Med Brooklyn Brewerys track record hade man kanske förväntat sig en chocolate stout i stil med vad man ofta får: en mild, len stout med tillsatt kakao, tydliga chokladtoner, i bästa fall hyfsat torr, ofta väl söt. Men ingalunda. Det här är en imperial stout, bryggd enligt striktaste reinheitsgebot: malt, humle, jäst och vatten.

Nej, det osar inte kakao och absolut inte vanilj om den här becksvarta, tunnt bronsigt skummande oljan till öl. Iskallt metallisk humle och en närmast lakritsaktig maltighet möter näsan, och munnen övermannas direkt av en torr, kantig beska och en kraftig, lite knäckig malt. Smaken dröjer länge på gommen, närmast salmiakartad. De tio procenten alkohol sticker inte ut, men gör ett fint jobb bakom kulisserna, och på det hela taget rinner drycken lätt ner för strupen. Nej, det här är inte marabou mjölkchoklad, snarare den där nittioprocentiga belgiska kakao-tegelstenen som får magen att knyta sig vid blotta anblicken. Trots allt gifter det hela ihop sig oväntat bra, men i slutändan är det ändå lite obalanserat – tankarna går väl ofta till salmiaken, ja, man är beredd att skriva under på systembolagets antydan att det drar åt soja.

Tre och en halv grundstött oljetanker av fem möjliga. Nummer 11626 på systembolaget.

Till skillnad från en del av Flying Dogs andra kreationer som på gott och ont inte finns på bolaget, finns Horn Dog, en ale i barley wine-stil, faktiskt i beställningssortimentet (nr 89056). Nu är kanske Gödsvinet syd inga utpräglade entusiaster av denna amerikanska öltyp, som alltför ofta känns som ett misslyckat experiment i hembryggeri, men när nu Flying Dog gör sig omaket, får väl även vi.

En vild, fruktig, persikoosande arom sprider sig vid upphällning, med lite malt längst bak i bussen, och en tunn, sprucken benvit skumkrona lägger sig över den dimmigt roströda drycken. Varje klunk känns samtidigt för liten, och övermäktig, tung av malt och de 10.2% alkohol som skickligt dolts däri. En viss beska kan anas, och hade i ett annat sammanhang kanske varit mer påtaglig, men i slutändan är horn dog en värld av malt, om än inte knäckig eller rund som portern. Dessvärre har den istället en närmast mjödaktig ton av honung, som blir mer påträngande för varje klunk, och vart glaset lider mot tomhet kan man känna en viss spänning över pannan, med oroväckande bultande vener, och en stickande känsla av salmiakpastiller på gommen. Nej, i slutändan är horn dog för obalanserad, och sötman slår igenom, men sen är nog inte barley wine den mest lovande utgångspunkten för ett gott öl, heller.

Två instabila flygande hundar, fulla på överjäst frukt, av fem möjliga.

Flying dog, med sina lättigenkänneliga etiketter signerade Ralph Steadman (ni vet, mannen bakom de underbart obehagliga illustrationerna som åtföljer mycket av Hunter S Thompsons skriverier), är kanske något ojämna, men har en hel del riktigt fina öl, som dessvärre med ett lysande undantag inte finns på systembolaget. Snake Dog IPA är ett fint tillägg till deras repetoar – en rejält besk IPA så som ipor ska smaka, med bara antydan till malt som motvikt till en fruktig, aromatisk, rik (och besk!) överdådighet av humle. Jämfört med deras Raging Bitch är den alltså spetsigare, och med mindre belgisk maltighet. Det är en lätt öl att beskriva, och lika lätt att dricka, och rekommendera. Fråga efter den på systemet! Om vi är några stycken som gnäller, kanske de lyssnar?

Fyra glada humlekottar av fem möjliga.

Porter var jag länge kluven inför – Carnegies knäckosande orgier var inget som min unga lager-tränade tunga ville veta av. Senare bekantskaper, torrt maltiga kollegor till stout med färre associationer till julgodis, föll mig mer i smaken. Sierra Nevada, vars sortiment jag sällan blivit besviken på, levererar även en habil porter. Knappast knastertorr, ingen humlebomb, men definitivt med en klar motvikt till sina runda, mörka, maltiga toner. Sin tyngd till trots, trevligt avmätt.

Fyra mörka omständigheter av fem möjliga.

