Konstiga människor

Hur känner man igen en konstig människa? Ett av det enklaste sätten är att se vad han eller hon äter. Om det är något konstigt, ja då har man med största sannolikhet med en konstig människa att göra.

Jag vill åtminstone minnas att det var ungefär så här jag resonerade för sådär 20 år sedan. Detta var förstås en tid då min uppfattning var baserad på erfarenheter gjorda långt ut på den blekinska landsbygden. Det är inte en rik paljett att måla med.

Det hindrar dock inte att det finns många som resonerar på detta sätt som är i min ålder idag och som kanske bor i en del av landet där det inte är ok att skjuta odrägliga 15-åriga mopedister med hagelbössa.

Få saker berättade så tydligt som mat var man hörde hemma och var man inte hörde hemma när man var barn. Man såg förstås ibland vad andra människor åt och hur och ofta räckte detta för att förstå att de var konstiga.

Vilka var de konstiga? Det vet du väl själv? Konstiga människor, sådana som lägger ost på potatisgratängen, som spelar musik istället för att låta TV:n stå på och som äter en liten rätt på en liten tallrik innan maten. Du vet, KONSTIGA människor.

Varje gång man varit någonstans där det serverades något man inte var van vid så drogs det upp en linje och man behövde inte tveka om på vilken sida man ville befinna sig. Kött från lamm (!), kyckling i gryta (inte grillad) och tårtor som smakade syrligt istället för sött, sådana sjuka avvikelser definierade var man hörde hemma.

Den ena familjens normalitet är förstås nästa familjs konstighet även när det gäller mat. Det fanns dock konstigheter som förenade familjer istället för att skilja dem åt. Det fanns så konstiga vanor och så konstiga människor att alla andra i byn hamnade på samma sida.

En helt klart konstig typ från min gudsförgätna by var mannen som kallades 33-åringen och som själv skulle komma att kalla sig för Victor Gunnarsson. Han var det första spåret i utredningen av Palmemordet och ingen i byn kallade honom någonsin för något annat än Pump-Åke. Han var född och uppvuxen vid bensinstationen.

Efter mordet inträffade en hausse i historier om hur konstig Pump-Åke var. Eftersom ingen egentligen visste särskilt mycket om honom så baserades flera av historierna på vad han handlade för mat i den lokala Ica-butiken.

Någon hade sett honom handla djupfryst apelsinjuice vilket förmodligen aldrig inträffat tidigare i den delen av Sverige. Åtminstone antydde reaktionerna att så var fallet. Någon hade sett honom köpa godis i lösvikt men bara av en sort. Vad är det för en sjuk jävel som gör en sådan sak?

Pump-Åke var inte den enda som förenade resten av byn med sin konstiga avvikelse, det fanns fler byfånar, men hans fall blev förstås långt mer extremt eftersom han dessutom var misstänkt för att ha mördat statsministern.  

När jag flyttade från byn var konstig mat en del av upplevelsen. Ännu då, nästan 20 år gammal, kunde jag fascineras av möjligheterna på en helt vanlig stormarknad. All denna konstiga mat. Äh, vad fan, jag kan fortfarande fascineras av konstig mat idag.  

Det är nog inte rikigt lika lätt att bli byfåne nu som det var för 20 år sedan. Då ansågs pasta subversivt i vissa familjer, jag kände till flera. Om jag någonsin flyttade tillbaka, och detta är ett högst hypotetiskt antagande, så är det inte säkert att jag skulla kvala in som byfåne.

Jag är dock helt säker på att jag skulle försöka.

Ur en gammal sjöbjörns kokbok

Ubåtsmoderfartyget Patricia
Min morfar arbetade som kock i Flottan från värnplikten till ett par år efter den egentliga pensioneringen. Han lagade mat på minutläggare, långresefartyg, jagare och på marinbasen i Karlskrona

Han var med ombord neutralitetsvakten Bremön han seglade med skolfartyget Falken och några av hans bästa historier kom från ubåtsmoderfartyget Patricia. Under den senare halvan av sin yrkesverksamma tid var han lärare på flottans intendenturskola på Trossö i Karlskrona.

