Sailor (1431)

Dumheter. Det är allt jag har att säga. Det här är dumheter. Ett helt platt öl har parfymerats med honung och en våldsamt överdriven brödsmak. Någon har tappat den på en plasflaska och krängt den till systembolaget med hjälp av någon karibienkryssning åt ansvarig personal. Dumheter! 12,90 kronor på systembolaget, nummer 1431 i katalogen

En sjöbuse av fem möjliga

Dugges Lager No 1 (1413)

Vi har kommit till en punkt i den svenska bryggeriutvecklingen där det får anses modigt av ett seriöst menande mikrobryggeri att göra en enkel men välsmakande öl. Dugges lager no 1 är en sådan öl.

Lager no 1 har en lite högre maltighet än den genomsnittliga lagern men humlearomen gör den frisk och betydligt mer lättfotad än många andra lageröl för finsmakare.

Det finns egentligen ingen anledning att dricka någon annan öl. 24,90 kronor på systembolaget, nummer 1413 i katalogen

Fyra vegakepsar av fem möjliga

Vykort från Austin

 

Här är en annan reseberättelse från Paul Valö, jag tror han är i Texas

  Austin är inte som andra städer i Texas. Till att börja med är det huvudstaden men de säregna dragen slutar inte med det.

Austin är en modern, liberal stad som skänkt ett fantastiskt klimat åt universitetsanställda, IT-företag, countryrockband och folk som helt enkelt sticker ut lite för mycket för Houston.

 Folk som inte vet bättre skulle kunna säga en sak som att Austin är ett stycke av södra Kalifornien som slängts ut i det centrala Texas kullar. Austiniterna själva blir dock väldigt upprörda av sådana antydningar och det med all rätt. Texas har alltid varit källa till mycket av den färgstarkaste excentrismen i Amerika och i det avseendet är Austin sannerligen ett gott val av huvudstad.

 Kreativitet, våghalsighet och en osårbar optimism är alla karaktärsdrag som ligger folksjälen nära i Texas. Antikonformism, auktoritetsmisstro och stolthet är några av de andra. Det är lätt att tro att befolkningen i Texas består av jesusgalningar som anser att avrättningar av utvecklingsstörda svarta män är god söndagsunderhållning, åtminstone ifall man bildar sig en uppfattning om delstaten utifrån vad som visas på TV. Tror man det så är man dock offer för ett missförstånd.

 Texas är en paradox, visst finns den kristna konservatismen där men inte i någon större grad än i övriga södern, snarare i mindre. På något sätt kan en av de största jesusgalningarna någonsin, David Koresh, erbjuda någon sorts förklaring. Koresh var ledare för den kult i Waco som FBI och ett par andra bokstavskombinationer tände eld på efter att jesusgalningarna skjutit tillbaka mot vad de såg som invaderande statliga stormtrupper.

 Koresh var onekligen en religiös galning men han är inte ett exempel på bibel-konservatism utan den sortens liberalism som kommer av att varje Texasman och Texaskvinna förblir självständig till trots mot allt. Kristna människor i allmänhet tyckte också Koresh var en mupp men han fick hållas där ute i det stora huset på prärien.

 Under andra omständigheter hade Koresh varit ledare för ett husockuperande vänsterkollektiv, den springande punkten i historien om Koresh är självständigheten från staten och självständigheten som sådan. Från en sådan utgångspunkt är det närmare till liberalismen än till konservatismen.

 Den sortens liberalism som låter Koresh passera genom det extremt grovmaskiga sociala nätet är den sortens liberalism som gör Austin till en av de mest tillåtande platserna på jorden. Varför är då inte hela Texas lika liberalt som Austin? Märkligt nog tror jag det beror på inflytande utifrån, från den konformism som kommer av nationella och multinationella ekonomiska intressen. Det är bara Austin med sin intellektuella tjänstemannaklass, sitt rika kulturliv och framför allt sitt energiska småföretagande som stått emot storkapitalet och dess strömlinjeformning av miljön de verkar i.

 Småföretagen i Austin är verkligen en historia för sig och deras historia säger i sin tur en hel del om Austin som stad. För ett par år sedan drog de lokala småföretagsorganisationerna i Austin igång en kampanj som skulle slå vakt om det unika entreprenörklimatet i staden, ett klimat i vilket oräkneliga företag i IT-branschen och andra branscher slagit rot. Målet med kampanjen var uttalat att hålla borta de enorma företagen som tenderar att komma in i en lokal företagsvärld och ta över. Namnet på kampanjen var lika slagkraftigt som det var Texas: ”Keep Austin weird”.

