Riktigt äcklig sprit

Det finns mycket att säga om den sprit man dricker. Trots detta är kanske inte de flaskorna de mest intressanta. Det finns flaskor som vi köper och bär hem men sedan inte dricker eftersom vi köpt fel, tänkt fel eller helt enkelt låtit oss bli påverkade av flaskor innan vi ens kommit in i taxfreebutiken. Någonstans bland de övergivna panelhönorna i barskåpet väntar en stor berättelse på att bli berättad.

Flaskorna på bilden är två gamla vänner som jag helt förlorat kontakten med. De har gemensamt att de delar en hylla i mitt örnnäste här i Vällingby och att ingen dricker dem men de kommer från olika världar. Till vänster ser ni en flaska mycket billig kinesisk vodka. Jag köpte den 1999 i en liten jourbutik vid den himmelska fridens torg och jag tog den till ett ännu mindre korridorrum i Lund.

Flaskans resa var inte slut där. Sedan 1999 har jag släpat mitt bohag kors och tvärs över skånsk mylla, kalifornisk prärie och jämtländsk vildmark fler gånger än jag orkar räkna. Den senaste flytten skedde med linje 19 mot Hässelby strand och den stackars flaskan från Kina var med. Under all denna tid och alla dessa mil har ingen vågat dricka ur den.

Det finns förstås en lång rad goda skäl till att inte dricka ur flaskan och finkel är bara ett av dem. Med i den där jourbutiken i Beijing var en person som också bodde på den där studentkorridoren i Lund. Han köpte en liknande flaska som dracks upp med fasansfulla följder. Dessutom köpte jag själv en annan, något finare flaska. En flaska som kostade 10 kronor istället för 2 kronor, som den på bilden. Den finare flaskan är slut men jag kan ännu minnas den i mina drömmar innan jag vaknar kallsvettig på sovrumsgolvet.

Flaskan till höger har en mycket kortare historia. Jag köpte den under en dagskryssning till och från Åland förra våren. Bortsett från ett par klunkar jag tog under fotvandringen mellan färjeterminalen och Gärdets tunnelbanestation är den också helt oantastad. Det är förstås Stroh från Österrike, en vedervärdig dryck som smakar ägglikör och lut. På väg över landgången kunde jag höra mig själv säga något om att det kunde vara gott att hälla en skvätt Stroh i kvällsteet. Det hade uppenbarligen varit en alldeles för lång dag på de sju haven.

Detta är faktiskt den enda riktigt äckliga spriten jag äger för tillfället. En gång hade jag mycket mer men inte längre. Det är inte praktiskt att ha en massa flaskor som ingen dricker ur när man flyttar så ofta som jag. När jag bodde i Östersund förvarade jag ett par dussin konstiga flaskor i ett skåp ovanför kylen. I ett par medvetna försök att dräpa de riktigt gamla drakarna bland dem bjöd jag in till en serie av spritfester av buffétyp. På gästlistan stod genomgående universitetsanställda lärare och forskare vilket i det närmaste är en garanti för att ingen gratis sprit kommer att sakna uppvaktning. Trots detta tog det flera försök.

Ibland slutade försöken med att grannen under kom upp och hotade mig till livet och ibland slutade de med att gäster behövde två skidstavar för att ta sig ut i hallen. I ett inspirerat ögonblick liknade jag en gäst som druckit fyra glas absinth vid ”en dansande björn på ravefest”. Gemensamt hade försöken att de sällan ledde till att den riktigt äckliga spriten försvann.

Så jag ändrade strategi. Jag började ta med flaskor när jag var hembjuden till folk.

”Hej, jag tog med en flaska slovakisk örtlikör”.

Flaska för flaska kom jag längre in i skåpet och när de var slut packade jag ihop och flyttade till Malmö.

Idag bor jag i Vällingby men jag äger bara två flaskor riktigt äcklig sprit. Hur allvarligt ska man ta Stockholm? Är det dags att skaffa fler?

Liknande inlägg:

Publicerat i Okategoriserad och taggad , , , , , , , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Lämna Trackback.

19 Responses to Riktigt äcklig sprit

  1. Kalle säger:

    Flaskan till höger är en riktig godbit. Vill du ha äcklig finsprit så satsa på genever eller obstler.

