Rip Tide (1620)

Imperial stouts är ibland aningen överladdade öl – beskan börjar dra åt IPA-hållet eller där förbi, och maltigheten har för att kompensera skruvats upp så den skulle få en vanlig stout att brista i sömmarna och trycka sig ut flaskan med våld, och man känner hur svångremmen börjar hugga till redan efter ett par klunkar. Måttlighet är ju kanske inte den dygd som de hårt arbetande skottarna på Brewdog håller högst, men Rip tide är faktiskt en relativt (nåja) återhållen imperial stout. Därmed inte sagt att man inte sitter med en humlebomb i näven som kan brisera vilken sekund som helst – men man kan liksom i teorin tänka sig att ta en till på direkten, vilket man inte kan säga om alla imperial stouts. Beskan broderar inte ut sig i mångordiga haranger om frukt, metaller, eller kalla källare, och maltigheten är en inte en värld av knäcktoner, honung, och all annan naturens söta och dolska försök att försöka få din LCHF-diet att gå i stöpet.

Tre och en halv skotsk dygd av fem möjliga.

Liknande inlägg:

Publicerat i Okategoriserad och taggad , , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Trackbacks är avstängda.

2 Responses to Rip Tide (1620)

  1. Kalle säger:

    Gödsvinet syd verkar ha flyttat fokus från obskyra, ofta odrickbara, italienska öl till sådant som finns på Systembolaget eller åtminstone i Köpenhamn. Har Gödsvinet syd flyttat hem?

  2. zonk säger:

    Nejdå, vår bas ligger fast vid foten av de italienska Alperna, men det händer att affärer eller annat leder oss till gamla vattenhål i norr. Efter bästa förmåga försöker vi då liksom alltid fullfölja vårt uppdrag till allmänheten: att vägleda och upplysa dem om allt de inte visste att de ville veta om säg, exvis, öl.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.