Weihenstephaner Hefe Alkoholfrei

av zonk

Om man är en vända på gamla stan i ett eller annat ärende är det lätt att trilla in på Zumen, som har blivit lite av en kvarterskrog för avd Bromma, och sämre kan man ju ha det. De dagar det inte blir en rököl så ligger det ju nära till hands med en veteöl, och där erbjuds ju ett alkoholfritt alternativ från Bayerische Staatsbrauerei Weihenstephan. Ingen ska säga att jag är någon veteöls-fanatisker, eller någon tillskyndare av tysk öl, men efter en del helt klart njutbara upplevelser så är jag likväl öppen för att pröva på. Veteöl kan säkert vara på många sätt, men jag associerar den otvetydigt med något lite krämigare, ibland banan-anstruket, kanske lite citrus nånstans, ja en lite knepig men intressant öl helt enkelt. Våra bayerska vänner levererar dock något som bara kan beskrivas som en fyrkantig tysk öl med en kvadratisk maltighet, d:o beska, och någon hint av något jästigt någonstans i bakgrunden. Jag ska inte sitta här och säga att det är dåligt, det fungerar bra till mat eller samkväm, men det är inte så överdrivet spännande. Kanske vilseleder mina minnen och Maisels mig, men jag trodde nog jag skulle bli lite mer fascinerad, om än inte komma hela vägen till banana-weisse-land.

Tre geometriska ting av fem möjliga. Finns t.ex. på Zumen, för typ 50-75 kr eller så, det finns inte på menyn, och minnet sviker mig.

Muttley & Jack’s Daterra Sweet

av zonk

Daterra Sweet är ett kaffe som börjar milt, med en arom av mjölkchoklad, men som sedan sveper iväg långt bort, med dofter av tropisk trädgård, villfarelser och gröna berg. Daterra Sweet talar med dig om röd jord, damm, krokiga hus under sneda träd där skalbaggar girigt suger nektar från små blekgula blommor och syrsor svirrar. Daterra Sweet är ett kaffe du dricker istället för att resa, när världen bortom hemmets hörn ter sig avlägsen och oåtkomlig, när det känns som en livstid sedan du satte foten på en annan kontinent, när du blåser dammet från en svartvit reseskildring någonstans i dina hyllor. Trots alla dessa chimärer och hägringar är Daterra Sweet ett påtagligt och handfast, runt, rejält och mustigt kaffe med en fin beska. Det passar för dagar när de lockar och kallar från kulisserna, de främmande och uppfriskande nya tingen, dofterna och smakerna man inte träffat tidigare, men som talar till något djupt i ens sinne.

Fyra och ett halvt avlägset ting av fem möjliga. 139 kr för 250 g, Muttley & Jack’s.

KFC

av zonk

Det finns saker man vill testa mest för att man hört talas om dem så förbaskat många gånger. KFC var en av dem för mig, men nu är dådet gjort. Efter svettiga minuter borta vid Bromma Blocks var jag stolt ägare till en bytta med 5 bitar original recipe och en pommes. Kundtrycket var högt och kön till drive in avskräckte, kanske på grund av att en av våra mindre seriösa kollegor skrivit upp maten. Men till slut fick man sin beställning och en trafikfarlig bilfärd senare var det dags att avsmaka dessa legendariska högtrycks-friterade kycklingbitar med hemliga kryddor, och jag får säga att jag blev positivt överraskad – det var faktiskt helt ok. Att stöta på något som faktiskt är igenkännligt som bitar av ett riktigt djur på en snabbmatsrestaurang känns även detta lite unikt, med McRibs i oefterhärmligt men kanske inte precis positivt minne. Det ska dock inte sägas vara någon fantastisk kyckling, och de tjockare bitarna var heller inte lika saftiga, men nog var det intressant att ha prövat – en gång i varje fall. Jag grämer mig dock över att jag i stressen och pressen vid skärm-beställningen – ni vet, den där som hotar en med pistol om man inte vill beställa en meny – missat att få med mig någon coleslaw, som jag har hört är något av deras bättre. Jag är dock osäker på om de ens har den, om de inte vill kalla den dip (och det vore väl att överdriva), de hade t.ex. inte potatismos som tillbehör, bara pommes. Nåväl. En dag får man kanske ta reda på hur det ligger till, men det känns inte som någon överdriven brådska.

Tre överhettade tryckkokare olja av fem möjliga. 119 kr för fem bitar och en liten pommes (läsk hade jag hemma, och snabbmats-läskmuggar hade nog legat pyrt till som jag kör när jag är hungrig och har varm mat i bilen).

