Eckerölinjen

Till slut var det bara en glasdörr som skiljde oss från vår resas mål. Från där jag stod kunde jag se högar av kött i olika färger prydligt paraderade på rad i en serie av tråg. Lite längre bort skymtades den döda laxens varma färger och från under glasdörrens springa läckte en doft som berättade om långt mer än vad mina ögon kunde säga mig. Exakt klockan tre slogs dörrarna upp och vi steg in till Eckerölinjens påskbuffé.

Vad gjorde vi där? Jag vet inte mer än att jag någon gång under skärtorsdagens förmiddag satte mig på tåget mot Kista för vidare transport mot Grisslehamn och Åland. Den enda instruktion jag fått var att hålla mig till en mycket lätt frukost innan avresa så jag drack en öl och åt en delicatoboll som någon sexförbrytare i träningsoverall sålt till mig vid dörren dagen innan.

Vi reste i bil som enligt samstämmiga uppgifter var alternativet att föredra framför bussen från Stockholm. Bussen lär vara befolkad av lokala PRO-föreningar och högljutt berusade ungdomar från Blackebergs gymnasium. Bilen vi färdades med var det mer civiliserade alternativet. Vi lyssnade på improvisationsjazz och talade om Mahler-tolkningar, vilket åtminstone från min sida också var rena improvisationer. Det enda jag vet med full säkerhet är att alla som spelar den fjärde satsen i hans nionde symfoni på under 25 minuter borde släpas ut på gatan och skjutas. Man kommer förvånansvärt långt på det.

Från Kista till glasdörren på M/S Eckerö tog det två och en halv timme men det var bara de där sista minuterna som var verkligt långa. Vi stod nästan längst fram i en lång rad av spräckliga identiteter som alla av olika anledningar valt att äta buffé först och inte direkt gå till den förmånligt prissatta baren på våningen ovanför. Det var många lottovinnare i den kön.

Vid bordet bredvid vårt satt en förstärkt grupp med metallarbetare från Fagersta som alla inledde med att beställa snaps. Jag beställde också en på ren inspiration. Vi började med det kalla där det kallaste var reaktionen när jag hälsade på det äldre paret som satt ett stolspar bort från oss vid samma bord.

Det första man behöver veta om de kalla rätterna på Eckerölinjens buffé är att det krävdes tre promenader fram och tillbaka till serveringen och lika många rågade tallrikar bara för att skapa en rudimentär uppfattning om utbudet. En ändlös variation på sill, lax och ett antal andra havsdjur fyllde kyldiket och då det till sist korsats väntade en liknande presentation av kallt kött i tunna men talrika skivor. Det skulle komma att behövas fler snapsar.

De varma rätterna var på ett liknande sätt många och vällagade. Det är en utmaning att upprätthålla ordningen i en servering som utsätts för ett frontanfall efter ett annat från hetsätande glesbygdsbor i olika grader av berusning. Trots detta lyckades den förstående personalen förhållandevis väl. Det är ett stort ord i sammanhanget men allt det varma köttet, som var talrikt och i många variationer, såg aptitligt ut genom hela sittningen.

Först avsåg jag att helt hoppa över efterrätten. Morgonens delicatoboll hade motsvarat ungefär tio års intag av sötsaker för mig så jag var färdig. Ändå slog jag upp en liten tallrik med inlagd frukt med hänvisning till att det var lättsmält. Det är sådant man lär sig efter ett stort antal somrar som kökshand vid olika ålderdomshem i östra Blekinge. Inte alla i mitt sällskap delade denna kunskap.

Så här i efterhand inser jag att den verkliga efterrätten var stunden i baren på våningen ovanför. Där mötte vi alla som spenderat de första två timmarna med att dricka okontrollerat, istället för att som vi äta okontrollerat. Det var en onsygg syn. Människor i fel ände av medelåldern satt eller låg i olika grader av utslagning på låga möbler över en mörk och mycket förlåtande heltäckningsmatta. Jag försökte köpa en öl men kom inte från baren innan någon sålt mig även en gammeldansk för 19 kronor. Jag köpte den i likhet med frukten med hänvisning till matsmältningen. Sedan fortsatte det på det sättet.

