Hop Federation Pilsner (1219)

Ölen på bilden är en Hop Federation Pilsner. Det är en öl från Nya Zeeland och ett tydligt bakslag för min intention att handla närproducerat. Sett ur ett annat perspektiv behöver det förstås inte vara det. Genom att jag dricker öl producerad på andra sidan jordklotet och sedan skriver om det så behöver du ju inte dricka den. På så sätt skapar vi gemensamt en mycket större positiv klimatpåverkan än om jag bara slutat själv. Jag dricker, du läser och tillsammans tar vi ansvar för den här planeten.

Det är inte heller första gången som Gödsvinet erbjuder den här tjänsten, exempelvis har vi skrivit om det Nyzeeländska bryggeriet Epic ett antal gånger och vi bidrog med en rad våldsamt druckna recensioner av Marlborough-viner redan i januari 2011.

Hop Federation Pilsner säljs i aluminiumburk på systembolaget vilket inte bara minskar vikten och klimateffekten av transporten över världshaven, burken visar sig också vara ett lysande redskap för att med ett brus sprida en fantastisk humledoft i rummet.

Humlen är mer än halva berättelsen om smaken, rätt mycket mer. Hop Federation Pilsner är en rejält besk öl och det måste vara en av de beskaste pilsnerna på södra halvklotet. Detta är inte vad man vanligtvis menar med en pilsner, pilsnerfilmer handlar om något annat.

Jag dricker en av dessa öl för att du ska slippa och jag får både glädje och stolthet av uppgiften. Jag tänker dock inte dricka två i rad, du får klara dig så här. Det är en god öl men en åt gången får räcka.

21,90 på systembolaget, nummer 1219 i katalogen

Tre öl i modern stil av fem möjliga

Message in a Bottle

message-in-a-bottleVad är en IPA? Hur smakar en bra IPA? Vem kan man lita på? Existentiella frågor som dessa kan hemsöka öldrickaren som börjat titta djupt ner i systembolagets sortiment, ständigt sökande nya brygder, eller bara den som sitter och tittar för länge på sin flaska. Länge hade också dessa frågor ett enkelt svar: Epic, mer specifikt, Epic Armageddon IPA. Epic är bra IPA, bra IPA smakar Epic, Epic kan man lita på. En slurk av Message in a bottle får dock denna världsbild att rämna. Ska IPA smaka toffee, det första den gör? Ska den fortsätta vidare med i huvudsak smörkola och avrunda med Werthers orginal? Va? Bytte nån plats på upp och ner medans jag tittade bort? Kanske sätter Epics Armageddon en hög lägstanivå för humle-intensiteten, men lite mer av detta gröna ädla ting än såhär ska det väl ändå smaka? Nog har vi smakat mindre humliga sk IPA, eller öl där denne vår gröne vän dansar pardans med sött maltiga toner, men Message in a bottle kan vi tyvärr bara rekommendera till de som när en passion för knäck.

En och en halv rämnad världsbild av fem. Finns inte på systembolaget, men har setts på välförsedda vattenhål i rikets södra delar (Inferno i Lund).

Epic First Batch

epic-first-batchEpic first batch skulle i korthet kunna beskrivas som en vanlig Epic (dvs. en Armageddon), till vilken man adderat en släng fatkaraktär och en grabbnäve skarpa, löviga humletoner. Och varför inte? För allt sammantaget är Epic first batch en gradvis förfining av Epics IPA, och behöver ingen vidare introduktion än så; trots närkontakt med ek och ett uns mörkare malt är det ingalunda någon 400 pound monkey. Därmed inte sagt att det inte är en utmärkt öl, för det är det, kanske speciellt för de som uppskattar en fyllig, efterhängsen efterbeska.

En tiondels chihuahua under fyra våta hundar av fem. Finns inte på systembolaget.

Dricker samma Marlborough

Marlborough är den del av Nya Zeeland som jag gillar allra bäst. Jag har förstås aldrig varit på Nya Zeeland men jag vet ändå att det är så. Marlborough är Nya Zeelands främsta vindistrikt och det vet jag nu lite om.

Flaskorna på bilden kommer alla från denna den mest nordliga delen av sydön. I mitten ser vi Hunter’s sauvignon blanc, den druva som Marlborough kommit att bli mest förknippad med. Den är flankerad av två olika rieslingviner; Stoneleigh och Saint Claire.  I lördags hade jag tillfälle att testa samtliga under vad som skulle komma att bli en rätt ambitiös utforskning av dessa viners många sidor och effekt på det motoriska systemet. Låt oss gå igenom flaskorna, en efter den andra.

Hunter’s Sauvignon blanc 2009 (6202)
Hunter’s är ett friskt vin som smakar av grappa tonic, blodapelsin och tysk multivitamin. Det är ett mycket karaktärstarkt vin som är långt ifrån obehagligt men som nog har en besvärande tendens att dominera alla sällskap som det finner sig i. Serveras bäst till lättare samtal om vädret eller en påse med räkor som du hade glömt bort att du hade.
99 kronor på systembolaget, nummer 6202 i katalogen
3,5 kiwis av 5 möjliga
Saint Clair Riesling 2009 (6456)
Detta är en riesling som smakar av aprikos, äpple och något annat än riesling. Vinet är torrt och syrligt som halsbränna en morgon i januari. Detta är inte den godaste riesling som jag har druckit men den har en elegant värdighet som kräver en respekt som vin från Nya Zeeland sällan får. Serveras bäst till äldre släktingar och all sorts mat som smakar lite mer än vad du hade tänkt dig. Saint Clair kommer att sätta båda på plats.
96 kronor på systembolaget, nummer 6456 i katalogen
3 pärlhalsband av 5 möjliga
Stoneleigh Riesling 2010 (6498)
Denna riesling smakar av tutti frutti, päron och gamla vitrinskåp. Vinet har en stickande fruktsyra som återkommer i många små utbrott av ungdomligt övermod. Stoneleigh är en frisk riesling som vinner på att vara den tredje av tre flaskor under en kväll av prövande provningar. Vinet kan användas till allt man vanligtvis använder en riesling utan att någon inblandad behöver bli besviken. Serveras bäst mitt i veckan för att du tänker att ett glas vitt inte är att dricka.
99 kronor på systembolaget, nummer 6498 i katalogen
3,5 flaskor vitt av 5 möjliga

Så såg alltså lördagens resultat ut. Jag fick stifta bekantskap med en ny del av världen och jag är försiktigt positiv till den nya relationen. Detta är tre viner som lockar till vidare expeditioner till distriktet som heter som en cigarett och en adelsfamilj från Storbritannien. Marlborough är en plats att återvända till.