Med sig på alla kommenderingar hade han en tjock, blå kokbok alldeles full med instuckna små lappar med recept och dyrköpt erfarenhet om matlagning till sjöss.

En del recept framstår idag som hopplöst omständliga. Exempelvis kan ett recept på stek inledas med intruktioner av hur man ska koka vatten som man sedan lägger handdukar i. Handdukarna använder man sedan till att tvätta köttbiten.

När morfar dog för några sedan fick jag den kokboken och jag använder den ibland. På påskafton lagade jag bräserad sik med mandelpotatis utifrån ett recept i den gamla boken

Det var först ikväll som jag noterade ett par gamla menyer från tillställningar morfar lagat maten till. De utgörs nästan helt av namn på rätter på franska och i ett par fall har han i sin omöjliga handstil skrivit ner instruktioner på hur man tillagar de olika rätterna.

Ett exempel är meny för Marinverkstädernas vid Karlskrona Örlogsvarv lunch på Sjöofficersmässen den 7 mars 1961 i anledning av sjösättningen av ubåten Delfinen.

Till förrätt serverades en Vol-au-vent Toulouse som av morfar beskrivs som smördegsknyten fyllda med kalvfärs och champinjoner smaksatt med sherry.

Huvudrätten Canard Chaud-Froid a la Ecarlate tillägnas en ganska ingående utläggning om tillagning och framför allt garnering. Förfiningen i beskrivningen bryts smakfullt av att han hänvisar till rätten som ”kall anka”.

Till efterrätt serverades Peché a la Mocca eller persikohalvor fyllda med mockakräm och garnerade med vispgrädde. Allt detta för en lunch alltså.

Är det bara jag som minns försvarets mat som huvudsakligen frystorkad?

I samlingen fanns också en lång rad bordsplaceringar, som den från namngivningen av motortorpedbåtarna Castor, Vega och Virgo. Vid ett väl tilltaget honnörsbord omringat av 11 mindre, runda bord trängdes vid detta tillfälle viceamiraler och överstar med ingenjörer och civilister från Karlskronavarvet.

Vid honnörsbordet utmärkte sig speciellt statsminister Tage Erlander som placerades mellan teknologie doktor G. Malmström och konteramiral S. Lagerman.

Statsministern och de andra fick att äta Iskällarsaltad Mörrumslax följt av Orre a la Maison och jordgubbar till efterrätt. Tyvärr finns det inget recept på ”Husets orre” bevarat till eftervärlden.

Naturligtvis serverades viner värdiga de storstilade maträtterna, den svenska flottan skulle aldrig tillåta något annat. Vid den här namngivningsceremonin 1967 dracks det 1962 Chateau Les Gauthiers och vid en annan tillställning samma sommar serverades Chateau Bonnet 1964.
 
Neskaffe tror jag var det exklusivaste jag drack i lumpen.
 
Jag ska lägga tillbaka de gamla menyerna i den tunga, blå kokboken och glömma dem ett tag till. Det är inte troligt att jag eller någon annan kommer att tillaga några av de rätterna någon gång i den närmaste framtiden.
 
Lite kall anka låter i och för sig inte så dumt.

Brooklyn Brewery

Hur inleder man bäst en morgon då man känner sig lite risig efter en tung gårdag som avslutades med en bourbondrink med utsikt över central park? Man går naturligtvis direkt till Brooklyn brewery några kvarter från lägenheten och smakar sig igenom deras sortiment.

Brooklyn är den senaste ölen som har gått från okänd till åtkomlig till fasta sortimentet till svennig. Ungefär samma klassresa som staropramen gjorde för något decennium sedan. Och precis som staropramen på sin tid, så förtjänar brooklyn sin uppmärksamhet. Trots sin storlek är de uppfriskande kaxiga. De gör nya experimentella ölar med några månaders mellanrum varav väldigt få når ut till oss vanliga dödliga. Den smaksatt med bacon sägs ha varit fruktansvärd, medan russinölen ska ha varit trevlig. Guiden berättar stolt att deras viktigaste ingrediens är New York tap water, som alla som varit här vet smakar simbassäng.

