Att skriva om mat och dryck

Tala ur skägget, gubbe!

Hur skriver man om mat? Detta är en fråga som jag inte haft anledning att reflektera över tills för ungefär åtta minuter sedan. Att beskriva mat är ungefär som att beskriva musik. De som gör det bra har insett det meningslösa i att beskriva musiken i sig. De beskriver istället upplevelsen av musiken och denna sträcker sig långt bortom det som kommer ut genom högtalarna. I upplevelsen av musiken ingår allt från sättet man fick pengarna till skivan till hur den fick en att spendera tre dagar på bussen för att se en konsert med artisten.

Samma sak gäller när man skriver om mat. Det är helt meningslöst att bryta ner maten i en objektiv beskrivning, man måste ge hela berättelsen.

Ett område där försöken till en objektiv beskrivning gått längst är nog vinrecensioner. I dessa försöker man i regel förmedla en uppfattning om vinet genom tekniska termer som i slutänden ändå är beroende av läsarens fantasi. Hur smakar egentligen ett vin med toner av fat, hallon och peppar?

Även om någon förstår så missar man ändå poängen, vin dricks ju av en anledning av en levande, tänkande person. Att ge en teknisk beskrivning är i det perspektivet lika intressant som att beskriva Mona Lisa utfrån vilken oljefärg som da Vinci använde.

Allt som jag skriver på denna blogg kommer att skrivas i en unik kombination av pretention och bristande allvar. Inga som helst objektiva beskrivningar kommer att tillåtas och om jag vid något tillfälle skulle uppvisa god takt och smak så skall detta ses som ett felsteg i en annars helt frisläppt språkdans.

Liknande inlägg:

Publicerat i Okategoriserad. Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Lämna Trackback.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.