Allt handlar numera om kött. Jag märkte det extra tydligt då jag skulle leta upp en intressant restaurang att äta på i Stockholm nyligen, med krav på bra vegetariskt utbud. Inte en vegetarisk restaurang utan bara en restaurang med en, gärna två, vegetariska rätter. Helst något annat än de vanliga “kockens grönsakstallrik” eller “cannelloni med ricottafyllning”.
De flesta intressanta restauranger idag har verkligen kött som huvudtema. Det var svårt att hitta bra vegetariskt förr också, men nu är köttet en del av inredningen, språket och imagen. Se till exempel på Svartengrens hemsida, det tar inte lång tid att lista ut att detta är inte ett ställe för andra än karnivorer. De vältaliga gourmeterna i Middagsklubben recenserade nyligen Restaurant Ekstedt, även den saknar helt vegetariska inslag, annat än till efterrätt. Efterrätter är enligt Middagsklubben till för “dagisbarn och Wahlgrenfamiljen” så de bortser vi från. Djuret och Svinet är naturligtvis inte att tänka på. Restaurang Jonas som Gödsvinet besökte i samlad trupp för ett tag sedan borde kunna ha något utan kött, men tittar man på deras meny finns bara en enda förrätt utan kött. Betor. Och så fortsätter det.
Många tycks så fasta i sin övertygelse att äta, eller inte äta, kött, att de försvarar ståndpunkten utifrån alla tänkbara synvinklar. Det verkar fantastiskt viktigt för vissa vad vi åt på stenåldern när de ska välja moralisk ståndpunkt idag, med argument som “människan är i grunden jägare” eller “på stenåldern åt man mycket rötter och bär”. Varför det skulle spela någon roll vet ingen, och det tycks inte falla de stenåldersförespråkarna in att medellivslängden då var dryga 30 år, och ett av fem barn överlevde till all få gräva upp sin första kålrot. (källa: internet)
Man trodde kanske att vegetarisk kost skulle få ett allt större utrymme med tiden, men nuvarande restaurangtrend får ses som ett bakslag i den frågan. Vår köttkonsumtion är onekligen problematisk. Det är en energislukande industri som går ut på att plåga framavlade djur tills de dör och sedan äter vi upp dem. Under processens gång äter djuren upp annan mat som vi eller folk som svälter kunde ätit istället. Jag är själv köttätare men samtidigt djurvän. Jag skulle aldrig kunna döda ett djur för att äta det själv, och jag är plågsamt medveten om dubbelmoralen i detta.
För mig handlar det om att jag äter kött för att jag alltid gjort det. Och jag kan inte föreställa mig att sluta med något jag tycker så mycket om. På samma sätt som att jag står upp och kissar för att jag alltid gjort det, trots att jag fullt ut kan förstå varför även män borde sitta ner när möjlighet ges. Att föreslå att män generellt sett ska sitta ner och kissa skulle nog kunna reta upp många, och jag är nyfiken på vilka kvasivetenskapliga argument som skulle komma flygande. Troligen skulle Ulf Brunnberg hänvisa till hur man gjorde på stenåldern.
Vissa snarstuckna gubbar har alltid fått fyllesegla, och nu sparkar de bakut när det måste offras. Naturligtvis förstår de problematiken i alkohol på sjön, men det är en livsstilsförändring de inte är beredda att göra, hur liten den än verkar i andras ögon. De är till och med beredda att göra sig till allmänt åtlöje för att visa hur kränkta de är. Hanna Fahl, sprungen ur samma mylla som Gödsvinets skribenter (alltså Blekingska Nationen i Lund), har skrivit en utmärkt krönika i DN om det. Vissa känner sig hotade av invandrares/kvinnors/homosexuellas/etc ökade rättigheter, och reagerar på samma sätt. Till exempel då My Vingren föreslår att man inte behöver hota med våldtäkt och ond bråd död bara för att hon hävdat att sexuella övergrepp mot kvinnor är värda att tas på allvar.
Jag kommer troligen inte att bli vegetarian. Bara att lista restaurangerna i början av inlägget fick mig att börja dregla igen. Men köttätande måste problematiseras, och inte bara av vegetarianer. Vi köttätare måste också vara med. Köttätarna måste ta tillbaka köttmotståndet från vegetarianerna!
Så välformulerat att jag nästan blir tårögd så köttätare jag är. Du har precis gett mig svar på en fråga jag funderat över ett ganska bra tag, nämligen hur köttkonsumtionen i Sverige har rakat i höjden så fruktansvart på bara en 5-6 år.
Jo, kött är ju förbannat gott, men det är inget annat än en kombination av hedonism och slentrian som gör att jag inte äter vegetariskt oftare. Matlagningen följer mestadels minsta motståndets väg – efter två år i italien blir det fortfarande korv stroganoff sådär en gång i veckan. I det läget blir det vegetariska liksom inte prioriterat..