Muttley & Jack’s Mahembe #2

av zonk

Jakten på ett riktigt förbaskat trevligt kaffe i koppen kan ta sig många former. Ibland vill ju suget annorlunda, men ofta ger jag mig på en kopp färskmalt, gärna single source. Häromsistens tipsade vår vän Robin om en trevlig handlare som hade intet mindre än Yirgacheffe i sortimentet, och som detta länge varit lite av en guldstandard och husgud, blev steget från ord till handling relativt kort. Viss förvåning infann sig dock när paketet öppnades: häri fanns en provpaket med sex sorters single source, istället för två rejäla paket Yirgacheffe. Efter kontakt med Muttley & Jacks blev dock lösningen att en laddning av de saknade sorterna kom ett par dagar senare, utan knussel. Så plötsligen stod man där med 600 gram kaffe av bättre halt, utan ytterligare omkostnad. Sämre missförstånd kan man helt klart råka ut för!

Exakt varför det blev Mahembe #2 som öppnades först är kanske inte glasklart. Jag  tror jag gillade färgen på paketen. Hursom var det inget dåligt val, det är ett mycket trevligt kaffe. Möjligen något överraskande starka drag av mörka bär – kaffe är ju förvisso ett mörkt bär, men man brukar inte tänka på vinbär eller björnbär trots detta. Till detta kommer på ett inte oangenämt sätt toner av mörkare choklad. Nu låter detta kanske knappt alls som kaffe, men det är dessutom väldigt otvetydigt en god kopp kaffe!

Tre komma åttiotre koppar av fem möjliga. 149 kr för 250g, Muttley and Jack’s.

Boylan Birch Beer

av zonk

Det är farligt med youtube. Jag satt och tittade på en man med en charmig kanadensisk accent som höll på att återskapa en 1800-tals-läsk, och rätt var det var så hade jag med mig en flaska av någon slags läskartad dryck hem från City Gross Bromma. Nåväl. Man kan dricka sämre till en lökig amerikansk 80-tals-rulle och en påse ostbågar, tänker jag. Som flaskan stolt proklamerar är det ju dessutom rörsocker, inte den ohemult onyttiga high fructose corn syrup, så då är det ju nästan nyttigt dessutom. Nästan. Vi hoppar över alla kalkyleringar av antal kalorier och bara dricker vår björköl. Ja. Det är ju inte öl i någon egentlig mening, det här: ingen jäst är involverad och ingen bryggning av något slag, det är läsk med diverse essenser från naturen. Kanske är namnet en historisk artefakt, från tider då det (likt brydgen i länken ovan) faktiskt var bryggning det var fråga om. Hursomhelst. Här sitter man och undrar hur björk egentligen smakar, och jag får erkänna att jag blir svaret skyldig. Hursomhelst tror jag inte den smakar pepparmynta, då hade den inte fått vara ifred från godismakare och andra med smak på livets essentiella oljor, och om man kort skulle beskriva Boylans Birch Beer så vore det just pepparmynta, vilket också är en tongivande ingrediens. Cola med stark och tydlig smak av pepparmynta, och en lite speciell arom av sirap med lite hintar av kallt kaffe någonstans i periferin. Och det är väl inte dåligt, även om det inte precis var det jag letade efter. Det gick helt klart ner, men det är osäkert om det blir några fler flaskor.

3 Cronk av 5 möjliga. Finns i dagligvaruhandeln om man har tur eller bor i USA.

Eriksberg Sommarskörd alkoholfri

av zonk

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig från Eriksbergs sommarskörd på nedsatt pris, men inte var det en vagt dimmig IPA av tropisk frukt-snitt. Visst drar doften åt multivitaminjuice, visst är det lite tunt i andra halvlek, men det är ändå sådär lättdrucket och runt och trevligt, utan att vara direkt sött. Det är väl helt enkelt en ganska vettig alkofri sommaröl, om än inte något platonskt ideal. För en som inte tror på det här med att man måste dricka lättsam öl i solen, kan jag ändå tänka mig att det kan funka med något som inte är för mörkt eller intensivt. Det låter som en självmotsägelse men jag håller det för motsatsen: det är skillnaden mellan att dricka något hyfsat humligt i solen och att ta en Corona. Så, då är det sagt. Jag hoppas det gjorde det intryck det borde.

Tre och en halv tropisk frukt av fem möjliga. 9:90 kr på City Gross Bromma.

