Den drickande människan

Det finns många skäl till att äta och dricka och överleva är inte det enda. Jag snubblade på en förklaring hos den franska författaren Georges Bataillie. Han menar att man dricker exempelvis en flaska öl inte för att den är viktig för vår fortlevnad utan för att den är helt oviktig.

Människan är i likhet med alla djur resultatet av en lång tids evolution. Evolutionen har premierat samarbete i sociala strukturer men också ett visst mått av själviskhet. På samma sätt som en ekorre samlar nötter för vintern så är människan i det närmaste predestinerad att bygga samhällen och skapa nyttor åt sig själv, sina närmaste och ett vidare socialt sammanhang som i förlängningen betalar tillbaka i form av skydd eller omsorg.

Människan är begåvad med en stor hjärna och ett förstånd att inse vad som är viktigt för överlevnaden. Detta är sant även för andra djur. Det som skiljer människan från dessa är en större självmedvetenhet.

När en knegare tar sina surt förvärvade pengar och köper en öl så begår han eller hon en irrationell handling. Evolutionen säger oss att resurser skall användas sparsamt och till nödvändiga ändamål. När man köper en öl så frångår man denna princip.

Bataille menar att glaset innebär ett avsteg från den nödvändiga som är nödvändigt. Genom att göra något helt onödigt för egen skull blir drickaren medveten om sin egen person utanför rollen som nyttig samhällsmedborgare. I hans ord blir vinet ”suveränitetens essens” och medan det dricks i opposition mot allt som är rätt och rimligt så skänks drickaren en känsla av att världen står till förfogande för honom eller henne och inte bara tvärtom som till vardags.

Den onödiga alkoholen blir därmed viktig, den fyller en funktion för den individkänsla som evolutionen också skänkt oss. Naturligtvis är det inte bara alkohol som kan fylla denna funktion. Samma resonemang har använts för att för att förklara erotik utan fortplantning.

Med tanke på vilken omsorg Bataille själv lade ner på att dricka och besöka prostituerade så kan man misstänka att han hade all anledning att rationalisera sitt beteende. Man kan förstås också hävda att han visste vad han talade om.

Summer Sun Hoppy Golden Ale (1673)

Detta måste vara en av de godaste folkölen på hela systembolaget. Det är, för att använda en sliten liknelse, lite som att vara den längsta av de sju dvärgarna. Ja den är alkoholsvag men det är ändå ingen bortkastad ansträngning att riva av denna kapsyl med hjälp av eggen på en lånad kniv. Summer Sun är en öl som går att dricka. Det är egentligen det bästa man kan säga om en öl.  

Visst har den humle men är den verkligen så särskilt påtaglig? Jämfört med exempelvis Oppigårds Summer Twist är den mycket blygsam och det gäller för övrigt smaken i sin helhet.

Summer Sun kommer från Skottland. Jag vet inte vad det betyder men det kändes som om det borde nämnas. Den kanske är särskilt maltig? Nej, det är den inte.

Summer Sun Hoppy Golden Ale är en öl. Den är ganska god. Ok? 24,90 kronor på systembolaget, nummer 1673 i katalogen.

Tre arga skottar av fem möjliga

Oppigårds Summer Twist (11415)

Ja, jag vet. Det är dags nu. Det är dags för den stora Oppigårdssågningen. Varenda cell i min kropp längtar efter den. För varje hyllning, varje superlativ och varje vän som ”gillar” Oppigård på Facebook så blir lockelsen större. Det måste ske snart, det går inte att hålla emot. Men jag kan inte, inte nu. Oppigårds Summer Twist är osågbar.

Därmed inte sagt att det är en fantastisk öl. Men det är en fantastisk öl. Fan också. Oppigård Summer Twist är en humlefrisk ale med en rik smak som tål att fundera på. Det mest negativa jag har att säga om den är att den närmar sig den hemska progressiva ölen som vi alla vet lurar runt knuten. Den är dock inte riktigt där. Typiskt. Naturligtvis kan jag anföra min standardkritik mot beska och maltiga öl, den om att man inte kan dricka tio utan att känna sig konstig. När jag tänker på det så skulle man nog kunna dricka tio sådana här. Helvete.