  2. Kalle säger:

    Jag vill också passa på att protestera mot att en bugg i kommentarsmjukvaran (”du har nog redan skrivit det här”) tvingade mig att lägga föregående kommentar från Microsofts förhatliga interwebbläsare, Interblog Explorer. :-(

  3. Johan säger:

    Jag beklagar vad som måste ha varit en traumatisk upplevelse. Tyvärr är det dock du som har fel angående genevern, men det tror jag vi har pratat om tidigare.

  4. Jonas säger:

    Själv gillar jag att det stod ”Jonas gillar Riktigt äcklig sprit” på facebook. Var detta en så kallad facebook-kupp Johan?

  5. Johan säger:

    Hahaha, nej men nu fick jag ett par uppslag. Jag brukar, numer, inte ”gilla” mina inlägg eftersom det känns lite förmätet. Därför blir det ganska lagom många gillanden. I ditt fall kan det dock framstå på facebook som om du gått med i någon sorts sekt som heter gödsvinet.

  6. e säger:

    Å, det mordhotet kommer jag ihåg! Jag vill också minnas många, många, många lime på ett köksbord täckt av blandade sorters utspilld äckelsprit. Det var tider det!

  7. Ewa säger:

    Hahaha! Jag kan också minnas resultatet av den stora mängden lime blandad med äckelsprit. Och hur E deklarerade att det minsann var jättegott!! trots att det var i princip odrickbart. Minns också att jag dagen efter den festen blev möhippad. Otroligt spännande att väckas av alkoholbeväpnade vänner klockan nio morgonen efter en spritbuffé.

  8. Johan säger:

    Jag tror att detta är flera olika spritbuffé-tillfällen, det där med hotet hade att göra med allsång och Proclaimers ”500 miles”. Det var en after work som landade hos mig. Tillfället då någon kom på idéen att pressa samtliga 8 lime i samma glas tror jag kan ha varit min 30 års/slutseminariumsfest i augusti 2007. Minns det där med möhippan också, alla vi som kände till det (den blivande maken skvallrade) gick runt och hånlog hela kvällen. De olika skivorna flyter ihop men, hur som helst, de var alla roliga.

  9. Jon säger:

    Det är alldelse för lite spritbuféer nu för tiden. Länge leve spritbuféen!

  10. Fredrik säger:

    Det var väldigt roligt Johan, men det enda jag minns är Proclaimers.

  11. Fläderblom säger:

    Det finns tre fantastiska och väl beprövade medel för att göra den allra fulaste fulsprit drickbar: johannesört, myskgräs (zubrowka) och malört. De två förstnämnda tar bort finkelsmak ur dålig vodka, dålig grappa, dålig tequila och liknande. Är bismakerna av andra slag tar man till malörten. Det kan nog bli en drickbar besk även av Stroh-rommen.

  12. Robin säger:

    1993 var tydligen det sista året som Nobelstiftelsen bjöd på buffé:
    http://nobelprize.org/nobel_prizes/award_ceremonies/banquet/menus/menu-1993.html

    BUFFET
    Absolut Vodka
    Hennessy V.S.O.P Privilège
    Petite Liqueur par Moët & Chandon
    Johnnie Walker Red & Black Label
    Bacardi Rum
    Gordon´s Gin
    Campari
    Boissio

  13. Johan säger:

    Herregud, en del häller tydligen i sig vad som helst.

  14. Ola säger:

    Det var inte en dåligt svennig groggbuffé – trodde faktiskt bättre om Nobelstiftelsen.

  15. Lew säger:

    Håller med Ola, märkligt skämmig sprit!

  16. Robin säger:

    Lågkonjunkturen speglar sig i drycken..

  17. Lars Tiden säger:

    Hejsan Lakritsmannen här

    En riktigt äcklig sprit är Svarta Döden från Island.

  18. Johan säger:

    Hej Lakritsmannen, kul att du hittat hit! Nu måste jag tänka efter vad jag kan ha skrivit för åtalbara saker om dig :-)

    Jag är beredd att hålla med dig om svarta döden, även om den inte är så olik ”vanlig” kryddad sprit så som Skåne.

  19. Lew säger:

    Svarta Döden är en helt ypperligt kryddad sprit. Dock kan jag tänka mig att man mår betydligt sämre än vanligt om man överkonsumerar (då den inte görs med Reimersholms ‘finkelfria’ metod).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.