv men funnit ungefär så mycket som man kan förvänta sig finna där en lördag i augusti någon gång kring tre under natten mot söndag.

Vi gick tysta genom mörkret på en grusväg vi var nästan säkra på var den rätta. Plötsligt upptäckte den unga mannen från Dalarna att en åker intill vägen var full av sovande kossor. Det visade sig vara hans livslånga önskan att äga ett fotografi av just en sovande ko. Det var åtminstone så han framställde det där och då. Helst skulle det vara en närbild, förstås, så vi klev försiktigt in i hagen.

Väl där var jag tvungen att omvärdera min inledande skepsis. Sovande kor är verkligen något att föreviga. Jag var riktigt tagen av lugnet och fridfullheten de sovande kreaturen skapade. 

Helt utan förvarning skär en fotoblixt genom sommarnatten. Jag ryckte till och vad värre var, det gjorde korna också. Saker och ting började röra på sig och när saker och ting börjar röra på sig i en boskapsflock så händer det snabbt. Detta sista jag minns är ljudet av galopperande klövar.

Saltå kvarn är ett bageri och en producent av ekologiskt odlat mjöl och gryn. Kvarnen ligger i Ytterjärna, ungefär tre kilometer från Järna, och den drivs av traktens antroposofer. Utan att gå in på detaljer kring vad antroposofi är för något så handlar det om tron på andeväsen som kan studeras objektivt och som alltså inte enbart är föremål för tro. Antroposofins grundare Rudolf Steiner menade därför att hans rörelse var en kombination av religion och vetenskap men oss emellan finns det nog en anledning till att det aldrig inrättats ett nobelpris i antroposofi.

Diverse hälso och miljötrender, de är för många för att hålla reda på, har gjort att produkterna från Saltå kvarn har haft betydande framgång under senare år. Man kan nu köpa deras produkter på både Ica och Konsum över hela landet. De är odlade och framställda i enlighet med det antroposofiska trossystemet vilket exempelvis utesluter kemisk ogräsbekämpning men som samtidigt inkluderar diverse mer eller mindre bisarra anderitualer. De senare varken omskrivs på förpackningarna eller påverkar produkten på något sätt alls.

Jag köper bröd från Saltå kvarn ibland mest för att det utgör lite variation i ett utbud som i min lokala butik annars nästan helt domineras av Fazer och Polarbröd.

Saltå kvarns rågbröd ”Rena rågen” är inte ett bröd man klarar av att tugga om man inte är någon som springer i lopp tre på Solvalla nästa lördag. Det är ett tungt, kompakt bröd bäst lämpat till en god soppa eller närstrid.

Fullkornsbrödet från samma bageri är långt mer mäniskovärdigt. Det är också ett grovt och tungt bröd men ett ganska trevligt, lite kumminsmakande, sådant. Enligt bageriets egna information blir brödet som godast om man låter det vila några dagar innan man äter det, så att smaken hinner ”mogna”. Detta är förstås galenskap och ett resultat av Saltås ännu underutvecklade distribution som gör att bröd ofta hinner blir gammalt i butiken.

Saltå kvarns Fruktbröd är en intressant upplevelse. Det innehåller oväntat mycket frukt vilket gör att det inte blir för torrt ens efter flera dagar. Russin och fikon är frukten vilket gör att upplevelsen fortsätter även en stund efter det att man ätit brödet.

Snart är jag tillbaka i den ofruktbara öken som är den genomsnittliga brödavdelningen i den genomsnittliga butiken idag. Det är inte alls omöjligt att jag då åter väljer en limpa från Saltå kvarn.

När jag tar brödet och lägger det i kundkorgen kommer en återkommande upplevelse åter göra sig påmind. Där, stående framför en hylla med bröd från Ytterjärna hör jag tydligt det fruktansvärda ljudet av klövar som stampar i panik.

Hur gör man köttfärslimpa?

av Jonas

Den här frågan ställdes på det gamla matforumet, ur vilket den här bloggen är sprungen. Jag tycker att den tre inlägg långa diskussionstråden är ett utmärkt exempel på hur man bedriver en lagom seriös matfrågelåda.

– [Köttfärslimpa] tänkte jag laga för det blir ett så rasande gott smörgåspålägg efteråt. Är det någon som har ett extra gott räsäfft?

– Tyvärr inget på lager men du måste hur som helst lyssna på Meatloafs Bat out of hell II under själva anrättandet.

– Ja,självklart. Något annat vore fullkomligt otänkbart.