När vi närmade oss kajen i Grisslehamn efter att ha varit i Eckerö på Åland och vänt vände jag mig till någon i baren och sa ”fan vad skönt att vara tillbaka i Sverige” vilket jag misstagit för en uppenbar ironi efter sammanlagt 5 timmar på sjön. Så var nu inte fallet vilket säger något om den intellektuella nivå som rådde på M/S Eckerö just den dagen.

Buffén på Eckerölinjen skall inte för en sekund förväxlas med den på Viking line. Den senare är en genomskinlig ursäkt för att servera fri vin och öl i två timmar vars maträtter är en grov skymt mot vadhelst för kök de nu tillskriver den. På Eckerölinjen är buffén mångfaldigt större och ojämförbart mycket bättre i termer av kvalité. Man får visserligen bekosta sin dryck själv men den är inte alls dyr. Resan i sin helhet, inklusive buffén, kostade 200 kronor vilket förmodligen bara är en delbetalning på den sill och lax jag konsumerade.

Buffén på M/S Eckerö är värt allt. Den är värd väntan vid glasdörren, den är värd resan till Grisslehamn och den kan till och med vara värd improvisationsjazzen. Den är mer än värd 200 kronor vilket är något man kan säga om allt mindre saker som flyter på Ålands hav.

Fyra novalucol av fem möjliga

Liknande inlägg:

m4s0n501
Publicerat i Okategoriserad och taggad , , , , , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Trackbacks är avstängda.

13 Responses to Eckerölinjen

  1. Robin Simonsson säger:

    En mycket episk resa!

  2. Lew säger:

    Satan vad sugen jag blev på finlandsfärjornas dekadens nu då. Med en rumänsk kusin som för tillfället saluför skönhetsprodukter i Helsinki så har jag dessutom en ursäkt. Om ändå Eckerölinjen trafikerade något annat än vischan-vischan tur/retur.

  3. Bertil Ekman säger:

    Bästa Gödsvin. Huruvida Viking Lines buffet skulle leva upp till gastronomen Brillat-Savarins krav, eller få ett omdöme i dennes bok Physiologie du goût, är väl tvivelaktigt. Likaså låter vi vara osagt om vår buffet skulle falla den store Gargantuas förskräckliga leverne i smaken (troligen, ja). Nu riktar vi i stället följande erbjudande till någon av er fyra Gödsvin. För att smaka och avge omdöme om vår mat ombord, bjuder vi en av er på dagskryssning t/r Mariehamn, inklusive Viking Buffet-måltid, med avresa från Kapellskär eller Stockholm valfri veckodag. Mejla till kryssa@vikingline.se så återkommer vi, hälsar Bertil Ekman (Viking Lines marknadsavdelning)

  4. Ola säger:

    Gödsvinets första bjudresa i vardande?

  5. Johan säger:

    Bästa Bertil, du är en mensch! Bara någon som tror på sin vara svarar på ett övergrepp som vårt genom att erbjuda en runda på huset. Även om vi på gödsvinet redan levt igenom ett mycket stort antal havsfärder med Viking line så är vi förstås redo att pröva allt igen som om det vore den första gången. Det kommer att bli ett bra arrangemang för både er och oss, vi får uppleva Ålands hav i dagsljus och ni får ombord någon som faktiskt kan skriva något sammanhängande om upplevelsen.

    Det enda som orar mig är det du skriver om en och endast en biljett. Visst kan jag resa själv men jag är rädd att den druckna galenskapen som är vikingbuffén kommer att försätta mig i ett mörkt och förvirrat sinnelag som utan tvivel kommer att återspeglas i det resereportage som vi vet att jag måste skriva. Utan handledning från minst en personlig assistent finns det inga gränser för vad för slags troll jag kommer att kunna stampa fram ur bufféhallens djupa heltäckningsmattor. Så låt inte en genial idé falla på en teknikalitet, vi behöver varandra Bertil. Som ett tecken på vår samarbetsvilja är jag beredd att välja en assistent med en egen blogg, för dubbel exponering. Varför inte någon från Sveriges ledande mejeriblogg http://www.mejeriprodukt.se? Han skulle kunna ta temperaturen på kaffegrädden och peta föraktfull i brien? Det kommer att bli storslaget! Jag e-postar detaljerna till angiven adress.

