Författare: Johan

Ignis & Flamma (11523)

av Johan

ignis och flamma

Ignis & Flamma är en öl som förföljs av ett rykte om att vara en IPA men jag kan inte se det. Denna belgiska flaska är just väldigt belgisk och om den har indiska drag så döljer den dem väl.

Det är en belgisk öl men den smakar förbluffande mycket som nederländsk drop. Det kunde förstås vara värre men smaken av lakrits, kola och apelsin bidrar till förvirringen. 

Om man lär sig acceptera ölen för vad den nu än är så innebär den på det stora hela en ganska angenäm upplevelse. Det är en brun öl för en brun tid och dess sju procent alkoholgodhet värmer som inget annat kan i novembermörkret. 

Jag föreslår att Ignis & Flamma får ersätta samtliga julöl som du går och tänker på att köpa inför helgerna. 

4 vallmo av 5 möjliga

28.90 kronor på systembolaget, nummer 11523 i katalogen

Brewdog abstrakt 16 (11498)

av Johan

brewdog 16

Bilden av denna Brewdog abstrakt 16 är tagen med en alldeles ny mobiltelefon. Om du inte märker någon skillnad mot de tidigare bilderna på sneda ölflaskor här på Gödsvinet så beror det på att det inte finns någon. Den gamla och den nya telefonen tar likadana bilder och är även i övrigt ungefär lika bra. Likväl köpte jag den nya för en alldeles löjlig summa pengar.

Nu kanske du undrar vad detta har med ölen på bilden att göra. Lugn, jag kommer till det. På sätt och vis.

Den nya telefonen är tillverkad av en militant kult i Silicon Valley och den pryds av ett stiliserat äpple av sådan sort som kultens grundare åt eftersom han trodde att en diet helt bestående av äpplen gjorde han inte genererade någon kroppsodör och att han därför inte behövde tvätta sig. Det är denna sortens nytänkande som ligger bakom telefonen som tagit bilden ovan.

Telefoner tillverkade av äppelkulten i Kalifornien är lite dyrare än konkurrenternas utan att egentligen vara bättre. Om något är de lite enklare än de nyaste telefonerna från Sydkorea och Japan. Kulttelefonerna är dock lite tyngre och de är gjorda av metall. De har en bättre ”känsla”. Det är känslan man betalar för.

Det är lite som med Mercedesbilar, folk köper dem för att stolarna är sköna och för att förardörren gör ett tilfredsställande ljud när man slår igen den. Det är känslan som gör skillnaden.

Jag har ägt en Mercedes, jag äger nu en iPhone och flaskan på bilden. Det är svårt att inte se sambandet mellan de tre sakerna. 

Brewdog är mästare på att skapa en känsla kring sina öl. De vet att en bra gimmick kan ge viral reklam som inte går att köpa för pengar. De säljer öl paketerade i uppstoppade djur, de inviger sina barer med allehanda upptåg och de ger sig i konflikt med tyskar om vem som kan brygga den starkaste ölen. 

Brewdog abstrakt är en serie med 16 sorters öl som har tillverkats i begränsad upplaga. De säljs i flådiga flaskor som den på bilden och dessa kostar 129 kronor styck. Utan att egentligen vara bättre än något annat. 

Missförstå mig inte, detta är en ytterst elegant, sötstark ale med smak av överblivet julgodis som jag sippar med visst välbehag medan jag skriver deta. Om du säger fikon så säger jag visst och säger du en klunk till så säger jag inte nej.

Det är bra men det är inte 129 kronor bra. Men den har något mer än toner av romrussin. Den har en känsla. Det är den man betalar för. 

3 sms-lån av 5 möjliga

129 kronor på systembolaget, 11498 i katalogen

Blossa 14 Lavande (76600)

av Johan

blossa14

Blossa 14 Lavande. Det finns väl ingen väg runt den. Det här måste göras. Nu kör vi. 

De senaste årens installationer (10, 11, 12, 13) har gjort ett grundligt arbete för att sänka förväntningarna inför 2014 års vandring på den tårarnas väg av kryddat vin som är blossas glöggföljetong. 