Austin är en galen plats undantagen från alla rationella ekonomiska och politiska standardlösningar. Därför ligger nyckeln till fortsatt framgång i att bevara det skruvade i Austin.

 Även om målet med ”Keep Austin Weird” var att gynna småföretagandet i Austin så används referenser till Austins många excentriker för att illustrera sloganen. Den hemlöse transvestiten och ständige borgmästarkandidaten Leslie Cochran är ett sådant exempel. Cochran har som bäst fått 8% av rösterna i borgmästarvalet men är ändå en lokal kändis. I New York hade han/hon bara varit ännu en sanitär olägenhet för Port Authority.

 Sanitär olägenhet är definitivt en annan lokal krydda vid namn Carl Hickerson, en basebollfantast som på grund av starka personliga övertygelser motsätter sig både deodorant och luftkonditionering, två av de tre nödvändigaste sakerna i Texas där den tredje är Lone Star Beer.

 Jennifer Gale är en politisk renässansmänniska som ställt upp som kandidat i val till en lång rad politiska uppdrag. Egentligen är hon också en han och hennes främsta politiska gärning är att hon brukar dyka upp på vad vi i Sverige skulle kalla kommunalstyrelsens möten och sjunga om allt vad som korsat hennes hjärta sedan sist.

 Steve Mason är ytterligare en lokal figur som brukar visa upp sitt buskiga skägg i lokal-TV ibland under ständiga utfall mot invandrare. Han brukar synas på Austins gator tillsammans med den mystiske brandmannen från San Antonio, en viss ”Bexar Bob”.

 Austins nuvarande borgmästare, Will Wynn, hågkommer för The Daily Texan hur sång och diktreciteringar kommit att bli en del av de lokala politiska överläggningarna. Han minns speciellt hur ”berättande dans användes som förmedling av åsikter om stadsplanering”.

 Will Wynn förklarar det politiska livet i Austin med att hippies och rednecks funnit en fruktbar mötesplats att blanda sina olycksaliga men fascinerande gener. Man behöver bara rudimentär kunskap om countrymusik och Willie Nelson för att inse att han har rätt.

 En annan förklaring är förstås att cannabislaster stora som blekingska hölass fraktas in i den liberala universitetsstaden från det närliggande Mexico varje dag. Austin hade inte varit Austin utan ”the Austin Torpedo” och det gäller musiklivet lika mycket som det politiska etablissemanget.

 Jag kan med lycka säga att jag fått känna på en liten del av Austins galenskap. Den finns där överallt till alla som vill ta del av den. Ofta kommer den i form av musik.

 Den som spenderar tillräckligt med tid utanför Starbucks på sjätte gatan kommer att ha träffat varje personlighetsstörning som är möjlig och dessutom ha erbjudits en enkel resa till vilken som helst av alla dimensioner av medvetande. Det finns också en chans till en hygglig kopp kaffe.

 Austin är en plats så långt ifrån dina fördomar om Texas att du skulle bli permanent desorienterad ifall insikten kom över dig för plötsligt. Det är en underbar och märklig plats, det är en plats att återkomma till.

 Jag vet att jag är på väg tillbaka och då har jag inte ens åkt härifrån än.

Mythos (1396)

Förhörsprotokoll

Plats: Centrala Stockholm

Tid: 17:31, 2/4 2010

Johan 1: Jag tycker vi går rakt på sak

Johan 2: Ok

Johan 1: Vad vet vi om öl och klimat?

Johan 2: Handlar detta om det jag skrev om Al Gore?

Johan 1: Håll käften

Johan 2: Ok

Johan 1: Kalla länder gör smakrik öl medan varma länder gör vattnigt skitöl

Johan 2: Just det, det visste jag!

Johan 1: Nu ser jag att du har köpt öl igen

Johan 2: Jepp, var inne på bolaget en runda efter jobbet igår, det är ju stängt idag

Johan 1: Ja…

Johan 2: [avbryter] Man får ju inte vara dum

Johan 1: Håll käften

Johan 2: Ok

Johan 1: Varifrån kommer detta öl ”Mythos Hellenic Lager Beer”

Johan 2: Grekland, ”hellenic” är ju hel…

Johan 1: Håll käften

Johan 2: Ok

Johan 1: Skulle du säga att Grekland är ett varmt eller kallt land

Johan 2: [mumlande med sänkt blick] Varmt…

Johan 1: Och mycket riktigt är detta…?

