Kenya

Muttley & Jack’s AA Kariru Kirinyaga

av zonk

Det är svårt att sluta testa fler sorters kaffe från Muttley & Jack’s. Hittills har de bara bjudit på ljuva bönor, och varför inte fortsätta denna vandring genom det svarta guldets marker om man nu ändå dricker kaffe? Varför hålla mot sin djupa instinkt att nörda ner sig och pröva sig fram? Jag har inget svar, men jag har en tendens att ansamla fler sorters te och kaffe kontinuerligt, så mycket är säkert. Så medan jag får mig ytterligare en dos livgivande koffein avsmakar jag alltså dessa bönor från Kenya. Det är ett ganska speciellt kaffe, redan i doften av brända småkakor och dyr choklad, och smaken är syrlig, besk, och bärig, med en rejäl, tung efterklang av kakao långt bak på tungroten. Det är långt från mina go to-kaffesorter, men det är inte dumt. Jag är inte säker på att jag kommer köpa bönorna igen, men det är en trevlig utflykt lite i utkanterna av hur jag tycker kaffe ska smaka. Allt detta kan låta som ett fördömande med vagt beröm, men jag vill inte säga att det är ett dåligt kaffe, absolut inte. Bara lite speciellt.

3.5 udda naturer av 5 möjliga. 159 kr för 250g, Muttley & Jack’s.

Kangaita Kenya Pekoe

av zonk

Vid en spatsertur i Lund märkte vi till vår förskräckelse att vår lokala favorit Patisseriet hade sommarstängt för renovering. Dessbättre fanns en lösning vägg i vägg, i det pedagogiskt namngivna cafét “Love Coffee“, som tydligen hängt omkring och rostat sitt eget sedan 2009. Namnet till trots serverade de faktiskt även te, och vi satt strax på deras pittoreska lilla innergård med en kopp och en kanelbulle. Som långvarig på Lunds gator är det alltid med en liten triumfatorisk känsla man äntrar ännu en innergård – aha! Ännu en liten dold del av staden som man sett. Det är som ett slags frimärkssamlande, det här med att leta upp nya hörn och skrymslen i den stad man bor i, och med en stad som Lund får man helt enkelt jobba lite hårdare för att hitta platser man inte redan sett.

För den som ville ha en kopp svart te som inte är Earl Grey är Love Coffees meny pedagogiskt enkel och kort; man får helt enkelt ta sig en kopp Kangaita, ett pekoe-te från Kenya. Det är dock inte så dumt ändå: det är ett mycket trevligt te, sött, runt och maltigt, nästan lite åt det karamelliserade, med en doft av kardemumma. Detta balanseras med en skruvad, lite rund och bärig syra, till en väldigt trevlig kopp te som passar alldeles utmärkt till en kanelbulle. Det är dessutom ett te där man inte omedelbart tänker “English breakfast!” och bara det är ju trevligt. Hittills har det blivit en liten kanna Kangaita två gånger, och det kan nog hålla ett flertal gånger till. Inte alls dumt, med andra ord!

Tre och en halv kanelsnäcka av fem möjliga. Typ sjuttio kronor, bullen inkluderat.

Golden Kenya

av zonk

Jag ska villigt erkänna att Kenya inte ens fanns på min karta över teproducenter, kanske är de inte lika namnkunniga som en del av de gamla rävarna. Faktum är dock att Kenya producerar en hel del te – bara Kina och Indien producerar mer. Det mesta blir det CTC av (crush, tear, curl = typiskt tepåse-te), men en del skördas och bereds som helblads-te. En av dessa varianter har hittat till Sibyllans i Stockholm, och det var där vi gjorde dess bekantskap.

De torra löven har bara en hint av rökighet, medan de våta drar lite vagt åt läder, kokta grönsaker och malt. Teet har en rund, maltig doft, nästan lite brödig, och smaken är helt klart åt breakfast-hållet, fast aningen tunnare och beskare, utan den rondör som brukar utmärka sådant te. Nej det här var inget speciellt kul te – även om det inte var något fel på det, är det inte något man kommer ihåg. Likväl är det på inget sätt dåligt, koppen tog slut ganska fort och det känns definitivt te i munnen och i kroppen.

Tre knappa telöv av fem möjliga. 69 kr/hg på Sibyllans.