Warsteiner Fresh alkoholfri

av zonk

Urvalet alkoholfria öl är inte alltid gigantiskt, och på den något välsuttna sportbar vars uteservering vi framåt kvällen kom att hemsöka, var sortimentet enkelt att ta ställning till: det fanns en sort, och det var Warsteiner Fresh. Efter att tidigare ha blivit positivt överraskad av alkoholfri Warsteiner – den gången dock utan någon drastiskt blå etikett som utropade “fresh” som om det vore en varning – så tog jag tillfället i akt och beställde en. Jag ska inte säga att jag blev vare sig helt besviken eller nöjd: Warsteiner fresh är en ganska typisk ljus alkoholfri öl, en osammanhängande bukett syrliga, fruktiga, vagt beska och maltiga toner, som drar åt alla möjliga håll, och inte riktigt leder tankarna till öl. Samtidigt är det såpass mycket av ett simulacrum att man dricker den utan vidare, den kan passera utan större åtbörder och föranleder inga ilskna eller bestörta utrop. Man hade kunnat kalla den passabel men det vore att sträcka begreppet till bristningsgränsen, nej, det finns gott om alkoholfri öl jag hellre dricker. Samtidigt försvinner den utan nämnvärda plågor ur glaset, vilket ju tar den över det verkliga bottenskiktet.

Två syrliga kommentarer av fem möjliga. Finns på mindre nogräknade sportbarer.

Bitburger Drive alkoholfri

av zonk

Ljus alkoholfri öl är inte en lätt gren, och särskilt 0.0-orna håller högst ojämn kvalitet. Bitburger Drive gör dock ett riktigt hyfsat jobb här, lätt syrlig och fyrkantig är den ändå trevlig besk och rivig, och passar fint till maten, kanske då särskilt lite mer jovialisk, lite rundare mat, mat som gillar livet och som inte lever för att uppfylla några kostcirklar, såvida de inte består av rökt korv, surkål, potatis, ost och liknande urminnes gåvor till den mänskliga dieten. Således ter den sig logisk som standard-alkoholfri på Zumen, solid om än möjligen aningen oinspirerad, även om man inte precis snyter fram en bra ljus nollnolla.

Tre fyrkanter av fem möjliga. 48 kr, Zum Franziskaner, Stockholm

 

Aecht Schlenkerla Hansla alkoholfri-ish

av zonk

Det var ett tag sen man satt med en Aecht Schlenkerla i näven, så när det bjöds en låg-alkoholig var det svårt, för att inte säga omöjligt, att inte slå till, även om den klockade in på 1.2%, inte de 0.5% eller lägre som alkoholfri öl brukar hålla – och som jag håller för ungefär så mycket som jag kan tänka mig. Så kallar tyskarna också den “alkoholarm” – dvs alkoholfattig, och inte alkoholfri. Hursom är det klassisk Schlenkerla direkt, från det ögonblick man korkar upp osar det picksalami och chark, och den läckert bruna drycken rasslar ner fort, dimmig och fin. Det är en väldigt stor och rejält matig smak, där underbara rökar seglar över tungan, torvgubbar och mossmän ger tummen upp, och beskan är fin, sträv och rejäl. Visst, med den låga alkoholen blir brygden aningen lätt, aningen vattnig, men det är en förbaskat trevlig öl trots allt, och det är en lång fin stund man sitter där med en behagfull rökighet på tungan. Exakt var den går att få tag på utöver Zum Franziskaner i Stockholm är dock oklart, men förhoppningsvis går vi mot en spridning. Mer rököl åt folket!

Fyra rökar av fem möjliga. 58 kr, Zumen, Stockholm.

Teaception

av zonk

Det var dags för möte, och det behövdes en panna starkt te. Kanske blev det lite mer te-blad än vanligt, kanske var några av dem lite smuliga. I kopp såg det ut som steget till kaffe var kortare än vanligt. Är jag på väg över teets event horizon? Blir nästa steg te-spresso? I själva verket kliver jag i välkända fotspår, och så har nog många andra gjort utan att inse det – det jag hade i koppen var inget annat än s.k. “builder’s tea”, som engelska byggjobbare njutit i årtionden, om än med en ordentlig slatt mjölk och kanske ett par teskedar socker: te bryggt ohemult starkt, te där tepåsen får åka med i koppen, te bryggt för styrka, inte för subtila nyanser. Efter en kanna builder’s ser jag var charmen ligger. Visst är det beskt, strävt och rått, men det kittlar fint i ådrorna, svetten lackar och tangentbordet glöder, dokumentationen rasslar fram i god takt. Fint så.