Gödsvinet München-Vällingby har upphört att existera. Finns inte längre, borta för evigt. I dess ställe har Gödsvinet Vällingby återuppstått, mer vällingbysk än någonsin.
Det är nästan på dagen fyra månader sedan vi flaggade om i och med min flytt till den Bayerska fristaten men nu har alltså den blåvita fanan sänkts för gott här på Gödsvinets högkvarter i västra Stockholm.
Under denna tid roade vi oss med att förvirra dig genom att flytta Gödsvinet syd från Italien till de tillfälligt övergivna lokalerna här i Vällingby. Det var därför det gick att läsa om konstig italiensk öl drucken i västerort ett tag.
Det var en bra tid men nu är den över och det är bäst så. Allt har sin plats och Gödsvinet Vällingby hör hemma i Vällingby.
Vägen från München till Vällingby var en historia i sig men jag tvivlar på att jag kommer att orka berätta den. Låt oss bara säga att det är en tågresa som inte hade behövt ta 13 dagar.
Mer upppiggande var synen som mötte mig i kylen då jag till slut kom hem. Du ser den på bilden ovan.
Zonk spenderade en dryg vecka i mitt Örnnäste här i Vällingby och han kunde förstås inte göra det utan att sprida konstig italiensk öl omkring sig. Till skillnad från nästan alla nu levande människor i Sverige har jag alltså möjlighet att faktiskt testa några av de öl som han har recenserat här på Gödsvinet. Om detta måste jag dock få be om att återkomma.
Jo, ja, ska man nu köra en bil från ena änden av kontinenten till den andra så vore det ju synd om man inte lyckades tråckla in åtminstone ett par öl, sig själv och andra ölintresserade till fromma. VI får hoppas den klarade transporten utan att förfaras. De exemplar som redan avnjutits ger härvidlag goda förhoppningar.
F.d. Gödsvinet syd hoppas snart banka ner bopålarna och slå rot på allvar i Stockholm och därmed frigöra lite mer tid till denna världens goda, och lite konsumentupplysning därom. En inledande expedition i stadens södra delar i sällskap med Gödsv. Vällingby gav helt klart mersmak.
Nu har jag haft tillfälle att testa en av ölen, den här: http://godsvinet.radium.se/torbata/ . Den fick ju inget toppbetyg och det skulle jag nog inte heller ge. Vet inte om jag skulle kalla den rökig dock, tyckte mest att den smakade som någons lagrade julöl från vintern 2003. Intressant men inget man häller i sig mängder av.
Den kartläggande expeditionen genom de södra delarna av huvudstaden var i min mening mycket framgångsrik, så framgångsrik att det är svårt att skriva något om den.
Mjo, mja. Jag har ju druckit om Torbata själv med, efter en smärre omvändelse, närapå pånyttfödelse, när Aecht Schlenkerla plötsligen började smaka gott. Vid omsmak kunde jag inte säga att den var riktigt den zenit för bitumösa kolväten jag kom ihåg den som, men ändå relativt rökig. Bland de något dimmiga minnena från kartläggningsexpeditionen ifråga tycker jag mig minnas en liknande skillnad i omdöme om en öl som intogs relativt sent, på Bishops, i vinglas, vars namn jag dock inte kan frambesvärja. Dvs, du tyckte den var mest maltig, jag ansåg den vara en smula rökig. Det låter som vi får ta och dela en Aecht Schlenkerla och jämföra noter.