Bryggeriet kammar hem högsta betyg. Kvalitén på deras ölsorter varierar, men deras lager är nog det bästa i genren på bolaget.

Fortant de France 2005 (12823)

Mazel tov!

Oy vey! Ska en stor putz till goy som jag säga något om detta koshervin? Vilken chutzpah! Jag är sannerligen ingen meyvyn när det gäller vin som framställts i enlighet med judisk tradition men som vanligt låter jag inte det hindra mig.

Det är ändå med viss ekumenisk ödmjukhet som jag kör ner min schnoz i glaset och tar ett djupt andetag. Jag känner bubkes! Detta är verkligen inget påträngande vin, doften är mycket diskret och smaken är mer ett schtik än ett shpiel. Fortant är verkligen inte särskilt sträv för en cabernet sauvingnon.

Samtidigt är det inte alls något oangenämt vin, det är förmodligen trevligt till en stek av lamm eller nöt. Inte fläsk. 89 kronor på systembolaget, nummer 12823 i katalogen.

Tre kippot av fem möjliga

Sailor (1431)

Dumheter. Det är allt jag har att säga. Det här är dumheter. Ett helt platt öl har parfymerats med honung och en våldsamt överdriven brödsmak. Någon har tappat den på en plasflaska och krängt den till systembolaget med hjälp av någon karibienkryssning åt ansvarig personal. Dumheter! 12,90 kronor på systembolaget, nummer 1431 i katalogen

En sjöbuse av fem möjliga

Dugges Lager No 1 (1413)

Vi har kommit till en punkt i den svenska bryggeriutvecklingen där det får anses modigt av ett seriöst menande mikrobryggeri att göra en enkel men välsmakande öl. Dugges lager no 1 är en sådan öl.

Lager no 1 har en lite högre maltighet än den genomsnittliga lagern men humlearomen gör den frisk och betydligt mer lättfotad än många andra lageröl för finsmakare.

Det finns egentligen ingen anledning att dricka någon annan öl. 24,90 kronor på systembolaget, nummer 1413 i katalogen

Fyra vegakepsar av fem möjliga

Vykort från Austin

 

Här är en annan reseberättelse från Paul Valö, jag tror han är i Texas

  Austin är inte som andra städer i Texas. Till att börja med är det huvudstaden men de säregna dragen slutar inte med det.

Austin är en modern, liberal stad som skänkt ett fantastiskt klimat åt universitetsanställda, IT-företag, countryrockband och folk som helt enkelt sticker ut lite för mycket för Houston.

 Folk som inte vet bättre skulle kunna säga en sak som att Austin är ett stycke av södra Kalifornien som slängts ut i det centrala Texas kullar. Austiniterna själva blir dock väldigt upprörda av sådana antydningar och det med all rätt. Texas har alltid varit källa till mycket av den färgstarkaste excentrismen i Amerika och i det avseendet är Austin sannerligen ett gott val av huvudstad.

 Kreativitet, våghalsighet och en osårbar optimism är alla karaktärsdrag som ligger folksjälen nära i Texas. Antikonformism, auktoritetsmisstro och stolthet är några av de andra. Det är lätt att tro att befolkningen i Texas består av jesusgalningar som anser att avrättningar av utvecklingsstörda svarta män är god söndagsunderhållning, åtminstone ifall man bildar sig en uppfattning om delstaten utifrån vad som visas på TV. Tror man det så är man dock offer för ett missförstånd.

 Texas är en paradox, visst finns den kristna konservatismen där men inte i någon större grad än i övriga södern, snarare i mindre. På något sätt kan en av de största jesusgalningarna någonsin, David Koresh, erbjuda någon sorts förklaring. Koresh var ledare för den kult i Waco som FBI och ett par andra bokstavskombinationer tände eld på efter att jesusgalningarna skjutit tillbaka mot vad de såg som invaderande statliga stormtrupper.