Första frågan är uppenbar: Hur i hela friden får du tag i falukorv i Italien?
Jag skulle vilja komma till situationen där jag äter kött för att det är gott, inte av slentrian. Strogge är ju till exempel väldigt gott, men det är ju inte för att falukorv är en så oerhörd delikatess utan det är rätten i sig som är god. Där borde köttet kunna utelämnas.
Empirisk forskning har visat att div. schysstare lättrökta korvar (dvs ett par divisioner över sexkantiga dennis-hotdogs) med en relativ brist på kryddning eller andra direkta kännetecken är fullgoda substitut för falukorv. Det finns även falukorvsliknande produkter i mer välsorterade affärer för den som så lyster.
Men om vi tar ifrån stroggen sin korv är det ju i princip lök, grädde och tomatpuré. Inte för att falukorv har en särskilt distinkt smak, men det låter rätt blekt utan den. Rent spontant känns det som att det är lättare att lyckas med nåt vegetariskt där man inte kommer ihåg en fulländad köttvariant av samma rätt, men det kanske bara är jag som utpräglad slentrianköttätare som tänker så.
Jag blev så inspirerad att jag köpte vegetariska dumplings på http://godsvinet.radium.se/fang-yuan-shi-wu/ till lunch. Det är som jag ser det vårt uppdrag att skapa ett recept på vegetarisk Stroganoff.
Du har rätt zonk, en vegetarisk strogge skulle troligen kännas blek även om man naturligtvis ersatte den formpressade massan av delvis animaliskt ursprung med något annat.
Men å andra sidan, korv stroganoff är ju bara en ohelig mutation av ryska biff stroganoff. Kanske kan denne nya vegetariska variant bli en lika bra klassiker?
Gödsvinets uppdrag är tydligt. Jag uppmanar härmed alla svinskribenter att skapa en ny vegetarisk stroganoff, en så kallad veganoff, och lägga ut receptet här på bloggen.
Själv tycker jag inte om köttersättningar som sojakött eller quorn, det är liksom lite fusk, men låt inte mina begränsningar drabba er.
Jag googlade och naturligtvis finns det ungefär 9 miljoner recept på Veganoff. Som tur är kommer våra att vara bättre.
Mycket bra skrivet, håller helt med! På många av se här ställena uppvägs ju köttkonsumptionen åtminstone till del av att allt är närproducerat, det som blir över blir till korv etc. Man slösar åtminstone inte och transporterna hålls till ett minimum. Med det sagt håller jag helt med!
Varför träta om Stroganoff eller Veganoff när det finns Smirnoff? Vinner med hästlängder.
Det ena utesluter inte det andra, eller hur. En strogge kan lätt fixas till med en mindre mängd korv och resten ersätts med något annat, t.ex. strimlad paprika, eller morötter eller champinjoner för den som är livrädd för att paprika ska förstöra den klassiska stroggesmaken. Du får en rätt med korv- eller köttsmak, men betydligt mindre kött. Personligen tycker jag faktiskt att det blir fanken så mycket godare när man gör så. De flesta veggrätter är trista därför att kocken saknar fantasi (men skaffa en indisk eller afrikansk kokbok så får man massor schyssta rätter av den varan), men faktum är att en kötträtt utan sallad eller grönsaker också är rasande trist.
Får man föreslå en vegetarianoff isf en veganoff? Det känns som att just inget av orginalrätten blir kvar om vi utesluter även grädde (samt andra mjölkprodukter som även kan fungera, som crème fraîche)..
Rent språkligt tänkte jag mig sammansättningen så här:
– veg från vegetarisk
– anoff från stroganoff
Veganaspekten var alltså inte min mening.
Ah, jag hoppades i det längsta att det rörde sig om språkförbistring – vi ska inte utmana oss själva för mycket, här.
Enligt en diskussion på min arbetsplats härom kvällen så är det ingen skillnad mellan vegetarianer och veganer. Och han som sa det borde veta, det står “VEGAN” tatuerat på hans handled. (true story)
Uppmaningen uppfattad med viss latens. Återkommer i ärendet.
Jag gick igenom ungefär samma tankeprocess för drygt tio år sedan. Jag älskade också kött och fisk men jag blev till slut trött på mitt hyckleri och blev vegetarian. Jag kan berätta att efter någon månad så försvinner suget efter kött och numera är både lukt och smak av kött ytterst oaptitlig.
Man lär sig älska ny sort mat helt enkelt, inget större problem om man lär sig lite näringslära och man gillar att pröva ny mat.
Det är det jag misstänker Jacob. Om man bara vill så är steget inte så svårt att ta.
Problemet för mig är att jag inte vill.