Inte bara är det roligt, det visar på vikten av att placera matlagningen i ett sammanhang. Som Johan antytt nedan är maten en del av vårt liv, inte ett väsen i sig självt. Att diskussionen övergår till Meat Loaf efter en fråga om köttfärslimpa är inte konstigt, och inte ett byte av samtalsämne. Det är en helt naturlig fortsättning på diskussionen.

Nu ska jag lyssna på Meat Loaf – Bat out of hell.

Boulehallen, Stockholm

av Johan

Plågade vandrade vi på Södermalms gator. Askmolnen hängde tunga över staden och förgiftade snöflingor blandade sig med ett långsamt regn. Apokalypsens fyra ryttare hade uppenbarligen ridit in i staden och ingen av oss trodde de var där för att se SM-finalen i innebandy. Det fanns under de omständigheterna få logiska handlingar för olyckliga som oss. Vi bestämde oss för att spela boule.

Boulehallen på Närkegatan är en mycket vacker plats om man finner den. Mellan den och världen står en stålport vanligtvis avsedd för skyddsrum eller tyska porrklubbar. Boulehallen har tidigare varit en bilverkstad.

Personligen uppskattade jag att de lagt toaletterna precis innanför dörren men jag kan samtidigt förstå de som argumenterar för att urinoarerna borde avskärmas med mer än tre slips-smala tygremsor hängda i den meterbreda ingången till rummet. Det är svårt att veta om man bör hälsa på alla som kommer in genom porten när man står där. Kan någon skriva Ribbing? Hon svarar inte mig längre.

Baren, boulen och allt annat nås genom en spiraltrappa i rostfri metall som leder ner en bit i den stockholmska underjorden. När vi anlände serverade de buffé för män på after work. Eftersom jag inte alls gått till jobbet den dagen så kändes det konceptet inte rätt. Buffén såg dock mycket animalisk ut.

Öl är ett koncept jag tror på och om någon föreslår att den dricks medan man slungar metallklot i ett grundligt sandat flerbilsgarage mellan klunkarna så är jag den första att anta utmaningen.

På det stora hela är boule och öl två verksamheter som man mycket väl kan ägna sig åt samtidigt, även om jag ägnade mer geist åt det senare än det förra. Naturligtvis vann jag ändå bouleturneringen ledigt.

Det är tråkigt när idrotten tillåts överskugga alkoholen men trots vissa oroväckande tendenser klarar boulehallen av den balansgången. Efter två timmar av kastande och ifrågasättande av varandras ögonmått drog vi oss tillbaka till en soffgrupp en bit från ett av hallens bordtennisbord.

Från denna position fick vi ta del av en av mänsklighetens äldsta ritualer: Rundpingisen.

I Boulehallen pågår under varje fredag under våren SM i rundpingis . Första pris lär vara en weekendresa till en av Tysklands finaste rundpingklubbar i Berlin.

När vi klättrat upp för trapporna och tagit oss förbi urinoarerna var vi snart åter utsatta för elementen under öppna skyar. Det hade slutat regna och askan hade dragit vidare till en plats dit inte SAS längre når. Faran var över och livet kunde fortsätta. En dag kommer dock undergången att återvända och gud hjälpe då den som inte äger ett bouleklot.

KGB, Stockholm

av Johan
Har någon sett denna öl? Mannen i bakgrunden kan ni ärligt talat behålla

Vad är det ryskaste som finns? Det är förmodligen inte öl och det är förmodligen inte baren KGB i Stockholm men jag gillar båda ändå.

Att inreda en bar i rysk stil utan alkoholister gör sig helt enkelt inte så jag bestämde mig för att dra mitt strå till stacken och gå dit.

Precis som i det gamla sovjet fanns det en kö till entrén och precis som i det gamla sovjet var kön födelseplats för några av de mest potenta ryktena i unionen.

I lördags gällde ryktet att den politiske kommisaren i dörren krävde kontanter och endast kontanter. I den lilla sovjet som var mitt sällskap utsågs en person till löpare och värdetransportör. Det var en sällsam syn att se honom på jakt efter närmaste bankomat försvinna ilsket springande ner för samma trappor som Krister Pettersson en gång sprungit upp för efter utfört dåd.

Då han efter 10 minuter ännu inte kommit tillbaka började jag misstänka att han missförstått ingångsvärdena och att han skulle återvända med rubel.

Naturligtvis tog dörren kort, VISA errövrade Ryssland och KGB föll förmodligen strax därefter. Vår löpare föll inte men jag tror att han dog lite då han återvände efter 20 minuter på språng.