 Koresh var onekligen en religiös galning men han är inte ett exempel på bibel-konservatism utan den sortens liberalism som kommer av att varje Texasman och Texaskvinna förblir självständig till trots mot allt. Kristna människor i allmänhet tyckte också Koresh var en mupp men han fick hållas där ute i det stora huset på prärien.

 Under andra omständigheter hade Koresh varit ledare för ett husockuperande vänsterkollektiv, den springande punkten i historien om Koresh är självständigheten från staten och självständigheten som sådan. Från en sådan utgångspunkt är det närmare till liberalismen än till konservatismen.

 Den sortens liberalism som låter Koresh passera genom det extremt grovmaskiga sociala nätet är den sortens liberalism som gör Austin till en av de mest tillåtande platserna på jorden. Varför är då inte hela Texas lika liberalt som Austin? Märkligt nog tror jag det beror på inflytande utifrån, från den konformism som kommer av nationella och multinationella ekonomiska intressen. Det är bara Austin med sin intellektuella tjänstemannaklass, sitt rika kulturliv och framför allt sitt energiska småföretagande som stått emot storkapitalet och dess strömlinjeformning av miljön de verkar i.

 Småföretagen i Austin är verkligen en historia för sig och deras historia säger i sin tur en hel del om Austin som stad. För ett par år sedan drog de lokala småföretagsorganisationerna i Austin igång en kampanj som skulle slå vakt om det unika entreprenörklimatet i staden, ett klimat i vilket oräkneliga företag i IT-branschen och andra branscher slagit rot. Målet med kampanjen var uttalat att hålla borta de enorma företagen som tenderar att komma in i en lokal företagsvärld och ta över. Namnet på kampanjen var lika slagkraftigt som det var Texas: ”Keep Austin weird”.

Austin är en galen plats undantagen från alla rationella ekonomiska och politiska standardlösningar. Därför ligger nyckeln till fortsatt framgång i att bevara det skruvade i Austin.

 Även om målet med ”Keep Austin Weird” var att gynna småföretagandet i Austin så används referenser till Austins många excentriker för att illustrera sloganen. Den hemlöse transvestiten och ständige borgmästarkandidaten Leslie Cochran är ett sådant exempel. Cochran har som bäst fått 8% av rösterna i borgmästarvalet men är ändå en lokal kändis. I New York hade han/hon bara varit ännu en sanitär olägenhet för Port Authority.

 Sanitär olägenhet är definitivt en annan lokal krydda vid namn Carl Hickerson, en basebollfantast som på grund av starka personliga övertygelser motsätter sig både deodorant och luftkonditionering, två av de tre nödvändigaste sakerna i Texas där den tredje är Lone Star Beer.

 Jennifer Gale är en politisk renässansmänniska som ställt upp som kandidat i val till en lång rad politiska uppdrag. Egentligen är hon också en han och hennes främsta politiska gärning är att hon brukar dyka upp på vad vi i Sverige skulle kalla kommunalstyrelsens möten och sjunga om allt vad som korsat hennes hjärta sedan sist.

 Steve Mason är ytterligare en lokal figur som brukar visa upp sitt buskiga skägg i lokal-TV ibland under ständiga utfall mot invandrare. Han brukar synas på Austins gator tillsammans med den mystiske brandmannen från San Antonio, en viss ”Bexar Bob”.

 Austins nuvarande borgmästare, Will Wynn, hågkommer för The Daily Texan hur sång och diktreciteringar kommit att bli en del av de lokala politiska överläggningarna. Han minns speciellt hur ”berättande dans användes som förmedling av åsikter om stadsplanering”.

 Will Wynn förklarar det politiska livet i Austin med att hippies och rednecks funnit en fruktbar mötesplats att blanda sina olycksaliga men fascinerande gener. Man behöver bara rudimentär kunskap om countrymusik och Willie Nelson för att inse att han har rätt.

