Tagg-arkiv för: matbutiker

Dagens korta: Chokladfabriken

Säkert var mans ägo vid det här laget men ack så gott och i min mening prisvärt.

Själv gillar jag de små petits fours bäst, inte minst den med mint å guld (sic!) eller den med citronfyllning å marrängtopp. Idag blev det båda två tillsammans med oförskämt många espresso. Det krävs något extra om man ska orka gå igenom hela WHO´s diagnossystem ICD-10 i jakt på case definitions.

Dagens lunch med italiensk lammkorv inhandlad på Cajsa Warg gick inte heller av för hackor.

Happy svinivus!

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Konsumtionsspår

Det kontantlösa samhället är här. Ingen går längre omkring med pengar i fickorna. Nu går vi omkring med tusen kassakvitton och en molande känsla av att livet borde vara mer än sakerna vi köper. Jag tänkte säga något om kvittona.

Det bleka kollaget av papper på bilden är några av de kvitton och andra lappar som jag fann alldeles nyss då jag vitjade mina jackfickor och min plånbok. De är resultatet av bara några dagar i ett helt liv av tanklös konsumtion. Det är ingen rolig läsning. Den hårda sanningen och bisfenol i en bitter blandning.

Ett praktexemplar i samlingen är kvittot från Lidl i Vällingby. På kvittot från Lidl kan man läsa om saker man köper på Lidl. Det berättar om fyra olika sorters processat kött, nötter och två grapefrukter. Det som är bra med att handla på Lidl är att man alltid vet vad man får och att det inte är vad man behöver.

Lidlkvittot tillhör ändå undantagen. Betydligt vanligare är alla lunchkvitton från ställen som Fang Yuan Shi Wu, Thai House Wok eller Ica Matmäster på Folkungagatan. En favorit bland dem är det från Dandikos café vid Gullmarsplan och det beror inte bara på att det är skrivet med blygsamma siffror. Dandikos är det där lilla stället längst ner i den nordöstra hörnan av Gullmarsplans tunnelbanestation. Kvittot på bilden skrevs förmodligen vid ett av de tillfällen då jag skyndat mellan två arbetsplatser utan tid för lunch på någon av dem.

Under sådana stunder är Dandikos direkt livsuppehållande. Ingen som befinner sig på Gullmarsplan gör det av fri vilja. Gullmarsplan är en plats man tar sig igenom för att man måste och i likhet med mig måste många det för att göra sina jobb. Gullmarsplan är definitivt ingen plats man går till för att köpa sin lunch men om ens lunch utgör en resa från det centrala till det perifera Stockholm så kan Gullmarsplan ändå vara ens bästa chans. Det är därför en ständig källa till glädje att Dandikos är så bra. Även om man äter stående bland betongen, smutsen och tio tusen främmande människor med bara minuter kvar tills bussen går söderut så gör man det gärna. Kaféet har en lång rad olika smörgåsar och sallader som reser sig långt över allt de kan tänkas sälja hos de lundensiska kaffekapitalisterna på Espresso House , en liten bit bort i samma terminal.

Den lilla klicken av färg mitt i bilden är förstås ett flygblad från Jehovas Vittne. Det har legat i min ficka ett tag nu. Jag vet inte vad jag ska göra med det. Jag fick lappen av en tant i Råcksta, under en fotvandring till systembolaget vid Brommaplan. Jag började genast läsa i det och medan jag gjorde det trampade jag i en hundskit. För ett kort ögonblick kändes det som om det fanns något sorts sammanhang trots allt.

Eftersom det är 2011 plockade jag först upp telefonen och skrev om händelsen på Facebook redan innan jag började torka av min högersko mot gräset och leran. Allt lidande är snart slut? Fan tro det.

När jag skriver detta har jag precis matat en redan bågnande sophink med allt du ser på bilden. För ett ögonblick är jag fri från kvitton på allt jag betalat för. Snart är alla mina fickor fyllda med nya. Nya påminnelser om saker man köper för att kunna arbeta för att kunna köpa fler saker. Pengarna rullar, maten äts upp och snart står man på Gullmarsplan igen trots att man skulle vilja vara någon annanstans. Allt som är evigt är de små lapparna som berättar om priset man har betalat. 

Posted in Okategoriserad | 3 Kommentarer

Tysk korvfest

Gödsvinet har under sin tid som norra Europas ledande trendsättare inom mat och dryck intagit en tveeggad position till matbutiken Lidl. En del av gödsvinets skribenter vistas helst inte bland livsmedel tillsammans med fattiga människor medan andra, ädlare representanter för gödsvinet gläds åt att fler får mer i de tyska butikerna. Oavsett vilken av dessa positioner man väljer så går det inte att förneka att Lidl har fantastiskt prisvärda charkuterier.