Väl inne öppnade sig en värld av två sorters ryska öl och ungefär 19 olika sorter från Colorado. En av de ryska sorterna syns på bilden, det är en ganska anonym sak med spridda fläckar av humle som inte ens barpersonalen kunde uttala namnet på. Den andra sorten var döpt efter det ryska namnet för Östersjön och den skulle förmodligen stå sig ganska väl i en jämförelse med en spark på knäskålen.

KGB är en bar i tre små våningar där den understa rymmer något sorts dansgolv och den minsta scen jag sett utanför den Blekingska Nationen i Lund. Det finns två barer och båda kräver stor brutalitet av dem som försöker ta sig fram till arbetare och kamrater i personalen. Revolutionen kräver uppoffringar och vägen till att få något att dricka är full av dem.

Inredningen är rysk i detaljerna och de är tillräckliga för samtal på ett sätt som inredningen i irländska pubar inte är längre.

Priserna i baren är fullständigt acceptabla och ordföraren vet att jag inte accepterar vad som helst. En konstig rysk öl kostar 68 kronor men kan man tänka sig mer välkända drycker så kan man finna frid utan att spräcka femårsplanen för fylleri.

En trevlig detalj var att de istället för musik spelade en språkkurs i ryska på toaletten. Under den tid jag spenderade där han jag dock inte lära mig tillräckligt för att kunna smuggla kärnvapen och om någon frågar så har jag heller aldrig tänkt göra det.

Denna kväll spelade ett begåvat folkmusikband vid namn Räfven på undre däck i denna strandade Potemkin. Det genomsnittliga folkmusikbandet får mig att springa i skrikande i motsatt riktning oavsett vilken riktning detta är. Räfven spelade dock främst östeuropeisk musik och min stora svaghet för balkanbuskis böjde mitt omdöme tillräckligt mycket för att uppskatta deras konsert.

Många mer än uppskattade den, flera besökare utvecklade men för livet. Människor i alla åldrar dansade, grät, moshade och crowd surfade sig igenom en konsert som kan ha varit soundtrack till en etnisk konflikt. Luften tog fullständigt slut under konserten i den lilla lokalen men folket där var ändå upptagna med viktigare saker än att andas.

När jag nu ser tillbaka på helgen som förflutit så återvänder tankarna till stunder på denna den ryskaste baren på den delen av Malmskillnadsgatan.

Mersmak kräver inte smak och jag kan utan vidare tänka mig att återvända dit.

Amager IPA (11744)

av Johan

Amager IPA är en öl som jag antagligen är först i Sverige med att höra talas om. Det är bara ett par timmar sedan den kallade på mig från en hylla på Passagens Systembolag i centrala Stockholm. Som första person någonsin svarade jag lockropet och nu är vi förenade som ödet önskade. Ja, Amager IPA är helt och hållet min upptäckt men till och med som sådan är det ett fynd.

Fynd är kanske inte rätt ord, Amager IPA är ett öl som säljs i en halvliters flaska för 55 kronor. För de pengarna skulle jag ha kunnat köpa en enklare flaska rödvin och jag kommer att tänka på det en del de närmaste dagarna.

Men visst är det en fantastisk öl jag funnit. Malten erbjuder en intergalaktisk resa genom ett alldeles eget kosmos av förunderliga smaker.

Även om man hade fått drygt fyra flaskor Beck’s för samma pris. Vilken planet man befunnit sig på efter dem är något jag aldrig kommer att få veta nu.

 För de som inte ”är nere” med facktermerna, som till exempel mina medförfattare på denna blogg: IPA står för India Pale Ale. Den härstammar inte alls från Indien, utan tvärtom bryggde man den för att den skulle klara den långa resan från England till Indien och engelsmännen där. För att klara detta gjorde man den starkare, och tillsatte mer humle. Humle är det beska i ölen, men det fungerar också som konserveringsmedel. En IPA är alltså normalt stark uppåt 7% och väldigt besk. Sedan, likt mycket annat, blev denna produkt av nöden populär, och nu är den större än någonsin, särskilt i USA.

Allt detta vet jag men nästan ingen annan och ändå kommer jag att tänka på de nästan tre stora flaskor Jever som inte kom i min väg då jag valde att investera mina 55 kronor i denna IPA.

Amager IPA har ett at de mäktigaste skum som jag någonsin stött på och det går inte att låta bli att fundera över vad det betyder. Av alla de nobelpris som jag är predestinerad för så är nog det i kemi det som kommer att dröja längst. Detta hindrar dock inte mig att formulera en teori om att skummet är inbegripet i ett orsakssamband med den mycket nyansrika smaken.