  6. Kalle säger:

    Jag har hört att datum 27, 28, 29, 30 maj kommer att bjuda det bästa tänkbara av kryssningsväder!

  7. Bertil Ekman säger:

    Bästa Gödsvin, nu x 2. Brie har kommit på tal och en måltid utan ost är som en kvinna med ett öga, menar monsieur Brillat-Savarin. Det tycker vi också. Tack och lov lockar Viking Line med sjörullade ostar på flera av fartygen och därmed inga enögda servitriser – mer än möjligen de som ikläder sig piratroll med svart lapp för ena ögat för att roa våra yngsta resenärer. Men nu höll samtalet på att glida ur kurs, så åter till farleden. För att inte ta en dagtur, som lätt kan bli lite jäktig för er (eller kanske inte?), erbjuder vi två gödsvin – således även assistenten – att dygnskryssa med Cinderella. En dubbelhytt ingår (snarkar högst sover bäst) liksom, vilket har intresse i sammanhanget, en valfri trerätters i Food Garden-restaurangen. Det ni eventuellt inte äter upp matar vi kölsvinet med. Återkom inte via flaskpost utan till kryssa@vikingline.se / Bertil

  8. Jonas säger:

    Jag har alltid betraktat Gödsvinet som någonstans mellan Ryssland och Nigeria i graden av korruption. Men att det skulle vara så här lätt att köpa ett tongivande reportage från Sveriges största matblogg (i alla fall den med störst ego) hade jag inte väntat mig.

    Det ska bli intressant att se hur objektiv en kommande recension kan bli. Att Gödsvinet Vällingby är en oberoende och professionell journalist råder det ingen tvekan om, men han har också en svaghet för allt som är gratis.

    Skepp ohoj!

  9. Bertil Ekman säger:

    Ingen vet hur en recension kan utfalla. ”Friskt vågat, resten kvar” är ett talesätt som kan passa!

  10. zonk säger:

    Att glatt utmana vår Vällingby-avdelning att göra sitt värsta tyder ju, om inte annat, på viss bravur. Med de anstrykningar av gonzo-journalistik denna avdelning när, kan det nog bli fear and loathing on the Viking line.. eller ”the viking line is decadent and depraved”.

    Det låter i vilket fall mycket underhållande, och jag ser fram emot att läsa om det!

  11. Johan säger:

    Det är sorgligt att representanterna för Gödsvinet-Malmö och Gödsvinet-Italien visar så liten tilltro till mig och min avdelnings integritet. Därför är det dessto mer glädande att det finns sådana tillitsfulla och stora människor som Bertil på nordens främsta och förnämsta rederi; Viking Line.

  12. Nils säger:

    Lysande. Helt enkelt lysande Johan. En episk gödning hägrar!

  13. Bertil Ekman säger:

    När flytande saker som båtar och drycker aktualiseras, kan jag inte låta bli att nämna den unika vrakchampagne som auktioneras ut i Mariehamn, Åland, den 3 juni kl 15 på Alandica Kultur och Kongress. Världens äldsta champagner av märkena Veuve Clicqout, Juglar och Heidsieck hittades på Åland förra året. Två flaskor går nu under klubban vid den unika auktionen då världspress bevakar händelsen. Viking Line har ett antal platser reserverade, tillika med fri entré, och den som är intresserad mejlar snarast till helen.flavell@vikingline.com. Hon kan även tipsa om resa dit med lämpligt Viking Line-skepp som passar auktionshändelsen, antingen över dagen eller med en hotellnatt. Eftersom priset på båtresan är lågt blir det mer pengar över till eventuellt bud på en flaska. Några hundra tusen välputsade enkronor kan räcka att släpa med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.