På bilden ser du ett litet urval av animaliska kreationer typiska för Tyskland och därmed även Lidl. Flera av de bleka korvarna i mitten på bilden kan säkert väcka obehag bland svenska korvätare eftersom de till skillnad från svensk korv innehåller kött. Jag kan dock garantera att det går att vänja sig vid korv som innehåller annat än potatisflingor och rött färgämne.

Den fina leverkorven är på liknande sätt olik den svenska eftersom den är fullt ätbar. Den fungerar närmast som leverpastej men i Tyskland anser man att det är en korv och korv är trots allt en av de saker som vi får erkänna att de kan i Tyskland. Det vackra köttstycket som ligger intill är ett tjock stycke rökt skinka som Lidl släpper ifrån sig för den helt försumbara summan 29 kronor. Det är mer salt delikatesskött per krona än man kan förvänta sig träffa på någonstans.

Bockwursten i bakgrunden tänker jag inte gå i god för och det av två goda anledningar. Dels har jag inte testat den och dels brukar den sortens bockwurst innehålla en köttmassa baserad på de lite enklare råvarorna från slaktindustrin. 

Jag handlade alla dessa varor vid en inköpsrunda tidigare idag. Det kan vara roligt att handla och det är tur eftersom man förmodligen även behöver gå till konsum för att komplettera efter det att man handlat på Lidl. Den som kan tänka sig en helt korvbaserad kost behöver dock aldrig gå längre.    

Posted in Okategoriserad | 6 Kommentarer

Steamer – om att smuggla folköl

Östersundspostens internetupplaga kunde härom dagen presentera goda nyheter från Jämtlands bryggeri. Bryggeriet har valt att släppa den utmärkta ölen Steamer som folköl. Det goda i denna nyhet är inte att alkoholhalten förändras i en öl som redan är god utan att den på detta sätt blir mer tillgänglig. Steamer finns idag bara i systembolagets beställningssortimente och även om detta har blivit betydligt mer lättanvänt så är det förstås fortfarande ett hinder att man behöver beställa en hel back och vänta en tid på leverans. 

Ett nytt problem i sammanhanget är att Jämtlands bryggeri valt att enbart sälja folkölen i butiker i just Jämtlands län. Jag har förstås redan skrivit bryggeriet med en ivrig uppmuntran att lansera ölen i hela landet eller åtminstone Vällingby. Informationsavdelningen har ännu inte svarat på min förfrågan. 

En rolig aspekt på folkölssatsningen är att en krona för varje såld flaska går till att rädda ångbåten Thomeée, som är avbildad på ölens etikett. Östersunds kommun har bestämt sig för att lägga ner denna ytterst populära turistattraktion för att istället satsa på att värma upp stortorget med värmeslingor så att det är isfritt under vintern. Detta i en stad med fem till sex månader av dubbelsiffriga minusgrader som dessutom profilerat sig som ”Vinterstaden”, staden där man kan räkna med is och snö.

Turligt nog reser jag till Östersund redan på fredag för ett återbesök hos vänner och forna kollegor på ett lokalt universitet. Naturligtvis kommer jag att plocka med mig ett stort antal Steamer folköl när jag återvänder från republiken Jämtland. På så sätt har jag möjlighet att bli världens första folkölssmugglare.

Alla har förstås inte denna möjlighet att överskrida gränsen för utförsel av svaga varor men alla borde försöka. Om man inte bor i Östersund så har man kanske inte så mycket glädje av att Thomée räddas men ölen i sig är värd en kamp. Så skriv till Jämtlands bryggeri, kontakta din Ica-handlare eller kedja fast dig i ölhyllan på Coop Extra. Folket behöver Steamer. 

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

Hemköpssvinet

Aldrig tidigare har jag fått så många vänliga ryggdunk och uppmuntrande tillrop som när jag gav Lidl en riktig Gödsvinet-omgång. Jag tangerade också svinets ”gilla”-rekord, det tackar jag våra kära läsare för. Hoten om svartlistning från mathandlarna har uteblivit, så därför känner jag mig trygg i att ge mig på nästa offer, nämligen hemköp.