Ja Oppigård Summer Twist är ännu en god jävla öl från Oppigård. Men var lugna, min dag kommer. Ett litet felsteg och jag är där med sågen. Det är inget hot. Jo förresten, det är ett hot. 25,90 kronor på systembolaget, nummer 11415 i katalogen

Fyra besvikelser av fem möjliga

Det handlar om att överleva, och att göra det med stil.

Idag inträffar ytterligare en i raden av högtider för dataspelsentusiaster. Idag släpps Red Dead Redemption.

Det är välrenommerade studion Rockstar, sedan tidigare känd för bland annat Grand Theft Auto, som står bakom spelet. Det finns en viss hajp redan, och det har all möjlighet att slå ordentligt.

Vampyrtrenden som började för ett fåtal år sedan är vi hjärtligt trötta på och jag tror att cowboytrenden är nästa grej. True blood och Vampire diaries känns sådär lagom fräscht numera, meden serierna med westerninfluenser börjar dyka upp. Till exempel Justified, med tydliga spår av cowboyattityd.

Kille med koll på mode

Cowboytrenden har försökt komma tillbaka ett tag, inte minst med hjälp av Brokeback Mountain, men först nu är världen mogen. Först nu när den gröna vågen sköljt över oss kan vi gnugga ögonen fria från kvistar och näver och se hur vi kan förhålla oss till naturen på ett moget sätt.

Vampyrtrenden kan tyckas ha haft dålig direktkoppling till mat. Möjligtvis skulle man kunna dra någon långsökt parallell mellan senaste tidens vurm för inälvsmat och köttätande zombies, men tänker man ett steg längre än så kan det faktiskt finnas en koppling. Zombies och vampyrer är en flirt med vårt djuriska ursprung hos moder jord, och det har sin tydliga relevans i den jordnära attityden i grönsakslådor och restauranger som serverar årstidens rotfrukter med rå oxnjure. Nästa steg är att ta den här jordnära trenden ett steg till. Det handlar om att överleva, och att göra det med stil.

Bacon på burk

Konservburkar får ett uppsving. Mat som känns naturnära, men utan att kräva mycket av sin tillagare kommer att bli populärt. Ingen hade egentligen någonsin tid för långkok och svåra rotfrukter, även om det var högsta mode. Bacon, bönor, ägg, korv och torkat kött, rejäl mat som man blir mätt på och som inte kräver kylskåp. Campbells soppor, jordnötssmör och annan kulinarisk americana kommer igen. Konserverna blir designade till målgruppen ”folk med trasiga jeans” och de kommer att fokusera på att vara utan tillsatser som ett spår av dagens antitillsatstrend.

Vin är ute. Möjligtvis är det ok med billigt rödvin man dricker direkt ur renseln. Nya ölsorter kommer som passar bra att dricka vid en lägereld, dvs halvljumna. Den goda ölen är här för att stanna, och jag tror inte på någon återgång till Bud, snarare kommer vi få se en explosion av innovationer inom ölbranschen härnäst. Bourbon, om det nånsin varit ute, kommer med full fart. Inom bara några år kommer systemet ha lika bra utbud av bourbon som de idag har av single malts.

Gore-tex har sett sin sista storhetstid. Skaljackorna för fyra tusen kronor som varje människa äger idag är hopplöst ute imorgon. Nu gäller läderboots, läderjacka och snusnäsduk, och alla människor kommer att börja använda hölster och sadelväskor istället för sina haglöfsryggsäckar. Jeans är återigen den bästa vildmarksbyxan. Vi har redan sett jeansjackans och jeansskjortans återkomst i vårmodet.