Man behöver dock inte alls vara ekonomipristagare för att inse att man fått ungefär en femtedels flaska Jameson med tillhörande äventyr för priset av denna Amager IPA. 55 kronor på systembolaget, nummer 11744 i systembolagets katalog

Fyra starka plagiat av fem möjliga

Drick Korsika

av Jonas

För ett par år sedan besökte jag Korsika, och som sig bör smakade jag mig även igenom deras ölsortiment. Jag skriv då ner en recension av den här upplevelsen till ett forum, men det kan vara på sin plats att återge den även här.

Serena

En ljus lager som smakar som alla ljusa lagrar smakar. Serveras som alla andra franska ölar i 25cl-glas. Ganska ospeciell, men den funkar.

Colomba

Colomba är också en ljus lager. Denna har dock specialiteten att den är kryddad med en massa konstigheter. En stor del av korsika är täckt av en snårig växtlighet som kallas maquis. I den växer en sabla massa kryddor, bland annat rosmarin och myrthe (som jag inte vet vad det är på svenska) och de används till att krydda det mesta. I det här fallet har de kryddat ölen med det. Det smakar väldigt bra, men jag misstänker att ölen gör sig bäst på plats med lite andra korsikanska specialitäter (vällagrad chèvre och lufttorkad gris). Det är helt enkelt en sån öl man dricker för att känna sig jävligt genuin. Men det jobbet gör den faktiskt bra. Tydlig kryddsmak, och aningen söt som många smakrika ölar är.

Den här fanns förr i systembolagets beställningssortiment, men inte nu längre verkar det som.

Pietra

Utöver gris, ost och kryddor från maquisen gillar korsikanerna kastanj. Detta gör det alla tänkbara krämer av, och de bakar bröd av kastanjemjöl. Eftersom öl är flytande bröd så har de såklart hält kastanjemjöl även där. Den här är precis som colomba, genuin och lite underlig. Påminner vagt om veteöl. Inte alls dum.

Finns i systembolagets beställningssortiment.

Tamnack Thai, Malmö

av Jonas

Har man mycket att göra har man inte tid att laga mat. Då får man förlita sig på snabbmat. Man kan handla sunkig frysmat på hemköp, men det känns inte alltid inspirerande. Jag bor tre minuters gångväg från både BK och McD, men de brukar jag spara till dagarna efter. Pizza hut ligger lika nära, men är under min värdighet. En Malmös bästa falaflar har jag ännu närmare till men hur gott det än är kan man inte äta det varje gång. China box lika nära, men ibland är man sugen på något annat än frityrflott, även om det är väldigt nyttigt eller snart blir det.

Då kommer Tamnack Thai till min räddning. Tamnack Thai är inte den bästa thairestaurangen i stan. Men för 45 spänn får man en mättande och helt ok måltid, under överraskande många av dygnets timmar. Man får välja mellan åtta stycken av de vanliga thairätterna, någon enstaka stark, någon med nudlar, och resten olika kokosmjölk-och-curry-blandningar. Detta är en av Malmös mest prisvärda restauranger.


Visa större karta

Amager IPA tillfälligt på bolaget

av Jonas

Öl verkar vara temat för dagen, och jag är inte sämre än att jag hakar på. Idag släppte systembolaget Amager IPA i sitt tillfälliga och begränsade sortiment. Bara i vissa av deras butiker alltså. Amager Bryghus är ett litet bryggeri i ett industriområde nära Kastrup. Faktum är att härifrån Malmö kan man åka dit med tåg på någon halvtimme, men det gör man såklart aldrig.

För den som inte är nere med facktermerna, IPA står för India Pale Ale. Den härstammar inte alls från Indien, utan tvärtom bryggde man den för att den skulle klara den långa resan från England till Indien och engelsmännen där. För att klara detta gjorde man den starkare, och tillsatte mer humle. Humle är det beska i ölen, men det fungerar också som konserveringsmedel. En IPA är alltså normalt stark uppåt 7% och väldigt besk. Sedan, likt mycket annat, blev denna produkt av nöden populär, och nu är den större än någonsin, särskilt i USA.

Hur som helst, förra gången jag smakade den här ölen var det en av de bästa jag någonsin druckit. Jag vet inte hur den är på flaska, men det kan ju inte vara dåligt. Skynda att köpa, de hade många kvar på Hansa i Malmö idag.

Oklokt om öl

av Johan

Folk pratar om saker de inte förstår sig på hela tiden. Det är inget konstigt med det och det är egentligen inget fel med det heller. Ifall alla bara pratade om saker de förstod så skulle jorden vara den tystaste planeten i vintergatan. Dumheter rör mig oftast inte. Grundlösa uttalanden om saker som är viktiga kan dock väcka en reaktion även hos mig.