Hur smakar lavendel? Blossa 14 ger ingen vägledning och det är förstås bäst så. Den här glöggen smakar vittvinsfriskt och en smula spritigt med ett överdrag av traditionellt söt glöggdräkt. Är lavendeln det jag kan förvänta mig känna när jag vaknar upp imorgon efter att ha avslutat flaskan?

Jag kommer inte att avsluta flaskan och jag ska berätta varför: Jag är trött på det här. Ännu ett år med ännu ett övergrepp och inget slut i sikte. Du kan sluta dricka de här flaskorna men det alternativet har vi inte på Gödsvinet. Någon måste dricka Blossa 14 Lavande och det måste vara någon som också recenserat de tidigare årgångarna. Så tillbaka till recensionen.

Blossa 14 Lavande är en lätt kransblommig glögg som kommer från en flerårig liten buske. Den blir upp till 50cm hög och används mest för dekoration. Blossa 14 Lavande används av vissa även som insektsrepelernade medel, främst mot mal i garderob. Blossa 14 Lavande är härdig upp till mälardalsområdet och under gynnsamma omständigheter en bit upp efter norrlandskusten. I de allra sydligaste delarna av Sverige förekommer den förvildad.

Det finns en smak bortom det vassa vittvinet och jag tror jag vet vad det är. Ahlgrens bilar. Närmare än så kommer vi inte. Nu skiter jag i det här.

1 spikolja av 5 möjliga

97 kronor på systembolaget, nummer 76600 i katalogen 

Punschen kommer och går

av Johan

Punsch

Knappt hade jag tagit ärtorna av spisen när jag insåg att det inte fanns en droppe punsch i huset. Min omedelbara tanke var att hälla alltsamman i vasken och straffa mig själv med askes. Askes är dock nästan outhärdligt utan öl och det fanns det förstås inte heller någon.

Någonstans inom mig vaknade en gammal insomnad lundensare, förbittrad nog att kunna kasta en toffla efter köksan. Nu visade det sig dock att jag inte heller hade varken köksa eller ens några tofflor så det fanns stort inte mer att göra än att irriterat tvinna mustascherna och traska ner till det statliga monopolet.

Systembolaget erbjöd de två flaskor som du ser på bilden. Det var förresten inte sant, de hade även Carlshamns Flaggpunsch men som karlskronit kommer jag att ligga under tre alnar mylla innan jag erkänner Karlshamn.

Mina minnen av punsch kommer dock i stort sett alla från Lund. Det är inget konstigt med detta, om du inte har varit i Lund så vet du förmodligen inte ens vad jag pratar om. Flaskorna på bilden är då helt obegripliga för dig och du kan lika gärna sluta läsa nu.

Du kan förstås ha varit i Uppsala men om det var som student så har du ändå inte orkat läsa så här långt.

Punsch i Lund är inte som punsch någon annanstans. För exempelvis någon här i Stockholm är punsch något som Jarl Kulle kan tänkas lustfyllt gurgla i Fanny och Alexander men inte mycket mer. Någonstans i stan sitter väl Edward Blom och dricker Cederlunds direkt ur flaskan med sugrör men vi pratar inte om honom längre.

I Lund är dock punsch så mycket mer, folk dricker det mest efter maten men även innan och som i fallet med ärtorna även under maten. Punsch är för 197:e året i rad Lunds populäraste sportdryck, låt vara att idrottsutövandet ser annorlunda ut där.

Hur kan jag då beskriva dessa flaskor som du ser men kanske inte förstår?

Flaskan till höger är något så märkvärdigt som en ny punschsort. Ny är förstås en relativ term när det handlar om punsch, flaskan lanserades visst förra året. Tegnér och sons punsch är som så ofta med nya drycker mer traditionell än de traditionella. Det är en söt arraksdryck med inslag av citrus och som sådan är den allt man kan förvänta sig. 

Flaskan till vänster är Cederlunds caloric som vi utan vidare måste kategorisera som en av de traditionella. Den är torrare och arrakigare och i sammanhanget något så ovanligt som fullständigt drickbar. De nu finska tillverkarna har valt att sälja drycken i en PET-flaska vilket inte är alls traditionellt men som ändå visar att de förstått hur man dricker punsch i Lund. 

