Vissa säger att en svensk klassiker är att springa runt Vänern, simma en halvmil i en isvak, rulla sig i en hög rostig spik, och slå sig själv i huvudet med en planka femton gånger. Tro inte på dem. GBs Sandwich, däremot, är en svensk klassiker. Enkel, sparsmakad och välavvägd, med perfekt balans mellan choklad och vanilj, låter den kaka och glass mötas i en läskande men tuggig union, kall men varm, söt men inte överladdad, större än en munsbit men tar slut precis innan man fått så man blir övernöjd. Det är så här perfektion ser ut. Titta och lär.
Fem klassiker av fem. Finns där den alltid funnits. Fortfarande inte dyr.
Fortfarande 2/5.
Soggigt kex och ordinär glass.
Det är sorgligt att se hur vissa fortfarande vandrar i mörkret, trots att GB-sandwichens ljus strålar precis bredvid dem.
Mina barn kallar den för bokglass. Och de har ju rätt, inte fanken ser den ut som en macka.
4/5. Stabil. Alltid bra. Aldrig bäst.
Trevligt att se gamla skribenter dyka upp såhär i gränslandet mellan bloggande och familjeliv. Vi håller tummarna för en genomgång av de glassar dessa (plus evt barn) skulle hålla för större klassiker än GBs sandwich.