Ölen i Etiopien är på det hela taget en god överraskning – inte lika bäst-i-branchen som kaffet, men på det hela taget riktigt bra. Passade på att pröva 6 av de 7 inhemska ölsorterna när jag var där, å får passa på att ge en kortrescension.

Dashen
Klart den bästa ölen, en kraftigt skummande lager med en härlig beska och rejält efterbeska. Ordentligt ölig smak, absolut inget lättdrucket trams. Bryggs i Gonder, namngiven efter Etiopiens högsta berg Dashen, som är Afrikas näst högsta.

Castel
En öl med fransk förebild, frisk med lätt beska. Aningen mer åt det lättdruckna hållet, men fortfarande en öl med äran i behåll. Bryggs av St. George Brewery i Addis Ababa.

St George
Den mest lättdruckna av ölen jag testade, stack inte ut i någon riktning. Trots detta varken vattnig eller övermåttan tråkig, vilket jag ofta tycker lättdruckna öl är. Inte helt oväntat bryggs det av St George Brewery.

Bati
En rätt medelmåttig men ändå schysst lager, med en hyfsad efterbeska, från St. George Brewery.

Meta beer
En aning mörkare och lite kraftigare öl, med en rik, närmast fruktig smak. Lätt beska. Bryggs av Harar brewery, som underhållande nog är placerat i den muslimska staden Harar, enligt uppgift världens fjärde heligaste muslimska stad.

Hakim Stout
En habil stout efter engelsk modell. Av den knäckiga, lite söta modellen, snarare än torra saker åt guinness-hållet. Även detta en produkt från Harar brewery.

Har inte uppgifter om alkoholstyrka, men samtliga öl landade mellan 4.2 och 5 volymprocent, dvs högst rimliga styrkor – aldrig tal om någon spritsmak. Inhemsk bärs nummer sju, Bedele, fick jag inte tillfälle att testa. På den alkoholfria fronten har vi Harar sofi, en root beer-liknande skapelse som påminner en del om hakim stout, men även om svagdricka och utspädd cola. Kort sagt, ingen större upplevelse – men sen är jag förvisso inget större fan av root beer.