Sveriges kanske ojämnaste bryggeri jobbar med Belgo Pale Ale på att trycka standardavvikelsen ytterligare några snäpp upp. Det är en i all stillsamhet ganska bisarr liten brygd, till nåt slags lätt-pale ale har de, på inte helt klara grunder, adderat en stickande biton av fimpar och vidbrända jordnötter. Man undrar för ett ögonblick om man fallit för en lika elegant som subtil fälla: betyder “Belgo” kanske inte som man skulle kunna tro “belgisk”, utan “eldsvåda i askfat”? Är det ett kodord som skvallrar om en hittills okänd men mycket nyskapande bryggstil där man tar steget bortom rökig torvtorkad malt och helt enkelt sätter fyr på en portion av malten? Är någon slags ohelig rökpipe-metod involverad i tillverkningen av ölet? Exakt hur det ligger till med detta lär vi aldrig bli varse, men vi får i det stilla åtminstone hoppas att detta inte blir början på en trend. Fimpölen behöver inte skapas på nytt: vem som nu blir sugen på den, kan med enkla medel själv låta öl och fimp mötas.
En olämplig rökskada av fem möjliga. Nr 1424 i katalogen, 18.90 kr.