Punsch är förstås inte särskilt gott. I själva verket är det en påfrestande söt dryck. Detta har dock inget med saken att göra, varken i Lund eller någon annanstans. Punsch är bara något man ska ha. Punsch är något som alltid ska finnas hemma. 

Adelsö bryggeri

av Johan

adels

Chansen att du bor i närheten av ett bryggeri har som alla vet växt avsevärt under senare år och Systembolaget har på sitt sätt försökt dra konsekvenserna av det. Under ”lokalt och småskaligt” hittar man i var och varannan butik öl som kanske tillverkats i någon källare som du passerat på vägen dit.

Adelsö bryggeri är ett utmärkt exempel på ett sådant lokalt och småskaligt bryggeri även om det förstås bara är det förra om man råkar bo i västra Stockholm. Flaskorna på bilden fann jag på systembolaget vid Brommaplan, vilket alla som åkt gröna linjen vet är bytesplatsen för bussar till mälaröarna.

Adelsö är en mälarö och jag hyser inte längre några tvivel om att man kan göra öl där. Det är förvisso inte en fråga jag ägnat någon större uppmärksamhet men hur som helst är den nu utagerad och den slutgiltiga upplysningen torde därmed vara ett litet steg närmare.

Ölen i mitten är en strävt citrussmakande blonde som skulle kunna fungera som ersättning för nästan vilken annan strävt citrussmakande blonde som du kan komma på. Om du precis tänkte blanda till en läskande drink på gin med lime och ingefära så kan du lika gärna låta bli och öppna en Boom boom blonde istället. 

Ölen till vänster är en Rocket I.P.A och även om jag nog kommer att vilja fortsätta att dricka även andra IPA så är detta ett exemplar väl värt 27 spänn och tio minuter. Det går att hitta en fruktigare IPA men man får bläddra ett tag i systemkatalogen. Rocket I.P.A smakar som ett maltigt marlboroughvin om det är något du kan föreställa dig.  

Ölen till höger är en fullväxt stout som innehåller samtliga smaker som folk säger att de känner i stout. Jepp, kavringen är där också. En fullständigt respektabel dryck. 

Saken med det lokala och det småskaliga Adelsö bryggeri är att du förmodligen inte kan få tag på det. Adelsö bryggeris öl finner du på systembolaget på Ekerö och båda i Bromma och du kan fiska upp lite uddaflaskor i städer som Varberg, Karlshamn och Malmö.

Det är svårt att säga varför någon skulle beställa någon av dessa öl till sitt lokala systembolag någon annanstans i Sverige. Det är bra öl men varför vänta på leverans från en mälarö när det förmodligen finns en lokal öl nästan var man än är i Sverige. 

Backlash

av Johan

edward_blom

Jag har nästan helt avstått från att kommentera den serie av olyckliga händelser som på ett mycket sorgligt sätt återförenat oss med vår andlige ledare Edward Blom. Det har helt enkelt varit för smärtsamt. En dramatisk eskalering av tragedin har dock gjort det oundvikligt för mig att ta bladet från munnen. 

Det började som du vet med att jag skrev en recension av Edward Bloms egna vittvin, en malörtsgrön vätska som i smaken påminner lite om substral. Recensionen föranledde genom sin totala uppriktighet en väldig massa uppståndelse sedan Blom först själv kom ner svingande i kommentarsfälten, uppbackad av ett band av lismande sykofanter som senare visade sig vara hans egna företagsdrönare. 

Den dom som Gödsvinet Vällingby svårmodigt tvingades lägga på Bloms vin bekräftades av oberoende testare som kom fram i samma kommentarsfält. Även Gödsvinets Malmö-sektion kunde bekräfta det korrekta i min bedöming även om det slagrädda skånska svinet nigande och med flackande blick gav ett något högre betyg än vad som är korrekt. 

Här kunde historien vara slut men som nästan alltid när man säger att här kunde historien vara slut så var den inte det. Tidigare idag tog jag hemmavant en promenad mellan hyllorna på Systembolaget i Vällingby. Medan jag valde mellan de två flaskorna acceptabel riesling som butiken har att erbjuda lät jag blicken vandra i en utsiktslös jakt på något nytt och spännande. 

