Senast jag drack fruktöl var i Belgien. Jävla Belgien. Det var verkligen inte roligt men när jag nu försöker igen undrar jag om inte allt kanske kan vara förlåtet.
Det en kväll i Bryssel för några år sedan. Morgonen efter väntade avrapportering av ett projekt för kommissionen. Jag var strängt upptagen med att få våra resultat att verka förståliga och jag hade redan slutat försöka få dem att verka intressanta. Sittande på hotellrummet slog det mig att jag inte ätit något på mycket länge. Jag gick ut på stan för att köpa något att äta medan jag jobbade och snart var jag tillbaka med en full påse med äpplen, ett paket kex och ett sexpack öl.
Aningslös öppnade jag den första burken öl med blicken fast i en powerpointpresentation som helt enkelt inte övertygade. Första klunken var fruktansvärd och sedan blev det snart värre. Jag hade köpt ett paket körsbärsöl och jag kan fortfarande minnas smaken med skräck och avsky. Naturligtvis drack jag ändå upp alla sex burkarna men satan i gatan vad de smakade illa.
Hur kom det sig då att jag gick och köpte en flaska av den nyligen lanserade jordgubbsölen Früli? Vårdslöshet i kombination med ett tilltagande vansinne? Ja möjligen, men jag har också en naturlig nyfikenhet för alla orangea lappar med texten “nyhet” på systembolaget.
Früli luktar, ser ut och smakar i princip helt och hållet som proviva med jordgubbssmak. Det är inte alls dumt. Det är inte öl men det är inte dumt. En kall Früli direkt från kylskåpet är ett långt bättre alternativ än sådan där ravegrön, spetsad sockerlösning som en del människor dricker i obegripliga mängder så fort utomhustemperaturen stiger över 15 grader i solen.
Jag är inte säker på att jag någonsin kommer att köpa en flaska till men om det händer så är det en fullständigt medveten handling och inte en olyckshändelse som den där gången i den Belgiska huvudstaden. 14,90 på systembolaget, nr 1586 i katalogen.
Tre leende belgare av fem möjliga
Tycker helt klart den har sitt berättigande i sortimentet, väl kyld upphälld i skumpaglas och avnjuten som aperitif. Smakar ju mest jordgubb med en liten, liten bismak av jäst och vete…
Nu har jag också provat. Den här ölen har inget existensberättigande.
Den smakar jordgubbssylt, med bara vaga mikroskopiska spår av öl. Äckligt var det ju inte, på samma sätt som jordgubbssylt inte är äckligt. Men inte fan hade det i mitt glas att göra. Var skulle denna passa tänkte mitt liberala sinne? Svaret blev till fil och flingor. Sedan började jag tänka på white trash i amerikanska filmer som äter öl med flingor till frukost. Sen drack jag en riktig öl. Nej, den här ölen har inget existensberättigande.
Ett omdöme jag hörde var “jordgubb, med lite mögel”. Eftersom det kom från någon som vanligtvis inte dricker öl så var nog “mögel” själva öltonen, som är svagare än i någon annan fruktöl som jag testat (inte många). Även om det är godare med en vanlig öl till flingorna så tror jag nog att någon kan finna något annat användningsområde som ger Fruli existensberättigande.
Fruktöl har väl aldrig något existensberättigande? Det går inte att “gifta” jäst, malt och humle med frukt på ett sätt som blir aptitligt. Det är ju ingen tillfällighet att frukt främst förekommer i drinkar med sprutt.
De förekommer även i naturen i stor utsträckning, dock utan alkohol.
Jag är dock ny på området, och liberal som jag är vill jag ge allt en chans. Körsbärsöl har jag ännu inte provat. Det låter vedervärdigt, men allt ska ju testas. Just nu sörplar jag på en geuze. Det är banne mig långt från vad man brukar kalla öl, men jag återkommer med en recension.