Dovas, Stockholm

En gammal kollega ringde mig och berättade att han satt på en bar i korsningen Sveavägen och Adolf Fredriks kyrkogata. Med stor beslutsamhet begav jag mig mot Monks men jag fann honom på uteserveringen till den aromatiska syltan som ligger vägg i vägg. Det var Dovas och vi kom att spendera någon timme där.

Jag trivdes direkt. Dovas har allt man kan begära av en bar: Billig öl på flaska, Jack Vegas maskiner, märklig träinredning och ett par stammisar som inte riktigt kan bestämma sig för om de älskar dig eller vill hugga dig upprepade gånger i bröstet med en smutsig kanyl. Dovas skulle utan vidare platsa någonstans på Simrishamnsgatan i Malmö men det är i ärlighetens namn något lite mer förfinat än, låt säga, Square side på Sofielundsgatan.

En av de första sakerna som slog mig när jag steg in i de hälsosamt dunkla lokalerna var hur blandat klientelet var. Där fanns förstås nämnda stammisar och den sortens läderklädd ungdom som flyttar in tillsammans med skadeinsekterna. Där fanns hela klasar med personer som var 18 plus/minus något år och de uppskattade förstås den billiga ölen lika mycket som alkisarna i hörnan. Vid bordet framför vårt slog sig en tonårig pojke i skepparkostym och bakåtslickat hår ner tillsammans med en jämårig flicka i en beige dräkt och skor hon inte riktigt kunde gå i. Vid bordet bakom oss gjorde barägaren sitt bästa för att avhysa ett gäng med mycket skäggiga ryska missbrukare och deras hundar. När jag googlat namnet på baren har jag även fått veta att personalen från Skandiabankens stora kontor på andra sidan gatan valt Dovas som stamställe.

Medan jag gjorde min första beställning i baren upplyste mig en av stamgästerna att folk klädda som mig fick vänta längre. Jag bar jeans, skjorta och en mycket sliten kavaj. När nesan av denna modemiss lagt sig något väckte jag på nytt uppståndelse genom att beställa en öl på kran. Denna visade sig vara nästan dubbel så dyr som ölen på flaska, 55 kr för 0,5 liter jämfört med 30 kr för flaskan. Jag förstod att de säljer mycket lite fatöl på Dovas. Beställningen tog verkligen en stund men det berodde främst på att jag inte omedelbart insåg att den kvinnliga bartendern inte talade ett ord svenska.

Min kollega beställde en grillbiff och han fick något sorts överraskningskött med bredskurna pommes frites, bearnaisesås och ett par bröd för 115 kronor. Enligt uppgift var det mycket vällagat och ”prisvärt”. Själv hade jag ätit ett äpple på tåget.

Kommer du ihåg biologilektionerna i högstadiet? Nej inte det, jag tänkte på informationen om HIV och AIDS. Kommer du ihåg hur läraren sa att man inte alls kunde få AIDS från toalettsitsar? Det var antagligen sant men någon borde HIV-testa toaletten på Dovas bara så att vi ska kunna vara helt säkra på det.

Dovas finns tydligen på fler ställen i Stockholm, det gick ett rykte om ett Dovas vid Fridhemsplan som skall vara ”på samma sätt men sunkigare”. Samma sak gäller för övrigt grannen Monks, som ju även finns borta vid LO-borgen. Detta har gett upphov till vitt spridda spekulationer om att detta kvarter på Sveavägen ligger vid änden av ett maskhål där exakta kopior av barer från andra delar av staden uppenbarar sig ur den nionde dimensionen. Dessa teorier har dock förblivit obekräftade.

Jag gillar Dovas. Där händer saker.

Tre starka stora starka av fem möjliga

Liknande inlägg:

Publicerat i Okategoriserad och taggad , , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Lämna Trackback.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.