Tyvärr kommer väl detta också tjatas till leda, och sura ungdomsföljetånger kommer att förstöra tjusningen med denna vackra estetik. Men tills dess är jag nöjd med att vi rider en ljus framtid till mötes. Jag skrockar förnöjt åt mina nyinköpta läderkängor och westernskjortor och jag ler ett stort dollargrin när jag tänker på att jag äger aktier i Jack Daniels. Så snart jag kommer hem ska jag kila ner till dataspelbutiken på hörnet och omfamna vårt nya mode på ytterligare en front.

Till nästa gång, so long.

Brouwerij de Molen på Bishops i Malmö

En vän tipsade mig om att Bishops Arms i Malmö har Brouwerij de Molen-vecka nu. Detta är något man måste veta, eller känna på sig, då deras nyheter sällan tar sig in på deras egen sida över nyheter.

Om någon mot förmodan inte vet vad Brouwerij de Molen är så är det ett bryggeri i Holland som jag hajpade för några inlägg sedan.

Jag vet inte exakt vad de erbjuder på Bishops, men jag ska dit imorgon och avnjuta några smakprov. Då får vi se om bryggeriet verkligen är bra eller om mitt omdöme bara var grumlat efter närmare 50 olika smakprover sist.

Konserveringsmedel är kvalité

När jag idag som vanligt vandrade omkring på Folkungagatan kring lunchtid på jakt efter något att äta bestämde jag mig för att också passa på att handla hem lite saker till livet efter kontorstid. Att utsätta mig för rovgirig exploatering från en Ica-handlare är ett nöje som jag unnar mig blott en gång om dagen.

Så jag gick till Ica. Ett problem uppstod när jag kom på att jag behövde pålägg som skulle klara av att vänta ett par timmar på mitt kontor innan det fördes till den sista vilan i mitt kylskåps isiga famn. Åtminstone trodde jag det var ett problem.

I själva verket fanns det en rad alternativ bland de icke kylberoende påläggen. Exempelvis fanns ett brett sortimente av smältost på tub. Jag kom att tänka på en före detta kollegas drömska hågkomster från när denna smältost introducerades någon gång på 1970-talet. Enligt honom gjorde den kylskåpsfria räkosten underverk för fjällvandringar och långa fisketurer i Norrlands inland.

Ändå passerade jag hyllan med smältost och sökte lyckan bland det torkade köttet. Sådant finns i en mängd variationer till och med i en högst ordinär Ica-butik i centrala Stockholm.

En plötsligt insikt fick mig dock att välja det enda riktigt realistiska alternativet. Min vurm för eurokitschen tog överhanden och jag vandrade ut på Folkungagatan igen med ett litet osthjul klätt i papp med en zenbuddistiskt leende kossa på.

Den leende kossans små ostar kräver inte kylförvaring vilket är en kvalité som lyfter dem långt över känsligare konkurrenter. Dessutom är de enligt wikipedia i England betraktade som ett nyttiga mellanmål för barn. Låt vara att en friterad snickers också betraktas som ett nyttigt mellanmål för barn i England.

En mjukost som inte behöver kylas? Det måste vara onaturligt? Ja, det hoppas jag verkligen. Naturligt vore att bo en jordkula och att äta råa rovor och djur med nedsatta kroppsfunktioner. Genom många tusen år av utveckling har vi dock kommit förbi det och skapat små ostar med svamp, gräslök, skink och paprikasmak som håller för några timmar på ett kontor med söderfönster. Ska vi skämmas för det?

Utveckling är skamligt för dem som har råd att bortse från den men jag väljer att bortse från dem istället. Vad är utveckling? Utveckling är när de som har det sämst får det kontinuerligt bättre och i livsmedelsbranschen är det en historia som skrivs med e-koder.  

E-koder ser inte så roliga ut. Det kan jag hålla med om. På min paket La vache qui rit finns det en hel rad. Allt de gör är att skänka en trevlig konsistens till osten och att förstärka smaken. Konsistens och smak är två saker som ständigt måste stärkas.