På hemköp handlar de som vägrar handla i vanliga arbetarklassaffärer. De som tycker att lidl har för dåligt urval av ketchupmärken, som om det skulle vara någon skillnad på dem, ketchup råvaruhandlas troligen per fat precis som olja och apelsinjuice. Här handlar de som tycker att det är viktigt med ekologiska varor och de som bara tycker att det är för billigt att handla på samma affär som verklighetens folk. Hemköp är sannerligen dyrare än de flesta, och för detta får man lite medelklasslyx, medvetna varor och ett bra sortiment.

Detta kan man lätt förledas att tro. I själva verket är hemköp bara marginellt pålitligare än lidl. De har troligen lök, frysta laxfiléer och mjölk, men krossade tomater, köttfärs och dagsfärskt bröd kan man aldrig riktigt räkna med. Delikatessdisken är bara ett komplicerat sätt att få tag i de varorna som finns i de vanliga kyldiskarna, men tycker man att det är viktigt att någon som aldrig förr sett en osthyvel skär upp ens kvibille cheddar så kan det säkert vara värt ytterligare någon hundring. Och vad gäller märkessortimentet har hemköp en alldeles egen taktik:

För några år sedan lanserade hemköp det egna märket garant. Garant skilde sig från de varor märkta med hemköp i det att de var ekologiska, hade en sparsmakat designad etikett (nyckeln till ett hållbart klimat) och att de var snäppet dyrare än de redan dyra varorna. Garant betydde garanterat ekologiskt, det var hemköp noga med att berätta för alla kunder. Snart hade alla sorters mat en egen garant-variant, och de vanliga hemköp-produkterna började försvinna ur sortimentet. När folk nu vant sig vid att garant betydde ekologiskt kunde hemköp utan problem börja kalla alla sina egna varor för garant, utan det mikroskopiska kravmärket och de mikroskopiska krav det ställer på produkten, och sedan kände alla att de handlade ekologiska kvalitetsprodukter när de egentligen bara lurats att uppskatta hemköps egen version av konsums blåvitt.

Visst har hemköp ett betydligt bättre sortiment än lidl, det är en bedrift som genomsnittliga godisautomater kan skryta med. Man kan lita på hemköp så länge man inte ska ha något komplicerat som kräm fräs, ekologiska ägg eller fläskkarré i skyddande atmosfär. Men vad man verkligen kan lita på i alla väder är att man får betala saftigt för kalaset. När jag nyss handlade lite vanliga förbrukningsvaror som fil, mjölk och ost kostade det mig 250 spänn. När jag senast var på lidl handlade jag middag till tolv personer för det priset.

På hemköp köper man sig hem, precis som namnet föreslår. Man betalar för att komma hem snabbare och gladare. Men ändå är man aldrig nöjd. Det har kostat snormycket utan att man fick tag i vad man ville ha.

Så vad väljer du? Betalar du för dina matinköp i tid, vrede eller i pengar? Någon kombination av dem? Eller har du ett tips där man kommer undan nöjd och med bibehållen köpkraft?

Posted in Okategoriserad | 8 Kommentarer

Lidlsvinet

Idag var jag och handlade på Lidl. Lidl är en favoritaffär för vissa här, och det är tillräckligt för att jag ska ge affären en ny chans, trots deras ambition att vara dagligvaruhandelns eget DDR.

Men mina fördomar var naturligtvis helt berättigade. Om ICA är en grönskande skog, och Hemköp ett kalhygge, så är Lidl som månens baksida. De få varor som faktiskt finns… äsch vem predikar jag för? Alla vet att Lidl inte har något urval, ens på de få varor de faktiskt har. Det säger de till och med i sin egen reklam.

Men varför kommer folk hit då? För att det är billigare? För att det är enklare att välja?

Troligen. Lidl är en affär för folk som gett upp. De som gett upp kontrollen över sitt liv. Meningen är att man ska tro att man sparar både tid och pengar i affären där det är ”lätt att välja”, men så blir det inte riktigt. Det tar en evighet att hitta det man ska, eftersom de tyska fulvarorna är utspridda helt utan logik i affären. Och när man väl kommer ut ur labyrinten måste man ändå vidare till nästa mataffär för att komplettera med de basvaror som Lidl inte ansåg sig behöva i sitt sortiment. Ska man handla på Lidl tvingas man ge upp och skaffa sig livsstilen Lidl. I livsstilen Lidl begränsar man sig till en diet uppbyggd av de restlager som för tillfället finns att köpa upp runtom på Europas lastkajar. De basvaror man kan räkna med i sitt liv är moldaviskt sköljmedel och mängder med kinderchoklad. Du behöver inte ha låg social status för att börja handla på Lidl, men du får det till slut om du fortsätter.