Längst ner på hyllan mötte mig ett 30-tal leende Edward Blom i form av flaskor med hessisk terpentin. Trots att produkten är isolerad till beställningssortimentet så hade ”någon” beställt ett fullständigt osannolikt antal flaskor till mitt alldeles egna systembolag, placerat bara ett 50-tal meter från mitt höghushem. 

Leendet som en gång värmt mig hade nu något hårt och kallt i sig. Det fanns en elakhet och en råhet som jag aldrig tidigare sett stråla från en flaska tysk konserveringsvätska. Jag insåg med ens att det som allmänheten kommit att kalla blomgate gått in i en ny fas. 

Eftersom jag inte har något intresse av att dra ut på denna sorgliga historia valde jag att bara gå där ifrån. Jag borde ha insett att detta inte var en kamp som man bara vandrar iväg ifrån. 

Borta vid ölavdelningen gick jag lätt skakad för att få mig några Spaten. Till min förvåning stod de inte att finna på sin vanliga plats. Jag hittade en representant ur den lokala personalkåren och frågade om mitt livsvatten och vart det tagit vägen. 

Mannen i det gröna förklädet stod mitt framför mig och såg mig rakt i ögonen men hans röst kom som från en annan dimension. Han sa: ”Vi har inte Spaten i den här butiken”. 

Det svindlade för mina ögon och jag fick greppa med vänsterhanden runt en stapel av spendrupsflak för att inte falla baklänges. Spaten var borta. Ölen som fört mig genom en annars kärv förortstillvaro, ölen som varit värd för varje fest och varje vardag, ölen som jag lätt söndagsjuk köat för i den enda helgöppna butiken på Hauptbahnhof i München. Spaten var borta.

Det är förstås omöjligt att inte se sambandet mellan Bloms ockupation av rieslingsektionen och Spatens grymma eliminering från ölhyllorna. Omöjligt och naivt att försöka. Blom har slagit tillbaka och han har slagit där det gör som mest ont. 

Nu sitter jag här och sörplar sorgset på en Paulaner oktoberfestöl och undrar var det här ska sluta. Förutsåg jag att det skulle gå så här långt när jag sa det som behövdes sägas? Nej, det erkänner jag att jag inte gjorde. Skulle jag göra det igen? För att svara på den frågan måste vi påminna oss om att det här är större än mig och dig. Det här handlar om sanningen och den är det enda vi har att förlita oss på här på Gödsvinet. Ja, jag skulle ha gjort det igen. 

Ännu en oktober

av Johan

oktfest 2014

Det blir med åren allt svårare att hitta festen i oktoberfestölen. Det är förstås fortfarande en ganska trevlig sysselsättning att rota bland de frimodigt framställda kartongerna med tysköl på systembolaget i Vällingby men entusiasmen över vad man hittar där har svårt att blomma ut. Det är öl och det är delvis bra öl men mer än så blir det inte. 

Ölen på bilden är med något undantag samma öl som man finner varje år. Hofbräu är förmodligen det säkraste kortet i år, så som den ölen också ofta är. Den är något smakrikare än den vanliga ljusa ölen från samma bryggeri medan Spatens oktoberfestöl snarare är något plattare än den ljusa exportölen man vanligtvis hittar här i Sverige. 

Precis som München är en stad som är mer värd ett besök när det inte är oktoberfest där så är sydtysk öl nog bäst när den inte är gjord för en oktoberfest. Den som vill sprida lite umpa-bumpa-stämning hemma i radhuset i Västerort gör med andra ord bäst i att köpa den vanliga Münchenölen på systembolaget. 

Den redan nämnda Spaten finns ju i det ordinarie sortimentet och ölen från münchenjätten Paulaner går ju också att finna i flera utföranden. Weihenstephaner från förstaden Freising helt nära Münchens flygplats återfinns i det ordinarie veteölssortimentet och Franziskaner – också från Spaten – finns där också. Den som inte kan ta sig till Löwenbräukeller vid Stiglmaierplatz kan ju i nödfall köpa en carlsbergsbryggd Löwenbräu och göra en inre resa, med risk för att den slutar i Köpenhamn.   