 Personligen hade jag inte blivit avskräckt ens av en rejäl dos E 666, det enda heltäckande skyddet mot uttorkning, ytmögel och frikyrklighet.

Är det någon som känner för ett parti e-bingo? Vi trycker upp bingobrickor med slumpvis inskrivna e-koder. Sedan drar vi ut och handlar, den som först får bingo får sina varor betalda av den andre.

Nu, många timmar efter mitt besök i affären, sitter jag vid ett gängligt köksbord i en eländig del av Norrmalm. I mitt sällskap befinner sig en leende kossa och ingen av oss är på väg någonstans. Vi har många, många månader på oss att avsluta vår relation.

Se Vällingby stå i lågor

En trevlig överraskning med min nya lägenhet ute i västerort var balkongen på bilden. Det är egentligen ingen balkong, det är snarare någon sorts helikopterplattform 13 våningar upp i luften. Det är balkongräcke i två av fyra väderstreck och inget utom himmel uppåt. När jag steg ut på det putsade betonggolvet för första gången idag slogs jag av en enda tanke: GRILLA!

Satan i gatan vad det ska grillas här uppe! Jag tänker äta dagens samtliga mål kremerade. Kan man grilla allt? Snart vet vi för jag tänker tända en eld som aldrig falnar. Det nybyggda punkthuset kommer att se ut som fyren i Alexandria. När jag drar igång grillen kommer de att få stänga ner flygtrafiken på Island.

Titta vi twittrar!

Vid gud jag tror vi twittrar! Jag har ingen aning om hur det har gått till men jag misstänker att det har något att göra med Jonas eftersom han faktiskt kan något om IT. Jag vet inte heller vem som skriver meddelandena men jag misstänker att det är Nils eftersom han faktiskt kan laga mat. Kanske kommer det att höras twitter även från våra resterande skribenter. Personligen har jag ett problem med begränsningen av antal tecken.

Twittersvinet håller till i vänstermarginalen på sidan där de fem senaste meddelandena syns. Hur låter det när ett svin kvittrar? Jag föreställer mig det lite som Ozzy Osbornes senaste skiva.

Grolsch premium lager (1640)

Det fanns en tid då jag refererade till Grolsch med namnet ”Rolf” men ingen förstod vad jag menade så jag slutade. Jag och Rolf har en lång historia ihop så det var bara naturligt att vi slängde titlarna och gav varandra smeknamn.

Under flera år tjänstgjorde Rolf som min standardöl och det är en krävande position. I förorden till min doktorsavhandling nämner jag de ”10 000 koppar kaffe” som jag drack under skrivprocessen men där kunde lika gärna stå något om Rolf. Det var Rolf som fanns där på kvällen när jag var tömd på vetenskap och i behov av livsande ur en grön flaska. Det var Rolf som sköljde ner en svårsmält tillvaro i Norrlands inland och det var Rolf som ordnade festen till dess ära.

Rolf är en riktig arbetshäst.

Det är en enkel men robust öl som är frisk och sträv på ett sätt som en standardöl måste vara. Den är besk men inte beskare än att man kan dricka fyra bara för att man har ett blogginlägg att skriva.

Jag minns inte var jag träffade Rolf för första gången men det var på Grolschbryggeriet i Enschede som vi kom att slå följe. Jag var där på ett studiebesök och den upphöjda enkelheten i ekvationen malt, humle och jäst fascinerade mig. Vägen genom den industriella anläggningen tog lång tid och lagom till provsmakningen i slutet av rundturen hade jag bestämt mig för att satsa på Rolf.

Vi har gått skilda vägar nu men vi möts fortfarande ibland. En enkel men stark karaktär förlorar aldrig sin styrka och visst gillar jag fortfarande Rolf. Våra år tillsammans har satt sina spår på fler ställen än jag önskar ibland men de flesta av våra gemensamma minnen är positiva. Vad som än händer så finns de kvar. Vi har alltid Enschede.

Tre ungdomsminnen av fem möjliga