 En annan förklaring är förstås att cannabislaster stora som blekingska hölass fraktas in i den liberala universitetsstaden från det närliggande Mexico varje dag. Austin hade inte varit Austin utan ”the Austin Torpedo” och det gäller musiklivet lika mycket som det politiska etablissemanget.

 Jag kan med lycka säga att jag fått känna på en liten del av Austins galenskap. Den finns där överallt till alla som vill ta del av den. Ofta kommer den i form av musik.

 Den som spenderar tillräckligt med tid utanför Starbucks på sjätte gatan kommer att ha träffat varje personlighetsstörning som är möjlig och dessutom ha erbjudits en enkel resa till vilken som helst av alla dimensioner av medvetande. Det finns också en chans till en hygglig kopp kaffe.

 Austin är en plats så långt ifrån dina fördomar om Texas att du skulle bli permanent desorienterad ifall insikten kom över dig för plötsligt. Det är en underbar och märklig plats, det är en plats att återkomma till.

 Jag vet att jag är på väg tillbaka och då har jag inte ens åkt härifrån än.

Mythos (1396)

Förhörsprotokoll

Plats: Centrala Stockholm

Tid: 17:31, 2/4 2010

Johan 1: Jag tycker vi går rakt på sak

Johan 2: Ok

Johan 1: Vad vet vi om öl och klimat?

Johan 2: Handlar detta om det jag skrev om Al Gore?

Johan 1: Håll käften

Johan 2: Ok

Johan 1: Kalla länder gör smakrik öl medan varma länder gör vattnigt skitöl

Johan 2: Just det, det visste jag!

Johan 1: Nu ser jag att du har köpt öl igen

Johan 2: Jepp, var inne på bolaget en runda efter jobbet igår, det är ju stängt idag

Johan 1: Ja…

Johan 2: [avbryter] Man får ju inte vara dum

Johan 1: Håll käften

Johan 2: Ok

Johan 1: Varifrån kommer detta öl ”Mythos Hellenic Lager Beer”

Johan 2: Grekland, ”hellenic” är ju hel…

Johan 1: Håll käften

Johan 2: Ok

Johan 1: Skulle du säga att Grekland är ett varmt eller kallt land

Johan 2: [mumlande med sänkt blick] Varmt…

Johan 1: Och mycket riktigt är detta…?

Johan 2: Ett vattnigt skitöl…

Johan 1: Precis

Johan 2: Förlåt

Johan 1: Håll käften

16,90 kronor på systembolaget, nummer 1396 i katalogen

Två strandraggare av fem möjliga

Sierra Nevada Torpedo Extra IPA (11528)

 

Den 5: september 1977 skickades rymdsonden Voyager 1 ut på den färd som skulle föra farkosten längre bort från jorden än något annat föremål. Ombord fanns en berömd skiva med ljudinspelningar som skall representera jorden i sin helhet.

Denna skiva och tanken bakom den har inspirerat skribenter att tala om andra saker som borde ha varit med ombord för den dag om så där 40 000 år då Voyager nått ett annat solsystem och kanske någon annan livsform. Vad jag vet har ingen föreslagit en India Pale Ale för denna resa. Det är dags nu.

Sierra Nevada Torpedo är en ale med perfekt precision. Humlesmaken presenterar sig direkt och efterbeskan kommer som efter en preussiskt hållen tidtabell strax därefter. Detta är den mest välkomponerade alen som jag någonsin har druckit. Dessutom är den väldigt god.

Den enda negativa saken som kan sägas om denna öl är att den nästan är för perfekt för att kännas naturlig, vilket för övrigt är ett återkommande problem för Sierra Nevada. De kan ibland kännas lite konstgjorda.

Sierra Nevada Torpedo Extra IPA är hur man än väljer att se på saken en fullträff midskepps, en ale kan inte bli bättre än så här. 24,90 kronor på systembolaget, nummer 11528 i katalogen.

Fem humlekottar av fem möjliga