Sommaren rasar och folk från hela världen strömmar redan till Stockholm för att besöka de många turistattraktionerna och vara i vägen för mig. Eftersom det inte verkar finnas några sätt att stoppa turistströmmarna till staden och eftersom våra makthavare inte ens verkar villiga att göra några meningsfulla försök att avstyra invasionen så har vi på gödsvinet bestämt oss för att spela med. Om nu människor från övriga Sverige och världen nödvändigtvis ska komma hit och gå omkring, jättesakta, på stadens redan trånga trottoarer så är det lika bra att vi tar vårt ansvar som Sveriges ledande folkbildningsinstitution och berättar vart de ska gå.
Få av Stockholms stadsdelar är så noga dokumenterade som Södermalm här på gödsvinet. Det beror bara delvis på att det finns ett oöversiktligt utbud av restauranger och barer på söder. Mest beror vårt intresse för stadsdelen på att det är där jag jobbar, äter lunch och dricker öl, inte alla tre sakerna lika ofta men inte heller sällan alla tre samtidigt. Så låt oss fokusera på just Södermalm och alla dess smultronställen, fällor och faror.
Innan du som turist ger dig ut på Södermalm är det några saker du bör veta. Södermalm är visserligen Stockholms mest sekteristiska och elitistiska stadsdel men människor där hatar dig inte på riktigt. De bara beter sig så. Försök inte smälta in för det är det enda sättet att misslyckas med det. Den modetrend som du tror är mest inne just nu är det inte. Inte på Södermalm och folk där kommer att göra det klart för dig. Därför ska du satsa på något helt annat än det som är moderiktigt nu. Du kommer fortfarande att vara ute men du förvirrar åtminstone folk tillräckligt allvarligt för att de ska lämna dig i fred.
En annan sak som du ska vara beredd på är att du inte kommer att träffa några Stockholmare. Den sista stockholmaren flydde från Södermalm redan 2003 och arten är nu listad som utrotad av lokala biologer. Ibland kan enstaka exemplar leta sig över Hammarbykanalen vilket ofta väcker stor uppståndelse bland allmänheten och utryckning av ordningsmakten som i värsta fall kan tvingas avliva de vid det laget mycket stressade och förvirrade Stockholmarna. Södermalm är nu uteslutande befolkat av människor från Kristianstad med för små byxor.
En lång dags upplevelser på Södermalm inleds lämpligast med att du intar dagens första måltid, lunchen, på någon lokalt färgad restaurang. Ingen lunchrestaurang har någonsin varit mer söder än Spuntino på Erstagatan, ett färgglatt litet ställe som nu bytt ägare vars kvalifikationer gödsvinet inte kan gå i god för. För en garanterat vällagad måltid i en precis lika galet målad lokal kan jag dock utan reservationer rekommendera Matkultur lite längre upp mot Sofiakyrkan på samma gata. Det är en mycket trivsam familjerestaurang där, om jag har förstått det rätt, mor sköter köket och ekonomin, sonen serverar och far står i kassan och säljer mat på krita till folk som ser ärliga ut, förmodligen till mors ljudliga frustration. En kollega till mig ser så ärlig ut att han fick argumentera för att han verkligen var skyldig pengar för en lunch. Hur som helst har Matkultur, precis som tidigare Spuntino, mat som är intressant i en positiv bemärkelse och jag har aldrig haft mindre än en mycket trevlig upplevelse där.
Nere på Folkungagatan finner man alltid en anständig sushi på Folkunga sushi och om man vill variera sin fiskupplevelse så måste jag, delvis av samvetsskäl, rekommendera den fiskaffär med färdiglagade luncher som var något av en följetong under 2010. Dimsum 58 är ett av ett stort antal dumplingställen du förmodligen kommer att besöka om du stannar på söder länge nog. Thairestaurangen En thai till är inte Södermalms bästa men det är ju ett kul namn. Ersta terass är inte alls ett särskilt roligt namn men de har möjligtvis Stockholms vackraste utsikt och sedan ett tag tillbaka kan man även äta där utan risk för institutionalisering.
Bland lunchställen måste jag även nämna Aubergine, livsmedelsbutiken med medelhavstema som säljer meze i väl tilltagna lådor för 49 kronor styck. En sådan och en grönyta är allt du behöver för en lång, lång tid.
Efter lunch är det hög tid att besöka någon av Södermalms många barer. Jag skulle rekommendera att du börjar på Söderkällaren, inte för att det är ett trevligt ställe utan för att det förmodligen aldrig är riktigt stängt. Efter Söderkällaren är du nog redo att gå vidare till Carmen, bara ett tiotal meter längre ner på Tjärhovsgatan.
Efter ett par timmar på Carmen behöver du förmodligen röra lite på dig. Det eller att sitta väldigt, väldigt stilla tills ambulansen kommer. Om du söker motion på söder så kan jag inte tänka mig något bättre ställe att gå till än Boulehallen på Närkegatan. Hallen är belägen i ett atombombsäkert garage där du kan dricka överkomligt prissatt slovakisk öl och slunga tunga metallföremål tills korna kommer hem eller du slår ut någons tänder, beroende på vilket som inträffar först.