Johan 2: Ett vattnigt skitöl…

Johan 1: Precis

Johan 2: Förlåt

Johan 1: Håll käften

16,90 kronor på systembolaget, nummer 1396 i katalogen

Två strandraggare av fem möjliga

Sierra Nevada Torpedo Extra IPA (11528)

 

Den 5: september 1977 skickades rymdsonden Voyager 1 ut på den färd som skulle föra farkosten längre bort från jorden än något annat föremål. Ombord fanns en berömd skiva med ljudinspelningar som skall representera jorden i sin helhet.

Denna skiva och tanken bakom den har inspirerat skribenter att tala om andra saker som borde ha varit med ombord för den dag om så där 40 000 år då Voyager nått ett annat solsystem och kanske någon annan livsform. Vad jag vet har ingen föreslagit en India Pale Ale för denna resa. Det är dags nu.

Sierra Nevada Torpedo är en ale med perfekt precision. Humlesmaken presenterar sig direkt och efterbeskan kommer som efter en preussiskt hållen tidtabell strax därefter. Detta är den mest välkomponerade alen som jag någonsin har druckit. Dessutom är den väldigt god.

Den enda negativa saken som kan sägas om denna öl är att den nästan är för perfekt för att kännas naturlig, vilket för övrigt är ett återkommande problem för Sierra Nevada. De kan ibland kännas lite konstgjorda.

Sierra Nevada Torpedo Extra IPA är hur man än väljer att se på saken en fullträff midskepps, en ale kan inte bli bättre än så här. 24,90 kronor på systembolaget, nummer 11528 i katalogen.

Fem humlekottar av fem möjliga

Pistonhead Hot Roddin´ Lager (1432)

Äh, jag vet inte. Det är väl egentligen inget fel på den här ölen men man letar förgäves efter något som är helt rätt. Det är en enkel öl vars enda verkliga kännetecken är en något förhöjd maltsmak.

Karaktären på ölen är egentligen ganska talande. Detta är en öl som marknadsförs som om den skulle kunna säljas på Carlings. Flaskan och etiketten försöker säga att detta är en ungdomlig öl för rockers i samhällets utkant. Den engelska texten om vilka humlesorter som ingår för tankarna till Flying Dogs gonzo-öl för personer vars alternativa livsstil med åren begränsats till valet av öl.

Ändå är detta en öl som bryggs av Spendrups, samma bryggeri som brygger en betydande del av alla stora stark som säljs i Sverige. Spendrups har förstås ingen avsikt att stillasittande se på när många små bryggerier tar över ett kapitalstarkt kundsegment av självutnämnda ölkännare. Detta är alltså deras svar, eller en del av det.

Nu är detta dock inte en speciellt spännande öl. Smaken är allt annat än överväldigande men jag ser inget problem med att dricka några sådana här direkt ur flaskan till exempelvis grillat eller något asiatiskt. Mer än en kommer nog att konsumeras i sommar ifall denna tillfälliga produkt på systembolaget introduceras i det ordinarie sortimentet. Inte minst det överkomliga priset talar för detta. 11,50 kronor på systembolaget, nummer 1432 i katalogen.

Tre pr-konsulter av fem möjliga

Drick mer New York

image

I USA, för inte så länge sedan känt som ett land där man inte kan hitta en enda bra öl, hittar man numera massor med spännande sorter i minsta kvartersbutik. Ingen av flaskorna på bilden kammar hem högsta betyg men de har alla sina förtjänster. Inte minst är det kul att prova sig runt.

Det enda negativa i sammanhanget är att USA i och med detta verkar ha glömt bort sin tidigare paradgren skruvkapsylen. Nåja, det är ett billigt pris att betala.

Jameson (498)

Var ska jag börja berätta om Jameson? Kommer jag någonsin kunna sluta om jag börjar? Jag försöker ändå.

Jameson är långt mer än en dryck och aldrig mindre än precis vad du behöver. Jameson får dina problem att försvinna och när de dyker upp igen kommer du inte riktigt kunna se på dem på samma sätt längre. För du har varit med om något större och finare och det finns fortfarande två glas kvar i flaskan.