Att det är billigare kan ingen förneka. Billigt som tusan. Så i slutändan handlar det om hur man värderar sin tid, förutsatt att man redan gett upp alla krav på livskvalitet. Min tid är värd betydligt mer än de tior man sparar, och dessutom är det bra för mitt blodtryck att inte handla där. För att inte tala om hur ointresserad jag är av att handla färdigskivad gouda i ekonomipack.

Några av de som valt livsstilen Lidl springer säkert fortfarande runt i affären jag just besökte och jublar över hur billigt det är med någon veckogammal färdigskivad limpa och ett sexpack spritzesahne. Jag är bara glad att jag kommit därifrån, efter dubbel beräknad tid och strax över hälften av det jag behövde.

Posted in Okategoriserad | 11 Kommentarer

Mein herz brennt

Hjärtat precis i tillagningens inledning. Inget för den äckelmagade.

I lördags hade jag förmånen att få gå runt i en köttdisk på Ica för att välja ut lämpliga offer för den kvällens grillning. Vi köpte kamben, mängder med olika korvar och en evighet med fläskkarré. Upplagt för grisfest således.

Men i köttdisken hittade jag till min skräckblandade förtjusning också ett grishjärta. Efter några inledande skämt om det kunde jag inte släppa tanken på att köpa ett hjärta. Det låg där, stort, blodigt och nästan pulserande i sin skyddande atmosfär. Tankarna gick till sjukhusserier, kannibalism och Indiana Jones. Elva kronor. Köpet var ett faktum.

Hjärtat, strax efter tillagning

Kardiovaskulär grillning visade sig inte behöva några tillbehör utöver de vanliga. Hjärtat fick skendränkas några timmar i marinad tillsammans med de övriga, mer konventionella styckningsdetaljerna (här föddes iden till att bygga ett nytt djur av allt råmaterial vi hade, men vi fullföljde aldrig) och sedan gillade vi allt tillsammans.

Hjärtat var lent och mört i konsistensen. Smaken var fin, men lite subtilare än annan gris man brukar grilla. Hjärta känns instinktivt som en inälva, och gudarna ska veta att det ser ut som en, men egentligen är det så klart en muskel liksom allt annat kött man äter. Tillbehören hade man säkert kunnat finslipa. Kanske pepparrot som jag ätit oxhjärta med en gång hade funkat.

Det finns ingen anledning, förutom möjligen vegetarianism, till att du inte ska prova detta.

Posted in Okategoriserad | 8 Kommentarer

Delikatessen

Inklämt mellan två av Malmös charmigare lågvattenmärken, nämligen Sir Toby’s och ett obegripligt gult hus, ligger en liten delikatessdisk med identitetsproblem. Är det en affär, restaurang eller delikatessdisk?

Filmen som tagit sin titel från delikatessdisken i fråga

I skyltfönstret anar man en lurig ordvits när de anger adressen www.delikat-essen.com. Försöker de smälta in mellan etablissemangen? På Sir Toby’s kan man beställa en varm sten som man sedan steker sin egen mat på vid bordet, så att stekoset ligger som tårgas över hela lokalen. På andra sidan ligger ett postkontor vars enda funktion är att skicka paket, som samtidigt är något de uttråkade damerna bakom kassan uppgivet vägrar hjälpa en göra.

Nej detta är en katt bland hermelinerna. Det är en utmärkt lunchrestaurang. Lunchen kan visserligen vara ojämn, men oftast är den riktigt bra. En varmrätt och en matig sallad brukar man få välja på. Inget vegetariskt på menyn, men de är inte knussliga på den punkten och ordnar vad man behöver. Ofta ingår någon form av paj i salladen, och om det gör det råder jag dig att välja den. Till exempel deras skaldjurspaj är fantastisk. Man får också gott bröd till maten. 95 kronor tror jag lunchen kostar, och det är ju strax förbi smärtgränsen. Men det är gott.

Utöver lunchen är Delikatessen en pretentiös delikatessdisk. Detta är den dyra typen av delikatessdisk, så gå inte hit om du vill ha billigt smörgåspålägg. Däremot kan jag varmt rekommendera att gå hit om du vill ha en riktigt god köttbit på kvällen och det nyligen var löning. Deras hängmörade entrecôte för 450 kr kilot är en himmelsk upplevelse och definitivt värd att prova. I övrigt finns ost, fisk och skaldjur, men dit har jag inte kommit än.

Delikatessen, fyra välförtjänta lönebesked av fem möjliga.

