Det var sent förra veckan som Mejeri-Robin lät mig veta att han kommit i besittning av en låda innehållande någon sorts fossil. Det visade sig vara ostron vilket i några delar av världen anses vara ett livsmedel. Med det som utgångspunkt gjorde vi upp om att tillsammans försöka göra slut på dessa slemma molusker genom att sluka dem hela och levande. Det skulle visa sig vara ett företag som inte saknade utmaningar.
Den första utmaningen bestod förstås i att öppna dem. Ett kraftigt skal kräver ett kraftigt blad och det var så bajonetten på bilden kom att plockas fram ur den nedersta kökslådan. Jag vet inte riktigt hur den hamnade där men jag antar att den kan visa sig ovärderlig om köket någonsin skullle invaderas av röda armén.
Jag roade mig faktiskt med att göra en sökning på internet för att få en bättre uppfattning om var den kom ifrån. Tydligen finns det sidor på internet för personer som har en lätt oroväckande expertis på området vapen, inte minst vapen från den tyska nazi-perioden, som bajonetten på bilden. Bortsett från mycket kunskap om vapen skänker dessa sidor en påtaglig lust att dricka sig full och/eller ta en lång dusch.
Vapnet är en bajonett av typ Carl Eickhorn som tillverkades i Solingen i Nordrhein-Westfalen mellan 1934-37, för det tyska infanteriets mauser modell K98. Nu vet vi det och det räcker så.
Oavsett redskapets många positiva egenskaper vid bruk i överfall av små, centraleuropeiska länder så var det inte mycket till en ostronöppnare. Efter ett par stickande rörelser som kom närmare att dödligt såra mig och människor i min närhet än ostronet pensionerade vi det gamla krigsförbrytarredskapet.
Samtliga 14 molusker fick till sist kapitulera inför en gammal men pålitlig, svensk morakniv.
Den andra utmaningen består förstås i att äta dem. Jag är inte ens säker på att “äta” är verbet jag söker. “Dricka” borde likaledes kunna användas, liksom ett par andra ord vanligtvis hemmahörande i djurriket.
Hur ska jag beskriva smaken för den som själv aldrig sörplat i sig innehållet i små stenar som växer i havet? Jag tror inte att det låter sig göras. Visst kan man hänvisa till smaken hos en mussla som inte haft förmånen att koka i vitt vin men om det vägleder någon så har nog denna någon faktiskt ätit ett ostron eller något tillräckligt nära för att räknas som ett.
Därför kan jag bara rekommendera till var och en att skaffa sig en egen låda och testa. Ostron är nyttiga och kan ätas alla dagar i veckan. De innehåller ditt totala behov av zink, selen, magnesium, kadmium och geranium. Dessutom är de näst efter årsskiften den bästa ursäkten för att dricka champagne.
Se upp för E Coli och tyska stickvapen.
Såhär års är det många som efter julens extravaganser finner för gott att klä sig i säck och aska, pina sig på springbandet och äta quinoa spätt med sågspån. Vi på Gödsvinet vet bättre än att utsätta oss för sådant. Efter en anstormning är det istället själen som behöver lite vård och omtanke, och den hittar vi på Fiskboden i Lomma. Fiskboden har en enkel för att inte säga sparsmakad inredning, med utsikt över fiskargubbar som halar upp dagens färska från båtarna.
Maten, däremot, är gudomlig, och då pratar jag såklart om den varmrökta laxen med romsås, räkor och potatis. Det säljs andra rätter men jag har sedan mina dagar som doktorand runt knuten (på SLU i Alnarp) varit den varmrökta laxen trogen. Den är fyllig, rik och alldeles, alldeles underbar, och ackompanjeras fint av såsen och det andra. Man sätter sig ner hungrig och straxt ler reptilhjärnan med alla sextiosju huggtänder, det är enkelt, och det är vackert. Lax är den ädlaste av alla fiskar och måtte mattanterna ta varje person som säger annorlunda!
Fyra och en halv reptil av fem möjliga. 159 kr exkl dricka. Fullständiga rättigheter vilket gör någon nytta för de som kommer till fots.