En öl på bilden är ändå ny för i år eller ny för mig vilket är en distinktion som inte betyder något för ditt vidkommande. Det är Big Dan’s oaky smokey wheat lager från Slottskällans bryggeri. Det är en rätt fruktig sak med en framträdande smak av konjaksmedwurst, inte alls illa om det är din grej. Den har förstås egentligen inget med oktoberfesten att göra och jag fruktar för den som skulle få för sig att lansera den i Bayern. 

Att den intressantaste oktoberfestölen i år inte alls är en oktoberfestöl gör förstås min poäng så tydlig att jag inte ser någon anledning att fortsätta detta inlägg. 

Edward Blom riesling trocken (74310)

av Johan

edward blom

Tanken på att det fanns en flaska där ute med Edward Bloms namn på som jag ännu inte druckit besvärade mig en lång tid. Med där ute menar jag systembolagets beställningskatalog och alla som någonsin behövt beställa en flaska vin från ett statligt monopol vet att något inte kan bli mer ute än så. Desto större blev därför glädjen då jag för några veckor sedan fann en flaska i den långt mer tilltalande inramningen av ett kök i Fruängen.  

Detta är förstås ingen flaska man köper för innehållet. Detta är en flaska man köper för att Edwards Bloms ansikte är på etiketten. När jag lämnade det där köket i Fruängen ville jag ta tomflaskan med mig men det fick jag inte. Värden ville behålla den och jag förstår honom. Jag tog en bilder av både fram och baksidan på flaskan när han inte såg på. Ganska många bilder faktiskt. 

Nu sitter jag här med en hel hög bilder av Edward Blom och ett problem. Problemet har att göra med det där innehållet som vi kanske egentligen inte skulle prata om. Det blir ju bara problem. Med en sista blick i Edwards vackert druckna ögon och en djup, närmast sentimental suck tar jag mig ändå an den uppgift som av ödet tilldelats mig. 

Det här är inget bra vin. Jag är beredd att tro på att det är en riesling och jag är till och med beredd att kalla det torrt men inte ens Edward Blom kan få mig att kalla det bra. 

På den utsmugglade bilden av baksidesetiketten läser jag att Edward Blom redan som 19-åring blev förälskad i rieslingviner. Jag också Edward, jag också. Problemet för mig, Edward, är att de viner som jag fann för gott att köpa och dricka som 19-åring påminner rätt mycket om det som du nu hällt i en flaska med din, visserligen sköna, avbild på etiketten. Det är inget bra betyg Edward, inte bra alls.

Vad ska vi göra? Vi hade ju något bra, Edward. Minns du när en representant från Gödsvinets Malmö-filial tryckte sin närvaro mot din på bokmässan i Göteborg? Det hade kunnat vara så för alltid.

Nu har vi den här urindoftande fönsterrengöringen till vittvin som en vägg av vinäger och brustna drömmar mellan oss.

Men du har alltid en plats hos oss på Gödsvinet, om vi kan finna en väg tillbaka. Skjut din vinbonde och sätt eld på rankorna, låt hela Hessen stå i lågor. Ur askan reser vi oss tillsammans igen.

89 kronor på systembolaget, nummer 74310 i katalogen

1 krossat hjärta av 5 möjliga

Alberget 4A (89110)

av Johan

alberget

Jag fann denna öl på systembolaget i Hässelby gård och om man hittar något man inte känner igen där så köper man det. Det händer inte ofta och jag ansåg mig ha gjort en lyckad räd i grannförorten när jag kom hem med en flaska Alberget 4A till Vällingby. Nu är jag inte så säker längre. 

Alberget är en plats på Djurgården och 4A är adressen för ett kafé där man en gång för länge sedan grundade en idrottsförening som kom att dela namn med ön. Ölen har alltså med idrott att göra vilket förstås var en starkt bidragande orsak till att jag inte kände igen den. 