En turistattraktion av absolut världsklass gömmer sig i en liten tobaksaffär på Folkungagatan. För att vara mer precis: En liten tobaksaffär på Folkungagatan är en turistattraktion av världsklass. Jag syftar naturligtvis på Hållplatsens tidningar och tobak, Stockholms finaste butik för lakrits och kanske den roligaste affären att handla i någonstans på norra halvklotet.
Om du har en kulturell böjelse så kan jag varmt rekommendera Boulevardteatern, inte så mycket för att de saknar bar utan för att de har tillräckligt långa pauser i föreställningarna för att man ska hinna springa bort till Pelikanen.
Kvällen på Södermalm tycker jag att du ska ägna åt baren El Mundo, kanske den mest södermalmiska baren någonstans. Där kan du enkelt insupa essensen av stadsdelen och romgroggarna är inte dåliga heller. Ett annat alternativ kan vara att färdas de 26 våningarna upp till baren Och himlen därtill, högst upp i skatteskrapan. Det är bara passande att en bar så beroende av en välfungerande hiss just erbjuder en barupplevelse som påminner rätt mycket om en hissfärd. Du står tätt packad i ett fyrkantigt rum och det finns alla möjligheter att bli både illamående och panikslagen. Utsikten är dock värd allt och de som jobbar där vet om det.
Om du är en av dem som gärna rundar av kvällen på ett ställe för spruckna basljud, kolsyrerök och drucken dans så kommer du antagligen finna att jag lämnat dig någonstans i höjd med Gröne jägaren. Innan dess kanske jag tipsar om Göta Källare men det skulle bara vara ett skott i mörkret vilket, ironiskt nog, är något du kommer önska träffade dig om du stannar där för länge.
Så ser Gödsvinets rekommendationer för Södermalm sommaren 2011 ut. Skriv ut och ta med dig listan på resan. Den är allt du behöver.
Du skriver så klokt och alltid lika underhållande!
För mer klass i glaset och mer bang for the buck föreslår jag hellre Little Quarter längst in på Marie Laveau, där cocktailsen håller världsklass. (http://bittradroppar.se/little-quarter). För sveriges bredaste romutbud går du till Sjögräs där man även får utsökt mat. Sjögräs ligger på Timmermansgatan 24. När man känner sig klar men vet att man inte kan sluta då tar man sig till 7 på sjöfart, takterassen på Scandic sjöfartshotell. Nya kaptener för i år som har druckit det mesta på de sju haven. Här serveras gamla cocktails och bål i stor skål. Stänger långt efter solens nergång. Dessa tre ställen är helt klart något söder och Stockholm bör vara stolta över. Som turist lär du inte uppleva något liknande denna sommar. Mycke nöje!
Utmärkt, tack för dessa tips. Jag glömde nämna Marie Laveau eftersom det stället recenserades av Nils och inte av mig själv: http://godsvinet.radium.se/?p=1984
Men, det är ju folkbildning detta! Man tackar 🙂
Vill nämna Hornstulls stolthet: Gasthaus Moldau, platsen där kalvschnitzlarna är stora som elefantöron.
Ni tycks glömma den stora del av Södermalm som ligger väster om Götgatan. Inte trodde jag att Gödsvinet var så trendkänsligt att det bara var “SoFo” som gällde, men så var det tydligen.
Om svinet vågar böka utanför sitt hipsterstinna revir finns mer att hämta. Tidigare kommentatorer har nämnt Moldau, Marie Laveau och Sjögräs som alla ligger utanför Gödsvinets revir. Jag skulle vilja lägga till Folkoperans bar. Sedan skall man inte glömma att Stockholms sunkimperium nummer 1, Dovas, efter några års bortavaro återigen finns på Södermalm. I reviret har ni bland annat missat cajunstället Mississippi Inn som serverar utmärkt cajunmat med karibiska inslag och den klassiska (men oskäligt dyra) ölhallen Pelikan med sina delikata köttbullar.
Nästan alla restauranger som nämns är inom rimligt promenadavstånd från min arbetsplats, vilket är det urvalskriterium som använts. Tack för dessa kompletterande tips, det här med mervärde genom kommentarer på bloggar kanske faktiskt har en kärna av sanning!
En annan lans jag vill dra är Moldaus bakficka/bar m.bar.go som inte bara har en helt ok öllista utan också nämnda schnitzlar på barmenyn och Boy George på väggen. Det är hippt, det är designat och det är jävligt “nya Söder” men jag och polarna har dykt in i allt från skogsbrandsdoftande vandringskläder till spackelberikade byggebrallor och alltid känt oss välkomna.
Man kan ibland tro att de enda som läser den här bloggen är de som känner skribenterna riktigt väl. Men det motbevisades effektivt när vi blev kallade trendkänsliga och hippa, tillmälen som är direkt komiska om man träffat svinen själva. Tack Fläderblom 🙂
Varsågoda. Det är alltid trevligt att glädja sina medmänniskor (eller -svin). Vi ses i Högalid!