Posted in Okategoriserad | 5 Kommentarer

ÖB-dieten

Grattis Kista! Nu öppnar ett alldeles nytt överskottsbolag vid Torggången. De i Kista som tidigare inte haft möjlighet att njuta av ÖB:s utbud av varor får nu en möjlighet som kan förändra eller åtminstone förkorta sina liv. Alla som bor i Kista eller någon annanstans där det finns ett ÖB har möjlighet att prova på ÖB-dieten.

Har du testat Atkins-dieten (smält smör i glas)? Stenåldersdieten (nötter och rötter)? Eller kanske medeltidsdieten (självdöda djur och rovor)? Varför inte testa ÖB-dieten? Det är en enkel diet att följa, den enda reglen är att man endast äter de livsmedel som ÖB annonserar i sina reklamblad och gratistidningar varje vecka. Inga fler konstiga system av färgglada prickar, ingen bisarr konsumtion av bananer eller kålsoppor som remitterar dig till toaletten efter varje mål. Med ÖB-dieten slipper du tänka och tvivlar du på det så kan du bara ta och se på de som handlar där.

Ska vi ta och se vad det nya ÖB i Kista har att bjuda på den här veckan? Oj, oj, oj, en hel platta med läsk för 59 kronor! Det finns inget, och då menar jag verkligen inget, som säger damp på burk som läsk i storpack från ÖB. Blir du inte matt och hyperaktiv samtidigt av en platta så kan du alltid köpa en till. Det är så billigt!

Vi går vidare och vad hittar vi längre ner på sidan om inte Ballerinakex, hela svenska folkets husvagnsbakelser, för bara fem kronor paketet. Plockar du bort överdelen och slickar bort chokladkrämen eller biter du rakt över hela kexet? Kanske lutar du dig tillbaka i saccosäcken och kastar in dem hela framför Let’s Dance? Alla sätt är bra sätt i ÖB-dieten. Köp ett paket Brago också, något ska hunden ha.

Så kommer vi då till veckans höjdpunkt. Det är inget mindre än Överskottsbolagets tour-de-force; de jättelika chipspåsarna. 200 gram? Haha! 300 gram? Bättre men inte bra nog! 500 gram? Bingo! Se upp för ostbågarna, de innehåller bara 450 gram.

Du som redan har läst igenom annonsen på bilden ser att ÖB har något speciellt i åtanke åt Kistaborna denna vecka. Just det, jag tänker på chokladfontänen. Efter ett redan välfyllt program väljer alltså ÖB att ta det ett steg längre och verkligen visa röven åt de senaste 150 åren av mänsklig utveckling. Men man kan väl inte äta denna maskin? Var inte orolig, skaffa maskinen och chokladen kommer att finna en väg till dig. Kanske har ÖB en överraskning redan nästa vecka. Stay tuned folks!

Det var allt för denna veckan? Inte riktigt. Ser du de fina fleeceplädarna för bara 9 kronor styck? De är inte bara ett bra sätt att försörja barnarbetare i Pakistan och sprida flamskyddsmedel i den mänskliga näringskedjan. De är också både varma och dekorativa att ha i rullstolen när din ÖB-diabetes tvingat läkarna att såga av dina fötter.

Posted in Okategoriserad | 5 Kommentarer

Aubergine

Aubergine är en potatisväxt och en restaurang på Östermalm. Detta inlägg handlar inte om något av dem utan om en butik på Nytorgsgatan på Söder. Det är en ganska angenäm historia.

Denna lilla butik säljer allehanda livsmedel från östra medelhavsområdet till alla södermalmsbor som inte förstått att det är SÅ 2005. Det är aldrig någon trängsel där längre.

Jag går dit med viss regelbundenhet för mezen. Butiken har en manuell delikatessdisk där en man i förkläde plockar ihop väl tilltagna meze-lådor bestående av sådär 8-9 olika röror, sallader och fyllda grönsaker. Allt är mycket färskt eller också har jag inte förmåga att känna skillnad längre.

Det enastående med meze-lådan från butiken Aubergine på Nytorgsgatan är inte den distinkta hummusen, den krispiga persiljan i grönsakrörorna eller ens de delikat risfylla tomaterna. Det enastående med meze-lådan är att den kostar 49 kronor. Inom synhåll från en bisarrt överprissatt hipsterbutik som Urban Deli. Bröd ingår!

Nu är förstås inte meze lika trendigt som det var en gång för något år sedan. Det betyder mycket. För idioter. Idioter med för mycket pengar. Personligen kommer jag att äta meze tills min hud doftar av mild turkisk yoghurt.

Fyra etnoklipp av fem möjliga

Posted in Okategoriserad | 6 Kommentarer

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.