Flaskan bär inte klubbens insignier och Djurgårdens IF nämns inte på ett enda ställe på etiketten. Istället talas det på frimurarsvenska om en ”plats vi är för evigt trogen” etc. Någon som till skillnad från mig inte googlar alla öl hen dricker skulle vara förlåten om hen trodde denna var bryggd av någon polis-orden som någon gång figurerat i en Palme-utredning. 

Nu är det ju inte så, ölen bryggs med avsikt att stödja Djurgårdshjälpen, en slags biståndsorganisation vars främsta drivkraft verkar vara att stötta Djurgårdens ishockeylag ekonomiskt. Det är inte ett ändamål jag vanligtvis stöttar, till stor del på grund av att jag inte ser på ishockey, men de gjorde ju sig ändå besväret att brygga en öl och sådant måste ju uppmuntras. 

Att flaskan inte nämner Djurgården måste tillskrivas möjligheten att någon törstig AIK:are köper ett dussin och den tillfredsställelse det skulle ge kassören på Djurgårdshjälpen. 

Ölen tillverkas av Grebbestads bryggeri och de gör det med en entusiasm man kan förvänta sig av ett västkustbryggeri i färd att stödja ett ishockeylag i Stockholm. Det är möjligt att detta inte är en Pripps blå men i sådana fall vill jag ha bevis för det. 

Möjligtvis skummar den lite mer och möjligtvis är den för Pripps blå kännetecknande smaken av fenol lite nedtonad till förmån för en viss fruktighet men i det stora hela är detta en Pripps blå. 

Det håller naturligtvis inte och om du inte lever för att garantera någon ishockeyspelare med infantilt tilltalsnamn en säsong till i klubb som bildades på Alberget 4A så anser jag att du dricker något som inte påminner ens lite om Pripps blå. 

2 Rosenvik av 5 möjliga

26,80 kronor på systembolaget, nummer 89110 i katalogen

Früh kölsch (1461)

av Johan

fruh

Det var tidigt om morgonen i München. Den flitiga junisolen hade redan hunnit en bra bit på på himlen över Maxvorstadt och om någon skulle säga att fåglarna också sjöng nere i Maßmannpark så skulle jag idag inte ha någon möjlighet att bestrida det. Det fanns annat att tänka på.

I det lilla rum på Heßstraße jag stod i begrepp att lämna utspelade sig en våldsam episod. Hur jag tryckte, hur jag pressade och hur jag svor på ett gammalt skandinaviskt språk så gick väskan inte att stänga. 

Det finns dem ibland oss som skulle hävda att man efter en fyra månader lång vistelse inte behöver vänta med att packa tills tåget hem redan rullat in på perrongen nere på Hauptbahnhof. Om någon av dem visat sig i min taklägenhet den morgonen så hade konsekvenserna blivit ödesdigra.

När jag lämnade taket på campus för sista gången så gjorde jag det med en betydande del av mitt bohag paketerat i platspåsar från EDEKA på Dachauer straße. På vägen till spårvagnen påminde jag till det yttre om en sådan där olycksalig familj från Rumänien som man ibland ser transportera stora mängder gods genom Slussens tunnelbanestation.

Efter ett mycket oinspirerat byte i Mannheim var jag framme med mina många påsar i ett sommarvarmt Köln. Det var helt enligt planerna men tillfredsställelsen hölls tillbaka av insikten att jag fortfarande behövde korsa Rhen. Det finns dem ibland oss som skulle hävda att man efter en fyra månader lång vistelse kan ta reda på gatuadressen man ska till då man lämnar men lyckligtvis befann sig ingen av dem på Deutzer Brücke då jag likt ett burkbarn på rymmen letade mig mot mässområdet och ett hotell jag trodde var mitt.

Jag var i Köln för att övernatta men inte mer än så. Följande dag var jag att infinna mig i Liege och en konferens där, Köln var bara en mellanlandning och en distraktion på en alldeles för lång och mycket krokig väg hem till Vällingby. Nu hade jag också att finna en butik som kunde sälja mig en billig ryggsäck som kunde göra jobbet påsarna från EDEKA alldeles uppenbart inte klarade av med någon tillfredsställelse.