Öl är viktigt och nästan inget får mig så irriterad som uttalanden om öl av människor som inte själv dricker öl i någon meningsfull utsträckning. Värst är de som vill verka insatta genom att berätta vad de tror är en föga känd sanning om öl. Öl-klyschan, den gör ont.

Jag har samlat några av de allra oklokaste uttalandena någonsin om öl:

* ”Det finns en Budweiser i Tjeckien också”

* ”När man är riktigt törstig så är det godast med en lättöl”

* ”Världen bästa öl bryggs i Belgien

* ”Visste du att Carlsberg hade hakkors på flaskan på 30-talet?

* ”En guiness är ju som en hel måltid”

* ”Det finns faktiskt många goda öl i USA”

* ”Den tjeckiska budweisern är godare än den amerikanska”

* ”Egentligen är det godast med lättöl till maten också”

* ”Visste du det, att världens bästa öl bryggs i Belgien?”

*” Man får titta noga under där det står Carslberg, där har de ett hakkors. Ett litet”

* ” Man behöver nästan kniv och gaffel till om man beställer en guiness”

* ”Man tror ju liksom att det bara är Coors och Miller och sådant men det finns många små bryggerier som är riktigt fina i USA”

* ”Jag drack en sådan tjeckisk budweiser i Prag”

* ”Om det är snaps så dricker jag alltid lättöl, det blir för mycket annars”

* ”Stella Artois kommer från Belgien, den är riktigt fin tycker jag”

* ”Fast hakkors betyder sol i Indien. I Indien har de hakkors på allt möjligt”

* ”Guiness, det är en riktig öl det”

* ”Fast det mesta är skit i USA förstås”

* ”Vi var där med jobbet då,  i Prag”

* ”Lättöl smakar mer än folköl”

* ”Steffo drack en väldigt intressant belgisk öl på TV4”

* ”Om det är soligt i Indien har de fullt med hakkors på väderkartorna”.

* ”Beställer man en guiness så räcker det med en, sedan är man mätt”

* ”Har du hört talas om Sierra Nevada?”

Jag märker nu att samlingen är lite större än jag först anar. Det är förmodligen bäst att jag sparar några av oklokheterna för att inte förstöra den positiva stämningen från inledningen av detta inlägg.

Beck’s (1549)

av Johan

Beck’s är ett av de största ölmärkena i världen vilket trots allt ger visst hopp om densamma. I Tyskland intar Beck’s ungefär samma position som Budweiser gör i USA. Det är skillnaden i smak och kvalité mellan dessa två öl som gör Tyskland till den enda öl-supermakten av de två länderna.

En gång på ett lokaltåg någonstans i Hessen kom jag att dela kupé med några gymnasieungdomar. De verkade vara så uttråkade som man bara kan vara i tonåren. Plötsligt tar en av dem fram en flaska Beck’s, öppnar den, dricker en klunk och fortsätter att läsa läxan som om han precis öppnat en fanta. Beck’s är en vardagshjälte.

En gång i en mycket stor lägenhet helt nära Kurfurstendamm i Berlin åt jag en tallrik grönsakssoppa. Värdinnan plockade fram en flaska Beck’s ur skafferiet. När hon öppnade den åt mig sa hon att det bästa med ljus tysk öl är att man inte blir bakfull av den. Beck’s kan utföra mirakel.

En gång i en annan del av Berlin var jag väldigt fel. Egentligen var jag på väg till Cardiff i Wales men jag fann mig på ett hotellrum inte långt från Kastanienallee i Prenzlauer Berg. Allt jag behövde för att orientera mig var dock att gå ner till en kvartersbutik och köpa ett par flaskor. Beck’s hittar hem varje gång.

En gång på en festival i Wiesbaden lyssnade jag på tysk musik. För att förbättra upplevelsen gjorde jag ett mycket stort antal besök till Beck’s-vagnen. Morgonen efter vaknar jag på en för mig okänd soffa i Mainz. Beck’s hittar bort ibland också.

När jag tänker att en öl vore trevligt så är det för det mesta en Beck’s jag tänkt på. Det finns öl i alla färger och former men ölen i sitt grundutförande påminner nog rätt mycket om Beck’s. Det finns inget märkvärdigt med Beck’s, den är inget konstverk. Den har smak men ingen påträngande sådan. Den har en fin beska som aldrig går för långt. 13:50 kronor på systembolaget, nummer 1549 i katalogen.

Fyra Fritz av fem