Jag började dricka Jameson enbart för att rollkaraktären ”Kinky Friedman” i Kinky Friedmans böcker dricker detta märke med stor regelbundenhet från ett litet dryckeshorn. Kinky Friedman fick mig även att åka till New York och att köpa en espressomaskin som jag sedan begravde i en ödslig del av Blekinges glesbygd.

Egentligen var det en för dyr flaska för mig då, jag vill minnas att den kostade 279 kronor vilket man får 15 liter öl för till och med på systembolaget. Ändå var det Jameson eller inget och inget kan inte vinna i längden.

Vad är då så speciellt med Jameson? Inget är speciellt med Jameson, det är precis det som är poängen. Jameson är en ren naturkraft utan ambitioner att vara naturlig. Det är en kravlös dryck som trivs lika bra i blandning med iste på en solig balkong som i en badrumsmugg på ett ödsligt hotellrum någonstans i en del av Västernorrland du önskar innerligt att du inte befann dig.

Fatkaraktär, ektoner, blommande frukt och vanilj är några av de saker som du inte kommer att bry dig om efter ett par glas Jameson och du vet egentligen att det är bäst så.

Jamesons mångsidighet och förlåtande flexibilitet gör den till en ideal dryck för tillfällen då du inte vet om du borde dricka.

Detta betyder inte att Jameson bara är en genväg till berusning. Jameson är en högre väg till berusning. En högre väg som du kan ta om din själ är ren och du äger 285 kronor.

Det är en väg som jag vandrat många gånger och jag hoppas få vandra länge än. 285 kronor på systembolaget, nummer 498 i katalogen

Fem  Friedmans av fem möjliga

Drick ansvarsfullt!

Billigt och bra

Hela matlagningsgänget poserar för Blekingskas fotograf på den tid det begav sig

En gång för mycket länge sedan lagade jag mat. Det var på den Blekingska Nationen i Lund och jag ansvarade för lunchserveringen två gånger i veckan. Det var inget ärorikt uppdrag och det var inte avlönat. Ändå funderar jag ibland på om det inte var ett av de bästa jobb som jag har haft. Ok, topp fem, definitivt bland de fem bästa.

Det är inget lätt jobb att laga mat till 50-60 studenter om kostnaden inte får överstiga 20 kronor per portion. Jag lyckades dock alltid med ungefär 10-15 kronors marginal. Det är därför jag undrar om det inte var detta jobb som jag skulle ha satsat på.

Det var inte min stora kunskap om mat som gjorde att jag kunde göra bra mat billigt. Förmodligen var det nog tvärtom min bristande känsla för rätt och fel i matlagning.

Exempelvis brukade jag gå till köttdisken på det som nu heter citygross i Lund och leta upp den sorts kött som veckans recept krävde. Sedan letade jag upp något som såg ut ungefär som denna köttbit men som kostade mycket mindre. Det lämnade utrymme för variation i maträtterna men oftast blev det bra.

En annan sak som är bra för att hålla nere portionskostnsden är att räkna upp recept på rätt sätt. Om man exempelvis har ett recept på fisk och skaldjursgryta för fyra portioner så ska man inte under några omständigheter multiplicera mängden musslor och räkor med 15 om man ska göra 60 portioner. Istället multiplicerar man med 5 och fyller på med grönsaker och fond för resten. Det blir ingen fattig gryta för det, tvärtom blir det ofta helt misslyckat om man räknar upp mängden skaldjur för mycket.

Det var inte heller någon fattig känsla att vara den ekonomiska kocken. I själva verket kändes det nästan revolutionärt att skapa något bra billigt, som om man utmanade och vann mot hela den förtryckande begränsningen i studenttillvaron. Femtio nöjda studenter som ätit sig mätta för sammanlagt 500 kronor var en stor triumf varje måndag och torsdag.

Samtidigt inser jag att det inte alls finns någon arbetsmarknad för någon som vill göra något bra billigt. Saker ska vara dyra, då blir de bättre. Ifall man envisas med att pressa gränserna för sin mat så anses man snål.

Det värsta är ju att det stämmer. Idag har jag tillräckligt med pengar för att slippa titta alls på prislappar. Förtryckaren har försvunnit och revolutionen är död. Visst är det snålt att under sådana omständigheter ändå försöka. Därför har jag slutat försöka och egentligen att laga mat alls.

Kalla mig gärna nostalgisk men jag saknar kampen. Något har tveklöst gått förlorat. Matlagning ska ju handla om att äta, dricka och överleva.