Den föregående kvällen hade jag avstått från att packa för att istället koncentrera mig på den ganska omfattande uppgiften att tömma kylen i München på god bayersk öl. När jag någon gång strax norr om middagstid denna dag i Köln till sist stod med en ljusblå ryggsäck att frälsa mig från mina ömma händer och min slokande gångstil insåg jag att det fortfarande fattades något. Det fattades kanske mer än någonsin en öl.

När man befinner sig i Köln en vacker sommardag i slutet på juni har man val men att dricka en öl är inte ett val. Valet heter istället Gaffel eller Früh. Jag köpte en iskall Früh från längst in i kylen och den var alldeles underbar. Det var i en minimal liten kiosk alldeles intill Starbucks vid Rudolfplatz och det ringlade sig redan en liten kö med ölköpare trots att eftermiddagen ännu hade långt kvar innan avancemang till kväll.

Jag noterade glatt hur folk framför mig öppnade sina öl med en öppnare som hängde i ett snöre vid dörren istället för att stoppa ner dem i en vackert ljusblå ryggsäck från Karstadt sport. I Köln härskar friheten och friheten är att ta med sig sin öppnade öl ut på gatan och dela den med sommarkvällen. Det var i Köln som Karl Marx kunde få sina verk publicerade när ingen annan vågade och det var i Köln jag vandrade ut solen med en öppen flaska Früh.

Jag drack upp den snabbt och gick in igen för en till.

Många av de som likt mig valde mellan Gaffel och Früh den dagen var på väg till någon sorts festival bara två kvarter bort. De sålde förstås öl där också men den kostade två euro istället för 60 cent. Först trodde jag det var en pridefestival eftersom regnbågsflaggorna var i topp men tydligen var de alltid det i denna del av staden. Festivalen på Schaafenstraße handlade helt enkelt om att trängas och att välja mellan Gaffel eller Früh. På hörnet till Am Rinkenpfuhl valde jag åter en Früh. 

På Neumarkt fann jag en offentlig toalett. Jag delade den med en ung man som avnjöt en dos rökheroin från en bit folie, en kraftigt berusad afrikan som skrattade så att han höll på att falla omkull och en arg städare som svor ömsom på tyska och ömsom på arabiska medan han hytte med en mopp åt de båda föregående. Uppfylld av Früh och en välvillig inställning till mänskligheten bad jag hela sällskapet flytta på sig så att jag och min ljusblå ryggsäck kunde passera vidare in på toaletten. Min önskan bifölls och jag vill tro att Früh har något med det att göra. På vägen ut gav jag en tia i dricks åt städaren.

Det var verkligen en alldeles outgrundligt ljuvlig sommarkväll i Köln då jag ännu en gång valde en Früh från kylen i en liten butik på Richard-Wagner-Straße. Denna butik saknade helt och fullt en öppnare av flaskor men jag lät det inte bekomma mig. Då jag svängt runt hörnan till Händelstraeße öppnade jag raskt min Früh med ett livligt karateslag mot kanten av en soptunna så att kapsylen for seglande genom aftonbrisen flera meter uppför gatan. En dam i kappa uttryckte oro för den allmänna moralen med en min av avsmak. 

Det finns dem ibland oss som skulle hävda att man efter en fyra månader lång vistelse i München inte behöver en kväll av öl i Köln men du vet hur det går med sådana som de. Vad de inte förstår är att välja Früh men jag valde och valde om kvällen igenom.

Tidigt om morgonen dagen efter valde jag att gå vidare.

Idag på Fältöverstens systembolag valde jag dock åter en Früh. Den smakar som den ska men den smakar inte som Köln. Det är fortfarande en frisk, överjäst öl åt den som av religiösa eller andra skäl avstår från att smutta. Det är en öl att dricka mycket av och om du inte kan göra det i Köln så kan du väl för all del göra det på Östermalm även om du inte kommer att finna en öppnare i ett snöre vid dörren.

Själv väljer jag nog att åter styra mina steg mot kylskåpet här i mitt örnnäste i Vällingby. Det inte ett skåp som erbjuder många val men där finner jag det val jag söker.

 20,30 kronor på systembolaget, nummer 1461 i katalogen

4 gafflar av 5 möjliga