Ibland undrar jag om ölbryggarna i Storbritannien vet vad de sysslar med. Det är förstås en hädisk fråga, inget annat land är väl så associerat med socialt öldrickande och sortimentet av öl från Storbritannien är svåröverskådligt. Ändå finns det inget land med så många udda öl och kanske heller inget annat land med så många direkt ifrågasättbara öl. Det ölkonservativa Tyskland har, som jämförelse, en betydligt jämnare kvalité på den inhemska ölen. 

Innis & Gunn är precis en sådan där experimentell brittisk öl som är svår att bedöma. Den liknar inte så mycket annat. Ölen görs i Skottland och det mest kännetecknande för den är att den lagras på ekfat innan den tappas på flaskor. Innis & Gunn original är den ursprungliga ekfatsölen från bryggeriet och den smakar mer än de flesta öl. Detta betyder inte att den smakar bättre. För att bli mer specifik så smakar Innis & Gunn original Werthers original. En rund, fyllig och ganska söt smak. 

Flaskan på bilden är Innis & Gunn spiced rum finish och att förklara hur den smakar kräver en del inlevelseförmåga. Jag vet att jag känner igen doften men det tog mig en stund att placera den. En gång spenderade jag en stekhet dag i en kohage i Texas med förutsägbara effekter på min delikat rosa hy. Den följande dagen körde jag genom Arizonas öken när smärtan blev för överväldigande. Jag behövde någon sorts solskydd snabbt. Det närmaste en butik jag kom var ett litet skjul som sålde diverse krimskrams. I en hörna hittade jag mot förmodan en tub solskyddskräm. Jag betalade för den till en indian med ett fårat ansikte. Han var tyst och dyster men den dagen var det ändå jag som var den plågade röde mannen. Innehållet i tuben var förmodligen för gammalt och det luktade fruktansvärt av vad förpackningen sa var “banan” men jag smetade in mig med den ändå. Innis & Gunn spiced rum finish luktar som den solskyddskrämen. 

Innis & Gunn spiced rum finish har originalets runda kola-smak men med en kryddning av frukt, kokos, annanas, sprit och kemisk banan. Visst luktar ölen gott, som ett av alla schampon eller hudkrämer som är baserat på livsmedel som oliver, yoghurt, avokado eller honung. Frågan är om man vill dricka något som luktar så. Jag är fortfarande inte säker.

26,90 kronor på systembolaget, nummer 11619 på systembolaget

2 pina colada av 5 möjliga 

 

Ett slag tvivlade jag nästan lite på Flying dog: Old scratch var en smula intetsägande, och en kollega sa att Horn dog var rätt rälig, och rekommenderade inte en provsmakning. När nu annorlunda öl än pripps blå-wannabes vankas här i krokarna lär jag ändå testa det förr eller senare, även om barley wine kanske inte riktigt är min kopp te, så att säga. Men när jag tog en klunk Raging Bitch så var mina tvivel som bortblåsta – en riktigt schysst, rejält humlekrutig IPA, som slår till direkt med en tungt gräsig, fruktig, knivskarp beska, som likväl inte tar överhanden, fint balanserad mot en rejäl, grovkornig maltighet, och en inte oangenäm styrka: brygden klockar in på inte mindre än 8.7%. Den kallar sig ju också “Belgian style IPA”, och det är alltså helt i samklang med dess anfäder: belgisk öl utmärks ju av att slinka in både en, två och tre procent mer alkohol än man hade trott. Inte så man trott att det var alkoholfritt, absolut inte, tvärtom med alkoholen som en väl inflätad del av smaken.

Sammantaget en mycket sympatisk IPA – fyra glada miner av fem möjliga.

Mja, vad har vi här då? Flying dog kallar det “Amber Lager”, och det för ju tankarna till tja, blek lättdrucken öl, samt.. bärnsten? Honung? Tja, det skulle väl kunna hålla som snabbsammanfattning, en lager med honungstoner. Den öppnar förvisso med en trevlig liten beska, och maltigheten blir bara sådär aningens, aningens honungsaktiv, och det har en lång fin efterbeska, med en vag ton av sur frukt – men på det hela taget känns den lite tunn, lite spenslig. Beskan, liksom sötman, är lite endimensionell. Med sina 5.5% är den heller vare sig övermåttan stark eller svag. Så på det hela taget är det en överraskande slätstruken öl, inte dålig, men knappast spännande. Kanske har mina första intryck av Flying dog gett mig en viss bias – exempelvis deras Gonzo imperial porter är ju allt utom slätstruken.

Tre surrande, sockerhöga bin av fem möjliga.